Cirkeln, III
Linn ledde mig längs en av herrgårdens många korridorer, bort från orgien i stora salen. När hon för några minuter sedan dök upp framför mig med strapon-dildon och befallde mig att lägga mig på knä och sära på skinkorna tog jag för givet att jag skulle få en ordentlig omgång i rumpan. Mycket riktigt smorde Linn in mig med glidmedel, men sedan hejdade hon sig och ställde sig framför mig, och betraktade mig tyst under några sekunder, som om hon funderade på något. Utan ett ord försvann hon iväg in i folkvimlet, och kom tillbaka efter någon minut, tack och lov utan strapon-dildon, men istället hade hon med sig den unga kvinna som hon tidigare under kvällen piskat, knullat och förnedrat.
”Lindas make var så nöjd med min tuktan av slynan att han lät mig låna henne en stund till medan han förlustar sig med festens andra gäster.”
Nu ledde hon oss båda två i varsitt koppel mot ännu ett okänt mål. Linn gick några meter framför oss med raska steg, och vi kröp på alla fyra bredvid varandra, nästan helt nakna. Linn stannade utanför en dörr, öppnade den och drog med oss in i rummet.
Rummet innanför dörren såg ut som ett mindre sällskapsrum, med stora fönster och dubbla glasdörrar ut mot en veranda med utsikt över parken, som ännu låg helt sänkt i nattens mörker. Till vänster i rummet fanns en soffgrupp, som liksom allt annat i huset verkade antik och exklusiv. Högra sidan av rummet skymdes av ett rött draperi, och jag frågade mig vad som fanns bakom det.
Linn hakade av kopplen från våra halsband och lade ifrån sig dem. Med ett fingergrepp om halsbandet drog hon sedan med sig Linda fram till en stor divan, och kommenderade henne att krypa upp på den och lägga sig på rygg. Linda lydde, och bredde ut sin utmattade kropp över den purpurröda dynan. Hon låg med särade, uppdragna ben, och mellan låren glänste hennes underliv av glidmedel och safter. Hon hade varit oskuld i baken för bara en halvtimme sedan, nu skvallrade den illröda stjärtöppningen om hur först Linn och sedan hennes egen man hade tagit från henne den oskulden. Skinkorna var, liksom låren och brösten nästan helt täckta av röda tvärstrimmor från Linns piska.
Linn vände sig mot mig och betraktade mig med vad som såg ut som ett belåtet leende.
”Du har varit en lydig slav, så jag tänkte att du har gjort dig förtjänt av en liten belöning.”
Jag förstod inte vad Linn menade, och hennes röst lät inte som den brukade. Hon lät nästan vänlig.
”Lindas rövhål kan få vila för kvällen, men ingen har ännu tagit henne i det andra hålet.”
Jag vågade inte tro på det själv, men i nästa ögonblick böjde sig Linn ner och låste upp den förhatliga lilla anordningen i plast och metall som höll min renrakade kuk i ett ständigt slakt tillstånd. Jag kände hennes hand runt min lem, och inom några sekunder hade jag ett styvhårt stånd.
”Hur länge sedan är det du fick komma?”
”Nästan två veckor sedan, fröken Linn.”
”Då är det väl på tiden? Sätt fart nu och ta din belöning.”
Jag kunde knappt tro mina öron, men blotta tanken på att få knulla Linda fick mig att snabbt krypa upp på divanen. Lindas sköte var välrakat och vackert, och med darrande händer satte jag mitt ollon mot hennes blygdläppar. I en enda stöt var jag djupt inne i henne.
Känslan av att äntligen få knulla en vacker kvinna var fantastisk. Jag hade trott att jag aldrig mer skulle få göra det, men nu kände jag mig lyckligare än på åratal. All smärta och all förnedring som livet som Linns slav hittills medfört var som bortblåst. Det enda som existerade var Lindas våta sköte, som åtminstone för tillfället var mitt och bara mitt. Jag kunde knappt vänta på att få komma, och snart gled min påle ut och in i Linda i ett allt snabbare tempo, i en ivrig jakt på det oundvikliga slutet.
”Du glömmer väl inte att be om tillstånd att få komma?”
Linns röst var återigen hård och kylig, och jag förstod med ens att jag än en gång var på väg mot katastrof. Jag stannade omedelbart till med kroppen, men kände ändå att min orgasm inte var långt borta.
”Snälla fröken Linn, får slaven lov att komma?”
”Å nej, inte än. Mer än så här måste du klara av. Men vad väntar du på? Fortsätt knulla!”
Långsamt började jag återigen stöta min kuk in och ut i Linda, men jag förstod att jag inte hade en chans att behärska mig. Efter bara några sekunder kände jag hur orgasmen vällde upp inom mig, och med ett utdraget stön sköt jag min sats djupt in i det väntande skötet. Orgasmen var ljuvligt skön, och jag slöt ögonen i väntan på att min härskarinna skulle reagera.
Med ett häftigt ryck i halsbandet slet Linn ner mig från divanen, och jag landade på rygg på den röda mattan på golvet. Min kuk pulserade fortfarande och pumpade ur sig de sista dropparna säd över min mage.
”Men vad tar du dig till? Jag sade ju till dig att du inte fick komma!”
Linns röst var rasande, och hennes vackra ansikte förvridet i en arg grimas. Hennes ögon var smala, och sköt blixtar medan hon läxade upp mig. Jag letade efter en ursäkt som jag innerst inne visste var lönlös, och Linn böjde sig ner och fångade upp säden från min mage med sina fingrar och förde den till min mun.
”Sug rent efter dig, ditt lilla kräk!
Jag lydde utan att tveka. Så fort jag fått fingrarna rena drog Linn ut dem och reste sig igen.
”Linda, kom hit och sätt dig på det här eländiga krypets mun!”
Linda lydde, och inom några sekunder satt hon på huk med skötet precis ovanför min öppna mun, och jag förstod mycket väl varför.
”Jag ger dig en belöning för gott uppförande, och så uppför du dig så här! Jag trodde att vi kommit någon vart med din träning, men du har tydligen ingenting lärt.”
Långsamt började min vita sats rinna ut ur Lindas sköte, och jag sträckte ut tungan för att kunna lapa i mig den. Jag tittade uppåt, och såg hur Linda hånlog mot mig.
Linns röst återgick till en mer behärskad ton.
”Nåväl, det här är givetvis bara mitt fel. Jag trodde du var mogen för en belöning, men vad du behöver är strängare tuktan.”
Jag kunde inte låta bli att rysa, för jag visste att det bara kunde innebära en sak. Jag skulle få äta upp betydligt mer än min egen säd innan kvällen var över. Böner om nåd var lönlösa.
Linn viskade något i Lindas öra, och så fort jag slickat i mig de sista dropparna säd reste hon sig och försvann ut ur rummet. Kvar fanns bara jag själv och Linn. Min härskarinna gick bort till andra halvan av rummet, och hittade gardinsnodden vid väggen. Med några kraftiga ryck drog hon undan det röda draperiet och avslöjade vad som fanns bakom.
Väggen bakom draperiet täcktes nästan helt av en stor spegel. Spegeln hade en tjock, guldklädd ram med vackert utsirade dekorationer i form av änglar som spelade på harpor, blåste i små trumpeter eller höll i blombuketter. Rummet kändes med en gång mer än dubbelt så stort som det egentligen var. Framför spegeln stod en enda möbel, och jag ryckte till av rädsla när jag såg att det var en stupstock.
Stupstocken var gjord i mörkt trä, och bestod av en bänk i knähöjd som slutade i ett bastant tvärstycke med tre runda hål; ett stort i mitten och två mindre, ett vid vardera sidan. Vid den närmsta änden av bänken fanns grova järnbeslag i golvet.
”För att hjälpa dig genom den här disciplinträningen ska jag låsa fast dig ordentligt, så att du inte ens behöver tänka tanken att försöka fly.”
Linn pekade mot stocken, och jag kröp långsamt fram och lade min överkropp på bänken, som täcktes av en stoppad dyna klädd med vinrött läder. Linn öppnade ett kraftigt hänglås vid sidan, och fällde upp tvärstyckets ovandel. Som i en dröm lade jag mitt huvud över halvcirkeln framför mig, och mina handleder i de båda halvcirklarna vid sidan om. Hålen var klädda med likadant stoppat läder som bänken, och när Linn fällde ner ovanstycket förstod jag att det inte bara gjorde min position något mer bekväm, utan även gav mig ännu mindre möjlighet att röra mig. Jag hörde Linn låsa det stora hänglåset, och i spegeln såg jag hur hon böjde sig ner vid mina fötter. Inom några sekunder kände jag de kalla metallbeslagen låsa fast mina fotleder, och så satt mina ben fast, brett särade. Som avslutning fäste Linn ett brett läderbälte tvärs över min ländrygg, så att min överkropp trycktes hårt mot bänken. Jag provade försiktigt mitt rörelseutrymme, men fann att jag var hårdare fjättrad än någonsin förut.
Som så många gånger förut verkade Linn läsa mina tankar.
”Du är nu helt fastnaglad, som ett slaktdjur. Och ett djur är precis vad du är i mina ögon. Ett eländigt kryp som egentligen inte förtjänar min uppmärksamhet, men som ska få en sista chans. Du visade just att du till fullo vet vad olydnad innebär. Nu ska du få en grundlig lektion i dess oundvikliga konsekvenser.”
Linn kom fram till stupstockens huvudända och tryckte utan förvarning bryskt in en röd ballgag i min mun, och drog åt den hårt i min nacke.
”Nu kan du inte göra andra ljud än de som passar sig för ett djur.”
Linn tog några steg bort, och kom sedan tillbaka med vad som såg ut som ett platt brännbollsträ i handen. Hon höll det demonstrativt framför mig, och jag såg att slagträets ena sida var fylld med små, avrundade mässingstaggar som stack ut ungefär en centimeter från ytan.
”Jag hade hoppats att inte behöva använda den här, men du ger mig inget alternativ. Du har själv valt olydnad, och jag hoppas att det här får dig att förstå hur mycket du sårat mig.”
Linn vände sig om och ställde sig bakom rumpan på mig. Hon tittade upp medan hon tog sats med slagträet, och våra blickar möttes i spegeln. Min härskarinnas blick var beslutsam och hård, men jag tyckte ändå att jag skymtade något sorgset.
Jag upphörde snart att fundera över Linns känslor när det första slaget träffade mig med full kraft tvärs över rumpan. Ett klatschande ljud ekade över rummet, och det brände som eld över skinkorna. Metalltaggarna borrade sig in i huden och kändes som stora getingstick. Jag kunde inte låta bli att tjuta rakt ut av smärta, men ballgagen hindrade min protest, som så många gånger förut. Jag hann precis se mitt eget plågade ansiktsuttryck i spegeln innan Linn slog mig igen, minst lika hårt som förra gången. Smärtan hade långt ifrån lagt sig, och nu fylldes den på igen så att det kändes ännu värre. Återigen försökte jag skrika, men den här gången hann jag knappt ens det innan Linn smiskade mig igen med den taggiga paddeln, den här gången bara på vänstra skinkan. Inte mycket mer än en sekund senare föll nästa slag över min högra skinka, och på detta vis fortsatte Linn att smiska min röv i en lika jämn som obarmhärtig rytm; tillräckligt långsamt för att hon skulle få ordentligt med kraft i varje slag, och tillräckligt fort för att smärtan aldrig skulle hinna försvinna mellan slagen. Istället byggdes den pulserande värken och hettan på, tills det kändes som om mina skinkor kokade av smärta. Metalltaggarna var precis så mycket rundade att de inte gjorde hål i huden, utan bara koncentrerade smärtan till en liten yta, så att den blev så mycket mer intensiv. Det skulle dröja länge innan jag skulle kunna sitta bekvämt igen, tänkte jag medan jag förgäves ryckte och slet för att komma loss. Stupstocken höll mig på rätt plats medan Linn gick lös på min bak som ett vilddjur.
Plötsligt slutade hon slå, och i några sekunder hördes bara min egen, tunga andning. Sedan kände jag Linns tumme och pekfinger runt roten av min pung, och sedan hur hon drog pungen bakåt, så att den sträcktes ut till bristningsgränsen. Jag bet hårt i ballgagen för att inte skrika, och jag kände hur kallsvetten började tränga fram i pannan.
”Här har vi den lilla löjliga saken som får dig att glömma din plats och vara olydig mot din härskarinna. Det är kanske den som borde tuktas istället.”
Jag kände hur Linn gned den taggiga träytan mot min utsträckta pung, och paniken steg inom mig. Min härskarinna verkade vara kapabel till vad som helst ikväll, och jag var ohjälpligt fjättrad och utlämnad åt hennes behag. Plötsligt släppte hon taget om min pung, och jag kände med lättnad hur den dinglade fritt mellan mina ben. Lättnaden blev dock kortvarig, för sekunderna efteråt daskade hon till pungen så att den for framåt, och en gång till när den vände tillbaka. Smällarna var inte hårda jämfört med vad jag just upplevt, men gott och väl kraftiga nog för att få det att svartna för ögonen på mig. Men jag satt där jag satt, med huvudet och händerna hårt fastlåsta i stocken och fötterna i grova järn medan Linn fortsatte att behandla min pung som en tennisboll. Jag skrek till vid varje träff med slagträet, och den molande värken däremellan fick mig att gny av smärta och obehag. Jag hade nog aldrig känt mig så utlämnad och plågad förut, och jag visste att det inte fanns någon väg ut.
Efter vad som kändes som en evighet räddades jag – eller trodde att jag räddades – av att det knackade på dörren. Linn upphörde genast att daska min pung fram och tillbaka, och lät den värkande lilla påsen gunga fram och tillbaka för sig själv. I spegeln skymtade jag hur Linn ställde ifrån sig slagträet och hälsade på kvinnan som klev in i rummet. Linn gick ut och stängde dörren bakom sig, och jag kände en intensiv lättnad; oavsett vad den här plågoanden tänkte göra med mig så kunde det i varje fall inte bli värre än det jag just varit med om.
Naturligtvis hade jag fel.
*
Kvinnan stannade upp bakom mig, och tittade fascinerat på min nysmiskade bakdel. Jag kände hennes fingertoppar röra sig över min vänstra skinka.
”Du har den mest rödsvullna röv jag sett på mycket länge. Vad har du gjort för att förtjäna en sådan omgång?”
Jag försökte svara, men genom ballgagen lät det bara som ett kvävt mumlande.
”Nej, jag vet att du inte kan prata. Och det ska du inte få göra heller. Jag vill inte höra hur ont du har och hur mycket du lovar att vara snäll. Jag är här för att ta hand om dig tills Linn kommer tillbaka, och snart ska vi två lära känna varandra på ett inträngande vis.”
Kvinnan sade de där sista orden på ett sätt som inte kunde misstolkas.
”Jag heter Yvonne, förresten.”
Jag hade redan noterat att hon såg ut att vara i 40-årsåldern, med ett runt ansikte och halvlångt, mörkbrunt hår uppsatt i en knut i nacken. Senare skulle jag lägga märke till att hon var klädd i en svart body och långa, svarta nätstrumpor som slutade i högklackade skor. Men när hon klev fram till stockens huvudända och tittade rakt ner på mig fastnade blicken på hennes underliv.
Yvonne hade på sig en strapon-trosa. Men det som stack ut från hennes skrev såg inte ut som någon dildo jag dittills sett. Den var inte formad som en naturlig kuk, och inte rak och slät heller. Istället var det en svart, grov och närmast monstruös pjäs som hon med ett belåtet leende stod och smorde in med glidmedel. Vid roten var den ganska normalvid, men svällde snart upp och blev så bred att hennes fingrar inte nådde hela vägen runt när hon lät dem glida fram och tillbaka. Den groteska dildon var täckt med grova knottror, och såg ut att vara minst ett par decimeter lång. Mest av allt liknade den en uppsvullen polisbatong.
Hon tog ännu ett steg närmare mig så att dildons rundade spets nästan nuddade vid mitt ansikte. Jag försökte instinktivt vända bort huvudet, och Yvonne skrattade.
”Det är inte i den här änden som den är farlig. Det är när jag kör upp den i röven på dig som det gör ont. Men då är det i gengäld det mest djävulska rövknull du någonsin fått.”
Yvonne gav mig en nedlåtande klapp på kinden och gick tillbaka till stupstockens andra ända.
”Seså, häng inte läpp nu. Bara slappna av, så ska ditt rövhål snart vara lika svullet och ömt som dina skinkor, precis som du vill ha det.”
Jag hade lyssnat på hennes ord som i trance, som förhäxad av det grova redskapet som skulle tryckas in i min stjärt, men nu vaknade jag till liv. Ballgag eller inte, jag var tvungen att tala om för henne att jag inte alls ville bli sodomiserad av hennes batong. Gagen kvävde mina ord, men jag gav mig inte, och medan svetten rann nerför pannan på mig ansträngde jag mig till mitt yttersta.
Yvonne skrattade igen, glatt och hjärtligt.
”Jag vet, jag vet… du vill inte alls ha min dildo i rumpan, du har lärt dig din läxa och tänker aldrig vara olydig igen. Jag har hört det förut, av både slavar och slavinnor. Ni är likadana allihop. Ni testar gränserna, bryter mot reglerna, och allt för att ni innerst inne vill bli bestraffade. Sådant beteende kan man acceptera en kort stund, men sedan måste ni få lära er vad olydnad leder till, och efter ett straffknull med den här saken brukar disciplinen vara återställd.”
Yvonnes blick mötte min i spegeln, och hennes ögon glittrade.
”Eller så upptäcker du att du gillar även den här behandlingen, och då får vi tillfälle att ses igen…”
Hon log brett, och jag fortsatte att försöka övertyga henne om att jag alls inte varit olydig med flit. Yvonne skakade på huvudet och förde ett finger mot sina läppar.
”Var nu tyst, pojken min. Du har redan gett dig in i leken, och nu får du leken tåla. Egentligen är det en mild behandling; du har gjort mer än tänjt på gränserna, men jag tänker nöja mig med att tänja ditt rövhål.”
Jag kände Yvonnes händer mot mina skinkor, och varsamt men bestämt särade hon på dem så mycket det gick, så att min allt annat än villiga analöppning blottades. Jag kände återigen kallsvetten tränga fram i pannan, och ryckte och slet med armar och ben för att komma loss. Det var naturligtvis lönlöst, jag satt som i ett skruvstäd. Yvonne gav mig två hårda daskar över mina redan ömma skinkor och röt åt mig.
”Sluta nu upp att konstra! Slappna av, svanka duktigt och erbjud mig din röv!”
Jag sjönk ihop, uppgiven och besegrad. Jag putade med stjärten och slappnade av så mycket jag kunde, och snart nog kände jag den grova, knottriga pålen trycka mot mitt anus. Långsamt gav mitt försvar vika, och Yvonnes strapon började bit för bit sitt smärtsamma segertåg in i röven på mig. Det gjorde väldigt ont, och jag bet hårt i ballgagen medan dildon gled längre in och vidgade analöppningen allt mer. Jag andades djupt och snabbt, och saliven rann ur min tvångsöppna mun.
”Den tar andan ur dig, inte sant? Tro inte att det är över än, för det är en bra bit kvar. Det finns inget kvar för dig att göra annat än att ligga still och ta emot, som en riktig slyna. Varför inte passa på och njuta av det?”
Yvonne pressade vidare, och när dildon vidgade mitt stjärthål ännu en bit kunde jag inte låta bli att utstöta ett gällt, klagande ljud när den sprängande smärtan blev ännu värre. Jag kände tårarna rinna längs kinderna.
”Nu är du minsann inte så stursk längre. Tur att det fortfarande är långt kvar.”
Dildon fortsatte in i mig, men det kändes som om den tjockaste delen passerat. Det gjorde ändå väldigt ont, det spände och värkte i röven, det kändes fel och onaturligt, men det fanns inget jag kunde göra. Yvonne gav mig hela den knottriga pålen på en gång, och jag tog emot den med tårar i ögonen. Till slut kände jag hennes höfter mot min rumpa, och jag förstod att hon äntligen nått botten. Väl där började hon jucka fram och tillbaka med små, snabba rörelser, som kändes väl så mycket så djupt inne i stjärten. Jag vågade knappt andas, och Yvonne började dra ut kuken ur mig, i ett lite snabbare tempo än den kommit in. Så fort den kommit nästan hela vägen ut vände hon, och tryckte in den igen, återigen lite snabbare. Jag flämtade till av smärta när kuken fyllde mig igen, hela vägen.
Det var mycket riktigt det mest djävulska rövknull jag varit med om, och allt var för att inte kunnat kontrollera mig när jag knullat Linda. Jag slöt ögonen och såg hennes ansikte framför mig medan Yvonne drev sitt svullna, knottriga redskap ut och in i min rumpa, först inbjudande när jag tog henne på divanen, sedan hånleende när hon strax därefter satt på huk rakt ovanför mitt ansikte på golvet. Jag öppnade ögonen igen, och ansiktet jag såg i spegeln framför mig var plågat, tårögt och svettigt. Varje gång Yvonne körde sin påle i botten i mig ryckte jag ofrivilligt till av smärta och stönade högljutt.
Yvonnes sadistiska rövknull varade länge, och jag tappade snart alla koncept om tid. Den knottriga pålen erövrade mig gång på gång, vidgade mig, straffade mig och fick mig att klaga högljutt varje gång Yvonne tvingade in den i mig. Det var ett grymt straff, men jag fick vad jag förtjänade. Till slut orkade jag inte ens stöna, utan grymtade bara uppgivet medan saliven rann från min mun och svetten från min panna. Mitt huvud och mina händer hängde från stockens öppningar som om jag varit avsvimmad. Bakom mig fortsatte Yvonne att rövknulla mig med oförminskad energi.
Jag kvicknade till igen när jag hörde dörren öppnas. En alltför välbekant röst hördes.
”Har han fått vad han förtjänat?”
”Han har betalat, om än något motvilligt.”
”Så bra. Du kan avsluta hur du vill.”
Linn slog sig ner i en av fåtöljerna. Jag kände hur Yvonne stack in en hand under bänken, och hittade min kuk, som hängt slak sedan jag sprutade i Lindas fitta.
”Som avslutning ska du få visa oss hur mycket du njöt av min hårda kärlek.”
Yvonnes röst hånade mig, och jag kämpade emot så gott jag kunde, men det var lönlöst. Inom några sekunder var min kuk styv igen, och Yvonne runkade den med långa, sköna drag medan hon juckade snabbt och kort fram och tillbaka, med den grova pålen inkörd till roten i min stjärt. Snart kände jag hur orgasmen närmade sig, och jag kunde inte låta bli att stöna av njutning.
”Just det, låt det bara komma.”
Yvonne runkade mig allt fortare, och snart ryckte det i kuken. Känslan spred sig till min helt utfyllda röv, och det svartnade återigen för ögonen. Med ett långt, utdraget stön kom jag, och Yvonnes händer masserade min ömma pung medan jag sprutade ut min sats över golvet.
Yvonne knäppte av sig strapon-trosan, lät dildon sitta kvar i min röv och reste sig.
”Så där ja, Linn, nu är han foglig igen. Vill du knulla honom en stund?”
(Beröm? Kritik? Kommentarer? Förslag?)
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
riktigt bra! Alla med negativa kommentarer råder jag att läsa någon annan novell och låta oss andra ha våra fantasier i fred.
Äh, lyssna inte på de andra. Du skriver jävligt bra och alla är sjuka på sitt egna speciella sätt.
Fortsätt så!
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
mysig behandling. precis vad jag vill prova.