Ett nytt liv - del 1

---

---

(Detta är första gången jag skriver en längre berättelse, så försök att ha överseende med oavsiktliga tempusväxlingar, inkonsekvenser, logiska kullerbyttor och andra fel)

Den nakne mannen framför mig var lite motbjudande. Jag kan inte peka på något speciellt, det var bara den känsla jag fick när jag betraktade honom. Dålig hållning, en väl tilltagen ölmage och allmänt halvsjaskig på något obestämbart sätt. Han var runt 180 centimeter, slätrakad med begynnande flint, och en hel del plattbröstade kvinnor skulle nog avundas hans bröst om de fått möjlighet att se dem. Den lilla penisen slapp jag att se. Den var fången i sin tub av metall, och oåtkomlig för all form av stimulans. Men mer om det senare.

Den oaptitlige mannens händer var låsta bakom hans rygg med bojor av stål. Fötterna var låsta tätt intill varandra med fotbojor, även de i kallt och rymningssäkert stål. Jag ville ha det så, det är något speciellt med metallen som fascinerar mig och gör mig upphetsad.

Bredvid honom stod hans äkta fru och maka, även hon naken och i bojor. Hon var inte fullt lika motbjudande som sin make, men definitivt ingen skönhet. Hon var cirka 165 centimeter och hade blont, axellångt risigt hår som inte skulle må illa av ett besök hos frissan. Brösten var på tok för stora för hennes kropp, och dessutom hängiga och med ovanligt oaptitliga vårtgårdar. Några kilon för mycket runt midjan gjorde inte helhetsbilden bättre, inte heller knäna som var osedvanligt fula. Men fötterna var små och välvårdade liksom händerna, underlivet rakat, och som helhet fick hon knappt godkänt.

Jag hade träffat suggan och fettot några månader tidigare via en kontaktannons på nätet.

”Misslyckat, fattigt, oattraktivt och extremt undergivet äkta par, han 42, hon 39, söker dig unga kaxiga välsituerade kvinna, full av självförtroende och förakt för förlorare som vi. Utnyttja oss för nytta och nöje. Väldigt få begränsningar finns. Vi hoppas på ett 24/7-förhållande, åtminstone på sikt. Kanske kan vi göra just ditt liv lite skönare, roligare, enklare och behagligare. ”

Jag medger gärna att det hettade till ordentligt där nere när jag läste annonsen. Jag tvekade inte många minuter innan jag svarade, och till min förvåning fick jag ett långt svar tillbaka efter bara en halvtimme. Efter att ha läst det första gången var jag tvungen att onanera, och jag kom i en explosiv orgasm sittande framför datorn med förlorarnas svar fortfarande på skärmen.

Efter en vecka hade vi utbytt ett stort antal mail, och etablerat en kontakt som kändes seriös. De hade tagit ett en del foton på sig själva, efter mina instruktioner, och visst hade de rätt i sin annons, attraktiva var de sannerligen inte. Men det var just det som tilltalade mig, liksom det faktum att de verkligen var förlorare. Arbetslöshet, sjukdom och en totalt havererad privatekonomi med mängder av dyra lån som nu inte kunde betalas längre. På den åttonde dagen utbytte vi telefonnummer och adresser, och det där miraklet som aldrig inträffar skedde verkligen. Det visade sig att de bodde på bara knappt två mils avstånd från mig, i en lägenhet i ett av stadens mindre attraktiva områden.

Vi träffades till att börja med några gånger på neutrala ställen som kaféer och på soffor i stadens park. Jag var inte helt road måste jag erkänna, jag vill inte gärna synas offentligt med den typen av människor. Men jag gjorde det för deras skull, och de uppskattade det. Jag lockade fram deras innersta tankar, och fick dem att berätta om sina hemligaste fantasier samtidigt som de fick veta en del av mina hemligheter, och vi blev alla tre snart överens om att ödet hade varit sällsynt generöst mot oss alla tre.

De ville på något naivt sätt börja om på nytt. Glömma den tråkiga verkligheten med betalningsanmärkningar, kronofogde och hot om avhysning och utmätning. Jag log för mig själv när jag fick detta klart för mig, och en plan började formas i mitt huvud.

Jag är uppvuxen med guldsked i munnen. Jag och min familj har aldrig behövt bekymra oss för pengar, och nu vid 25 års ålder är jag i princip ekonomiskt oberoende för all framtid. Båda mina föräldrar gick bort för tre år sedan i en olycka och jag är en enda barnet. Jag bor kvar i föräldrahemmet, vilket förstås är alldeles för stort för mig, men jag har råd och jag har inga planer på att sälja. Tillsammans med två av mina bästa väninnor har jag ett litet företag inom modebranschen, trots att jag egentligen inte behöver jobba för brödfödan. De är inte heller fattiga precis, vi träffades för många år sedan i kretsar där man har gott om pengar och lever flott.

Jag är sadist, men inte i första hand den typen av sadist som klädd i läder piskar och torterar sina offer. Hellre njuter jag av att med ord och handlingar förnedra mina offer och få dem att mentalt försvinna ner i ett svart hål fyllt av bottenlös förnedring och skam. Det som jag finner tilltalade är att detta går att tillämpa även i icke-sexuella sammanhang. En blick, en gest, en rörelse, ett minspel eller några få ord kan träffa det överrumplade offret som ett svidande piskrapp, och offrets reaktion kan få det att bokstavligt talat bli sjöblött i mina trosor. Jennie, en av mina väninnor, har sagt att det inte finns någon annan än jag som kan utstråla så mycket förakt och elakhet med så små medel.

I förra veckan var jag på det stora varuhuset. Jag passerade genom leksaksavdelningen och blev vittne till ett högljutt gräl mellan en ung mamma och hennes lilla dotter. Dottern ville så gärna ha den dyra dockan, och mamman försökte förtvivlat förklara att de verkligen inte hade råd. Efter att diskret ha iakttagit dem en stund och inväntat rätt tillfälle gick jag fram till mamman och slängde en femhundrakronors sedel på golvet framför henne.

”Jag tycker så synd om barn som far illa. Ta den här slanten och köp dockan. Det blir fyrtio kronor över som jag föreslår jag att du använder till att köpa ett par strumpbyxor för. Det ser så sjaskigt ut med kvinnor i trasiga strumpor, din dotter får ju skämmas för dig.”

Under flera sekunder möttes våra blickar. Jag såg hur hon kämpade för att finna ord, men inga ord kom, och hon blev långsamt allt rödare i ansiktet. Jag log avmätt mot henne, och innan jag trippade i väg på mina höga klackar klappade jag dottern på huvudet.

”Det är klart att du ska få dockan lilla vän, du ska inte behöva lida för att din mamma är fattig.”

En sista blick på mamman visade att piskrappet tagit ordentligt, och på väg bort såg jag i en spegel hur hon sakta böjde sig ner för att antagligen plocka upp sedeln. Jag kände hur mina styva bröstvårtor kämpade för att tränga genom behån och en varm känsla spred sig i underlivet.

Peruker och glasögon är bra hjälpmedel, och den fattiga mamman med dottern reagerade inte när jag en stund efter vårt möte på leksaksavdelningen hastigt mötte henne ansikte mot ansikte på textilavdelningen. Då var mitt blonda hårsvall borta, och till skillnad från vid vårt tidigare möte bar jag nu dyra glasögonbågar med fönsterglas i. Jag undvek att titta för mycket, men noterade att hon bar kartongen med dockan i handen och att dottern, till skillnad mot sin mamma, sken som en sol. Mammans ansiktsuttryck gjorde att det fuktades mellan mina ben, jag hade verkligen förstört hennes dag och det gladde mig något oerhört.

Jag måste tillägga att jag är okänd för den stora massan. Jag är tacksam för att min pappa aldrig tillät media någon insyn i vårt privatliv. Han ställde gärna upp på intervjuer, men några frågor om familjen eller privatlivet besvarades aldrig. Han höll dessutom alltid en väldigt låg profil, och var alltså rätt ointressant att skriva och skvallra om. De som nu ser mig ser en ung kvinna med exklusiv, lite snobbig smak. Inte en oerhört bortskämd kvinna som aldrig kommer att behöva göra ett handtag under resten av sitt liv om hon inte vill, och som skulle kunnat köpa hela leksaksavdelningen till den fattiga mammans dotter om hon bara velat. Jag rör mig ytterst sällan ute på krogen och liknande ställen, och riskerar inte att fastna på skvallerpressens bilder.

Nåväl, detta var bara en parentes. Det är ju suggan och fettot och vårt förhållande jag ska berätta om. Som jag skrev tidigare så formades en plan i mitt huvud när sanningen om deras katastrofala privatekonomi kom fram. För att göra en mycket lång historia kort räcker det med att säga att deras skulder nu är fullt ut betalda, och deras fordringsägare är nöjda och belåtna.

Man kan säga att jag köpte två leksaker för totalt 237 453 kronor. Egentligen lånade jag ut pengarna till dem, de är fortfarande skuldsatta, men numera är jag den enda fordringsägaren. Skuldebrevet upprättades enligt konstens alla regler, och villkoren var och är mycket generösa, om än lite annorlunda.

Nu stod leksakerna alltså framför mig där jag satt i min favoritfåtölj med ett glas dyrt vin i handen. Jag hade ringt dem och beordrat dem att inställa sig hos mig inom en timme. De kom i sin gamla Volvo, som de parkerade på anvisad plats en bra bit från mitt hus. Jag hade tidigt gjort klart att jag inte ville ha någon rishög parkerad i närheten av min boning. De fick promenera en dryg kilometer, men båda två var i behov av motion så det var verkligen ingen nackdel. De kände väl till proceduren. Väl inkomna, femtiosju minuter efter mitt telefonsamtal, genom den bakre, diskreta ingången till vilken de hade nyckel klädde de av sig nakna och låste fast fotbojorna och handbojorna som låg redo för dem. Därefter stod de stilla och väntade på mig.

I sin annons hade de uttryckt önskemål om ett 24/7-förhålllande. Nu, efter några månader, var jag beredd, och rummet i källaren var förberett för dem. De visste det inte ännu, men inom några veckor skulle de ha sagt upp sin lägenhet, sålt sin rishög till bil och de flesta andra säljbara ägodelar och flyttat in hos mig. De hade fått sitt efterlängtade, nya liv.

Jag tecknade åt suggan att komma närmare, och hon rörde sig mot mig så snabbt som den tio centimeter långa kedjan som förenade hennes vrister tillät.

”Mår du bra sugga”, frågade jag samtidigt som min långa, röda pekfingernagel smekte hennes ena ljumske.

”Ja frun, suggan mår bra”, svarade hon tyst och med blicken sänkt mot golvet.

”Mår din make också bra”, fortsatte jag och lät pekfingernageln lätt nudda den ena inre blygdläppen som så fult tittade fram mellan de yttre läpparna.

”Ja frun, fettot mår också bra.”

”Tror du att fettot saknar något? Är det något det längtar efter?”

Hon tvekade och drog ett djupt andetag. ”Fettot vill nog gärna få utlösning”, viskade hon med knappt hörbar röst.

Jag log mot henne. ”Kan du inte ge det utlösning? Du är ju trots allt fettots äkta maka?”

”Nej frun, fettots snopp är inlåst och oåtkomlig. Suggan kan inte komma åt den och inte fettot heller.”

Hon hade så rätt så. Fettot var sedan två veckor tillbaka berövad all möjlighet till stimulans av penis. En tub från (fråga om du vill veta, jag är inte säker på att det passar sig med en länk till en kommersiell sida här) tillsammans med en Prins Albert piercing gjorde det fullkomligt omöjligt för fettot att uppleva sexuell vällust. Det som återstod var sexuell frustration, och om den lilla penisen skulle få för sig att styvna, stort obehag. Det hela hade kostat närmare sextusen kronor, en summa som de förstås nu var skyldiga mig.

Under en dryg månad hade suggan haft nycklarna och successivt vant sin make vid att bära tuben. Till en början bara en kort stund varje dag, sedan allt längre och längre stunder. Hon hade fått trösta honom när penisen envisats med att styvna och smärtan blev för stor. De nattliga, ofrivilliga erektionerna hade stört deras nattsömn, men allt eftersom tiden gick började penisen, eller snarare fettots hjärna, att förstå att erektion var lika med smärta och obehag, och något som till varje pris skulle undvikas.

Nu var träningsperioden över och det var jag som hade nycklarna. Jag tittade på fettot. Det hade varit utan sexuell stimulans i över två veckor, och jag var övertygad om att det enda som rörde sig i huvudet var längtan efter en befriande orgasm. Fettot skulle göra precis allting för att jag, som hade makten över hans penis, skulle vara nöjd, och kanske någon gång snart låta honom få den så hett efterlängtade orgasmen.

Men mina planer var annorlunda. Mjölkning av prostatan en gång var tredje eller fjärde vecka, och två riktiga orgasmer per år, bägge två på min födelsedag som nu dessvärre låg nio månader framåt i tiden. Det var i alla fall planerna, kanske skulle jag få anledning att revidera dem.

Med en gest fick jag suggan att förstå att hon skulle hasa sig bort till sin ursprungliga plats bredvid sin sexuellt frustrerade äkta make. Jag tittade på dem, lät handen glida upp under min korta kjol och började smeka trosgrenen med pek- och långfingret . Just det faktum att de var oattraktiva tilltalade mig. Själv är jag perfekt, eller så nära perfektion man kan komma, de är fula. Jag har alla pengar jag behöver, de har inga pengar. De är förlorare, jag är en vinnare. Avståndet oss emellan gör att jag kan betrakta dem mer som objekt än som människor. De människor jag umgås med är vackra och framgångsrika, och detta har präglat mig. De två som nu stod nakna och hjälplösa framför mig var inga riktiga människor, de var leksaker.

De stod där med sänkta huvuden medan jag oblygt onanerade i fåtöljen framför dem. Alldeles innan orgasmen hörde jag ett tyst snyftande och insåg att fettot grät. Sekunden efteråt exploderade allt och vällusten vällde över mig.

Jag förstår om du tycker att jag är en obehaglig kvinna. Det bjuder jag på, och jag hoppas du vill läsa fortsättningen på berättelsen om suggan och fettot och deras nya liv hos mig och några av mina vänner. Och kom ihåg att det var suggan och fettot som sökte, och som satte in annonsen som ledde till deras nya liv.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Ett nytt liv - del 1	Bdsm	3.9	29/2-08

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.