Virgina - Kapitel 2
+18!
”Virgina… det är dags.”
Nej… åh gud, nej, tänkte Virgina.
Efter Pullarions första behandling hade hennes fitta varit öm och svullen. Det sved fortfarande, och idag hade Pullarion lovat att det skulle bli ännu värre!
Han kom i sikte, iförd den taggiga rustningen. Han kom fram till henne och stod och såg, precis som han gjort igår, på hennes kropp.
Sedan böjde han sig ner mot hennes ansikte och andades: ”Du kommer att gilla det här, det är jag säker på, ers majestät. Den stygga flickan ni gömmer långt inne i er själ kommer att älska behandlingen jag ger dig.”
”Äckliga djävul”, viskade Virgina.
”Är det allt du kom på…? Eller är du för fin för att yttra värre svordomar? Kom igen nu, prinsessan. Stäm mig!”
”JÄVLA FITTA!”
”Det var bättre”, sa Pullarion och verkade smaka på orden.
”Du äcklar mig”, sa Virgina dämpat.
”Synd… vi hade ju blivit ett perfekt par.”
”Vad sa!?”
”Ja, vårat sexliv är ju underbart.”
Virgina öppnade och stängde munnen flera gånger, hon visste inte vad hon skulle säga.
”Låt oss börja”, sa Pullarion med ett motbjudande leende.
Han gick fram till ett skåp och drog fram en piska. Virgina spärrade upp ögonen. ”Du tänker väl inte…?”
Pullarion skrattade dämpat.
”Nej”, sa Virgina. ”DU FÅR INTE!”
Han snärtade piskan någon centimeter från hennes arm, så att det smattrade till om träet. Virgina ryckte till av smällen som följde träffen, och var glad över att det inte var hon som träffats.
”Ge mig ett själ till att inte göra det”, sa Pullarion elakt.
Virgina kom inte på något. Hon var tyst.
”Inte det?”
Han rappade till på hennes ena bröstvårta. Smärtan som följde var outhärdlig. Virgina skrek högt, och hennes vrål ekade i fängelsehålorna. ”Aj… aj, snälla, jag ber er”, grät hon.
”Åh, en artigare ton?” Sa Pullarion hånande. ”Jag gillar det här, ers majestät… åh, så kåt jag blir på det.”
”DET GÖR ONT!”
Pullarion dök fram så att hans ansikte hamnade några centimeter ifrån Virginas. ”Tror du inte att jag haft ont, prinsessan? Hur tror du det känns att få sin son bortsliten från en? Det gör ont, kan jag säga.”
”Men jag har inte gjort er något”, stammade Virgina.
”Inte du, nej… men din mor. Detta är hennes fel. Du kan skylla allt på henne.”
SLAP! Ett till rapp, denna gång över den andra bröstvårtan.
”AAAAJ!”
”Åh, skrik, prinsessan, SKRIK!”
Virgina bet sig i underläppen och försökte vara tyst. Ett till rapp, över slidan den här gången. Blygdläpparna sved, det var för mycket.
”SLUTA! SLUTA!”
”SKRIK!”
Virgina försökte rycka sig loss, men det var omöjligt. Tårarna rann. ”JAG DÖR HELLRE ÄN DETTA!”
”JAG GÖR DIG HELLRE ILLA, PRINSESSA!” Kacklade Pullarion.
”DU ÄR GALEN!”
”JAG VET!”
Han piskade henne tre snabba gånger över slidan. Snärtandet ekade och följdes snabbt av Virginas skrik.
Så fort Virgina skrek hojtade Pullarion: ”HÅHÅ! HÅHÅ!” Och snart hade hans rustning åkt av. Han stor naken och piskade henne på slidan och brösten, och Virgina lyckades få in en spottloska i ansiktet på honom. Han hejdade sig, drog handen över ansiktet och slickade upp saliven.
Äcklat rynkade Virgina på näsan. ”Du gör mig illamående”, sa hon.
”Du gör mig kåt.”
”Låt mig gå.”
”Aldrig.”
Till Virginas förskräckelse vände Pullarion på hela träsängen, så att Virginas armar obekvämt spändes mot kanterna och hon hängde upp och ner. Pullarion skruvade undan en bit av träet, precis där Virgina hade sin rumpa.
”Åhnej”, viskade hon.
”Åhjo”, sa Pullarion.
Snärtandena från piskan började. Det sved, och Virgina kunde fortfarande inte röra sig ur fläcken.
Snart började avlånga sår spricka upp på hennes runda skinkor. ”Så vackert”, brölade Pullarion. ”Alldeles fantastiskt! Mår du bra av detta, prinsessa? Gör det dig… tänd?”
”NEJ! SLUTA, DET GÖR ONT!” Skrek Virgina med tårfyllda ögon.
”Men det gör mig så kåt, prinsessa… att se dina fina skinkor dallra och sedan spricka upp… åh, så kåt jag blir.”
”IDIOT! ÄCKEL! GALNING!”
”Fortsätt…”
Virgina bet sig i läppen och slöt ögonen hårt när han snärtade till henne på rumpan igen. Sedan blev det tyst…
Med ett klirrande släpptes piskan ner på golvet, och träsängen vändes återigen så att världen inte längre var uppochner. Pullarion ställde sig på sängen, med ett fast tag om kuken. Han runkade, där han stod ovanför Virgina, och hon förstod vad han tänkte göra.
”Nej… sluta…”
Han ställde sig på knä. Hon såg hur kuken började dra ihop sig i orgasm.
”NEJ! SLUTA! SLUTA NU!”
”ÅAAAAH!” Skrek Pullarion och kom över brösten och i ansiktet på Virgina. Smetig, kletig, tjock sperma rann över hela henne. Den luktade äckligt.
Hon kunde inte få fram ett ord och var nära att kräkas.
”Sådär…”, viskade Pullarion andfått. ”Vi kör igen imorgon, prinsessa…”
Så tog han på sig rustningen och började gå därifrån.
Usling, tänkte prinsessan, det här ska du få för.
Fler noveller av samma författare
