Alexander

Ganska mycket fokus på känslorna och inte på sjävla sexet. Men det var lite det som var meningen, är så trött på all känslolös grovporr skit.

Min bror Fredrik hade just börjat trean på gymnasiet. Han, som aldrig varit någon plugghäst direkt, sa att det var först nu som skolan började kännas vettig och han stoltserade med både Vg och MVG. Jag skrattade åt honom för egentligen var det ju han som först nu blivit vettig, han hade blivit äldre och mognat. Det kunde också vart det att han bytte klass, från den bråkiga stojiga klassen till den lugna snälla; den med fler tjejer. ”Skönt”, flinade Fredrik menande. ”Med lite mer kvinnlig närvaro.”
Men det gick också killar i den nya klassen och en av dem var Alexander. När Fredrik talade om saker han gjort i skolan, roliga saker, eller galna saker någon sagt eller gjort nämnde han nästan alltid Alexander vilket fick mig att bli nyfiken på vem den där killen egentligen var.
Själv gick jag inte i skolan, nej jag hade gått ut för tre år sedan, och inte gjorde jag något annat heller. Förutom att spela Xbox. Arbetslös och utan liv, det var jag det. Jag hade inte ens någon tjej.
Jag försökte faktiskt. Jag pluggade lite, läste upp ämnen jag inte fått önskat betyg i. Sökte jobb titt som tätt men det var alltid något som var fel. För lite erfarenhet, för dåliga betyg, för många tatueringar. Sådant. En speceriaffär erbjöd mig faktiskt ett jobb en gång men de ställde ett villkor. ”Ta ut all metall från ansiktet.” Men jag vägrade, de skulle fanemej inte få bestämma hur jag skulle se ut.
Jag bodde hemma och det funkade bra. Morsan klagade inte för jag var ändå en ganska ordningsam 22 åring, plockade undan efter mig och kunde till och med få för mig att dammsuga ibland. Dessutom kunde jag laga mat. Och morsan var föresten nästan aldrig hemma, reste alltid med jobbet, eller så var det någon ny kille hon träffat som hon slaggade hos. Så för det mesta var det bara jag och Fredrik och det trivdes vi med.
En eftermiddag på den sena hösten satt jag vid köksbordet och klämde i mig en femte ostmacka när jag hörde hur dörren öppnades och smällde igen. Sedan hördes röster. Det var Fredrik, och en till. Nyfiket vägde jag lite på stolen och kikade ut i hallen. Fredrik tog nästan aldrig hem någon, inte för att han inte hade några kompisar det blev bara aldrig så.
In i köket kom så Fredrik tätt följd av en lång smal kille.
”Tja”, hälsade Fredrik och gick sedan fram till kylen. ”Ska du ha nåt Alex?” frågade han så killen som, efter att ha skakat på huvudet åt frågan, mötte min blick.
Så det här var alltså Alexander.
Han var, som sagt, mycket lång och väldigt smal vilket fick hans kläder att se litet för stora ut. Han hade stora bruna ögon och en lätt solbränna, trots att sommaren för längesedan var borta. Mjuka mörkblonda lockar föll kring hans smala ansikte och ramade in det. Vi såg på varandra en stund och jag såg hur han rörde händerna lite, på tonårspojkars nervösa vis.
”Hej”, sa jag och vände sedan bort huvudet för av någon anledning hettade det till på mina kinder. Jag proppade i mig resten av ostmackan onödigt fort och svalde med en stor klunk mjölk.
”Tja”, sa Alexander med en mjuk tenorröst och därefter slog han sig ned på soffan mitt emot mig, nästan flickaktigt försynt.
Under tiden hade Fredrik druckit mjölk direkt ur paketet och han ställde därefter in det igen och tecknade åt Alexander att följa med honom.
”Kom”, sa han. ”Vi sticker upp på mitt rum.”
”Sure”, svarade han och reste på sig.
Jag följde dem med blicken när de försvann ut i hallen och uppför trappan. Sedan satt jag länge kvar vid bordet utan att göra något.
Så det där var alltså Alexander.

Till middagen kom de ner igen. Jag hade hört dem hela dagen och det verkade som att de var goda vänner, eller att de i alla fall skulle bli det. De var två sådana där vilsna pojkar som hade hittat varandra och förmodligen skulle det bli en livslång, djup vänskap. Men vad visste jag? Det bara kändes så. På deras sätt att skratta tillsammans och prata med varandra.
Jag hade lagat spagetti, just för att jag den här dagen inte hade någon ork till något annat. Fredrik höjde på ögonbrynen när han satte sig till bords och lyfte på locket till en av grytorna.
”Är inte det här lite för simpelt för dig, Markus?”
Jag log urskuldande.
”Dålig dag”, muttrade jag och slog mig ned bredvid honom, mitt emot Alexander. Det uppstod en stunds tystnad då vi alla la upp mat på våra tallrikar och började äta.
”Så…”, sade jag tillslut och höjde blicken. Mina ögon mötte Alexanders. ”Har han visat dig fotot på Clementine ännu?”
Fredrik måttade ett slag mot mig när jag uttalade namnet med överdriven fransk accent. Jag flinade mot honom.
”Fransyskan?” frågade Alexander och såg på Fredrik. ”Skojar du, det var ju det första han gjorde!”
Fredrik himlade med ögonen.
”Inte du också …” suckade han men skrattade sedan. Jag log mot Alexander som log tillbaka. Drog tillbaka de nästan flickaktigt fylliga läpparna och blottade en bländvit tandrad. Jag vände snabbt uppmärksamheten mot min mat.
”Det är ingen som egentligen sett henne någon gång”, sa jag. ”Jag har börjat fundera på om hon verkligen finns. Eller om det bara är min lille brors fantasier…”
Jag såg upp i taket som om jag på allvar funderade på detta och Fredrik skakade trött på huvudet.
”Jösses…”
Men i ögonvrån såg jag hur Alexanders bruna ögon glittrade då han log.
”Du då?” frågade jag sedan. ”Har du någon fransyska som väntar på dig i Paris? Eller kanske en tyska?”
”Tyska!?”, utbrast Fredrik och virade upp spagetti på gaffeln. ”Kolla på killen!” Han slog ut med handen. ”Han ser ju för fan ut som en modell för JC, skulle han nöja sig med en strykful tyska?”
”En modell för JC?” Jag såg på Alexander och flinade. ”Ska du ta det som en komplimang eller en förolämpning?”
”Förmodligen det senare”, svarade han och lade huvudet lite på sned i en spelat sårad min. ”Och nej, ingen fransyska, ingen tyska och ingen indian heller för den delen.”
”Fast Therese…”, började Fredrik och Alexander ryckte på axlarna.
”Therese är Therese…”, sade han litet frånvarande och stoppade sedan in ett lass spagetti i munnen.
”Hon är snygg”, envisades Fredrik.
På det svarade Alexander ingenting och det blev åter tyst vid bordet. Resten av middagen bestod av lite småprat emellan Fredrik Och Alexander och då och då sköt jag in ett par ord men av någon anledning vek jag alltid nonchalant bort blicken då Alexander såg på mig. Rädslan var född redan då.

Alexander kom allt oftare hem till oss. Morsan träffade bara honom ett par gånger och hon beskrev honom som; ”En mycket söt ung man”, vilket fick både mig och Fredrik att himla med ögonen och sedan blev det vårt namn på honom. Den söte unge mannen; Alexander.
Sakta men säkert blev han också min vän och allt som oftast när han var hos oss hängde vi alla tre. För det mesta framför Xboxet i mitt rum. Alexander hade underbar humor och kunde hitta på de mest galna saker. Han var en riktig pajas, precis som jag, vilket ibland fick Fredrik att uppgivet gnida sig över ögonen och sucka. Men Alexander hade en annan sida också. En blyg, försynt och lite osäker sida. Den som han visat första gången jag träffade honom. Då blev han genast liten och flickaktig och började nervöst plocka med händerna. Det var ganska sött faktiskt. Fast både jag och Fredrik retade honom för det.
Hösten och vintern förflöt och våren kom. En morgon när Alexander sovit över hos oss gick jag ut ur mitt rum utan att se mig för och gick rakt in i honom. Jag ryggade instinktivt tillbaka för det var som om jag hade bränt mig. Jag hade känt något som jag genast förnekade genom att dra mig undan. Han hade bara boxers på sig och hans lockiga hår stod ostyrigt åt alla håll. Han såg upp på mig, trots att han var lång var jag längre. Och större framförallt. Han var så liten, så liten och skör på något sätt. Han drog på munnen i ett mjukt leende.
”Se dig för”, skrattade han och jag kunde inte annat än bara nicka innan jag snabbt trängde mig förbi honom och kilade nerför trappan. Jag vände mig inte om men kände hur han såg efter mig. Hans blick brände. Precis som hans bara kropp mot min hade gjort.
Efter det höll jag mig undan ett tag framöver. Jag var nog lite rädd. Också Alexander verkade litet avståndstagande, som om också han känt den där hettan. Fredrik märkte inget, åtminstone verkade det inte så. Han kanske bara tänkte att jag hade mycket och göra med matten som jag för tillfället pluggade. Men egentligen var jag rädd. Rädd för den där hettan.
Men snart återgick allt till det vanliga och jag glömde den där incidenten. En solig aprildag gick vi ner till stranden och tog årets första dopp. Vi stod på bryggan och huttrade och ingen av oss hade mod nog att hoppa i. Jag sneglade mot Alexander. Han hade slutit ögonen och stod med ansiktet vänt mot solen. Ljuset fick hans mörkblonda lockar att glittra i guld och hans släta mage var redan brunbränd. Jag blinkade, försökte skjuta iväg den där hettan som inte kom från solens ljus. Men det gick inte och utan att egentligen tänka snodde jag runt, grep tag i honom och slängde honom i vattnet för att liksom få honom ur min åsyn.
Fredrik brast ut i gapskratt och vek sig dubbel samtidigt som han tjöt av skadeglädje. Alexander dök frustande upp hur vattnet.
”Din jävel!” skrek han och gav sedan upp et skrik som för att demonstrera hur kallt det var. Jag skrattade gott åt honom och försökte glömma den egentliga orsaken till att jag kastat i honom. Jag hann dock inte tänka särskilt långt innan Fredrik gripit tag i min midja och knuffat mig mot bryggans kant. Jag spjärnade emot och balanserade på kanten en stund innan jag föll i med ett plask. Det iskalla vattnet kylde ner min kropp och mina tankar men när jag kom upp till ytan var Alexander över mig och tryckte ned mig under vattnet igen. Han hävde sig på mig och jag försökte skrattande få undan honom. Tyvärr kan man inte skratta under vattnet vilket resulterade i en kallsup. Vi brottades i vattnet ett tag innan båda var helt slut. Fredrik stod kvar på bryggan och skrattade åt oss. Jag och Alexander såg på varandra. Han nickade menande åt Fredrik. Och jag log.

Senare låg vi på bryggan och försökte soltorka. En fåfäng tanke eftersom aprilsolen inte var särskilt varm. Hårstråna på mina armar stod rakt upp och mina läppar var nog lika blå som de två andras. Jag blundade, vände mig om på mage och lade armarna under huvudet. Jag kände hur vattendropparna rann längsmed ryggen som små kalla ilningar och vred lite på mig för det var obehagligt. Så plötsligt kände jag en annan sorts beröring och jag slog upp ögonen.
Alexander satt på huk bredvid mig och lätt ett långt senigt finger följa konturerna av tatueringen jag hade på axeln, som gick ner över skulderbladet och ryggen. Hans lätta smekning sände kittlande, ilande känslor genom mina vener.
”Den här är snygg”, sa Alexander och drog undan fingret just då jag själv tänkt dra mig undan eftersom rädslan övermannade mig. ”Gjorde den ont?”
Jag skakade på huvudet, oförmögen att tala.
”Nja”, fick jag tillslut fram. ”Den på höftbenet var värre.” Jag snodde runt och visade menande på den abstrakta örnen som brede ut sina vingar över min mage precis ovanför linningen på badbyxorna. Alexander nickade och såg på den med något sällsamt glittrande i blicken och jag vände mig om på mage igen eftersom hettan plötsligt kommit smygande.
”Du då, Fred?” sa Alexander och vände sig mot Fredrik som kisade mot oss med ett halvt öppnat öga. ”Har du några tatueringar på ställen du inte visat för mig, va?”
Fredrik himlade med ögonen och slöt dem sedan.
”You wish…” flinade han.

Så kom balen. Balen som både Fredrik och Alexander skulle på. Båda hade lyckats få tag på en bordsdam. Eller, i Alexanders fall hade det varit svårt att bara få en. Och inte hundra, hade Fredrik lite bistert konstaterat och jag hade beskyllt honom för att vara svartsjuk.
I vilket fall stod de nu båda i hallen beredda att ge sig av. De hade varit hemma länge och gjort sig i ordning, duschat, kammat sig klätt sig och sprutat sig fulla med AXE. De var nervösa, det gick inte att ta miste på. Alexander hade ömsom varit den där söte unge mannen som försynt plockade med händerna, ömsom clownen som skrattade och skrek obscena skaer. Och jag, jag hade fått låsa in mig på toaletten för att svalka hettan och för att bli av med den kliande känslan i fingrarna som jag fått då jag såg på honom.
Nu var de i alla fall färdiga. Båda stod med skjorta och kavaj men de hade vägrat ta på sig kavajbyxorna. Alexander hade därför ett par vitbleka, slitna jeans som, som vanligt, satt tajt över hans bak men lite löst över låren. Sådär som alla killar vill ha det.
”Ta det lugnt nu brorsan”, flinade jag och dunkade Fredrik i ryggen. ”Inte för mycket vin, inte för många tjejer på en gång.”
Fredrik lovade dyrt och heligt vilket fick Alexander att le och sedan gick min bror ut och satte sig i bilen. Alexander dröjde sig kvar i hallen och jag kände plötsligt hur ensamt det skulle bli när de åkt. Han stack ner händerna i fickorna för att genast ta upp dem igen, sparkade litet med foten i mattan. Som om han ville säga nåt. Han såg upp och våra blickar möttes. Hans stora bruna ögon glittrade i hallens dunkel.
”Gå nu”, sa jag. ”Låt inte din dam vänta.”
Alexander höjde litet på ett ögonbryn, jag lät nog inte så entusiastisk men egentligen ville jag ju att han skulle stanna. Stanna här. Med mig. Var inte en sån idiot! skrek jag åt mig själv.
”Du är skitsnygg, Alex, alla tjejer kommer att vilja ha dig.” Jag kunde inte hejda mig. Jag bara sa det. Och jag ångrade det i samma stund. Men istället för att skratta åt mig eller skämta bort det log Alexander sitt försynta leende.
”Tack”, sade han och lät nästan blyg. Sedan vände han sig långsamt, gick ut genom dörren och stängde den försiktigt bakom sig. Och jag var ensam.

Det började regna vid tio och jag kunde inte förmå mig att göra någonting. Inte ens spela Xbox. Jag satt på min säng och lyssnade till regnets smattrande utanför och försökte få ordning på mina tankar. Jag försökte skjuta undan det faktum att jag, den 22 årige hårdrockaren med piercings och tatueringar, kände en lågande hetta och ett sugande pirr varje gång jag såg på min 19 årige brors snygge kompis. Jag försökte skjuta undan tanken på att jag, att det jag helst av allt ville ha just nu, var Alexander. Att jag, när jag hjälpt honom knyta slipsen, sett på hans mjuka läppar och gripits av en innerlig längtan att kyssa honom.
”Idiot!” Skrek jag högt. ”Din äckliga jävla, sjuka, perversa helvetesfanskap!”
Då knackade det på dörren. Jag tystnade mitt i en ny ramsa av svordomar. Det knackade igen. En tyst, försynt och tveksam knackning. Långsamt reste jag mig och gick ut ur mitt rum. Nerför trappan och ut i hallen. Jag stod framför dörren. Såg konturerna av någon därutanför. Jag öppnade.
Där stod Alexander. Han var genomvåt. Håret hängde i stripor kring hans ansikte och det droppade vatten från hans haka. Jeansen hade antagit en mörkare nyans och den vita skjortan under kavajen var närapå genomskinlig och låg klistrad mot hans bröst. Han stoppade händerna i fickorna, sänkte blicken, och tog upp dem igen.
Jag fick lägga de starkaste band på mig för att inte kliva ett steg fram och ta honom i famn. Så liten och oskyldig han såg ut. Så skör.
”Alexander…”Sade jag förvånat och försökte än en gång skjuta undan alla tankar. ”Vad har hänt?”
Pojken skakade på huvudet.
”Vill inte prata om det…” mumlade han med sin mjuka röst. ”Får jag komma in?”
”Självklart!” utbrast jag och flyttade mig ur vägen så att han kunde gå in. Hans hand råkade snudd vid min höft och jävlar. Vad det brände. Jag gick snabbt ut i köket.
”Vill du ha något”, sade jag, alldeles för glättigt samtidigt som jag frenetiskt började plocka med koppar i skåpet. ”The, kaffe, macka?”
Då inget svar kom stannade jag upp. Alexander stod nu i dörröppningen. Han hade tagit av sig kavajen och hans revben syntes genom det tunna skjorttyget som låg fuktigt mot hans hud. Det såg ut som om han magrat, bara på den senaste veckan. Jag mötte hans bruna blick och såg till min förfäran hur tårar glittrade där. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag avskyr när killar gråter, eller jag avskyr när någon gråter oavsett vad kön för jag känner mig alltid så tafatt och fel då. Jag är ingen tröstare. Alexander såg min blick och torkade genast ögonen med handryggen, vilket inte hjälpte eftersom han ändå var så blöt.
”Förlåt…” började han svagt med sprucken stämma. ”Förlåt jag… Äsch, alltså, Markus…” Så bröts hans röst. En tår föll från ena ögat och jag följde som hypnotiserad dess väg nedför kinden där den blandades med regnvatten. Han var så liten. Så oskyldig. Så skör. Hans mjuka hjärtformade läppar, hans sorgsna, nästan förtvivlade uppsyn och de stora bruna ögonen. Som glittrade.
Jag tog tre steg fram och slöt honom i min famn.
”Det gör inget”, viskade jag och strök honom över ryggen. Jag kände hur han stelnade till en bråkdel av en sekund och då var jag nära att släppa. För jag var rädd. Jag var så rädd. Rädd för den där hettan. Men så slappnade han av och lutade sitt huvud mot mitt bröst. Jag blev blöt men det struntade jag fullständigt i.
Jag kände hur han skakade av undertryckt gråt.
”Schh, så ja…” mumlade jag och slöt honom hårdare i min famn. Risningarna avtog och tillslut stod han tyst. Men jag släppte inte. Jag kunde inte. Jag ville inte. Jag insåg att jag hade önskat det här så länge. Så länge hade jag längtat efter att få hålla om honom.
Han höjde huvudet och jag var rädd att han skulle slita sig loss. Om han hade gjort det hade förmodligen allt återgått till det vanliga. Jag skulle åter bli hans kompis storebror som blivit en vän och jag skulle grabbaktigt trösta honom och sedan skulle Fredrik komma hem och allt skulle fortsätta. Som vanligt. Men han stod kvar och jag mötte hans rödgråtna blick. Hans kinder var strimmiga och han bet sig i läppen på ett så flickaktigt nervöst sätt att hettan sköt upp inom mig som en vulkan. Hans ögon vidgades och nu visste jag, att han också kände det.
Långsamt, långsamt, jag såg det som i Slow motion, sträckte han sig upp emot mig och automatiskt böjde jag mig neråt tills våra ansikten var knappa millimetern från varandra. Jag kände hans varma andedräkt mot mina läppar. Den doftade svagt av alkohol. Våra blickar möttes.
Det var han som sträckte sig den där sista millimetern. Det var hans läppar som trycktes mot mina. Och jag slöt ögonen, lät det ske, släppte alla tankar och lät hettan komma.
Han öppnade munnen något och jag lät min tunga kittla insidan av hans fylliga läppar. Smakade försiktigt på honom och han smakade varmt och fruktigt och jag ville ha mer. Jag vred litet på huvudet, och vår kyss blev djupare. Jag grep om hans skuldra och han höjde sina händer och la dem om min midja. De var kalla, hela han var kall men snart rusade blodet runt i hans kropp så att hans hud blev het, som av feber. Våra tungor virvlade om varandra och jag kände plötsligt hur Alexander tryckte sin späda kropp hårt emot mig. Länge stod vi så, kramades, kysstes och tryckte oss mot varandra. Jag drog handen genom hans våta hår, masserade hans nacke och drog in hans varma doft i mina näsborrar. Hettan rusade genom min kropp och tillslut släppte jag Alexanders rygg och började tafatt knäppa upp hans skjortknappar. Han blundade fortfarande men jag. Jag hade vågat öppna ögonen. För jag var inte rädd längre. I alla fall spelade inte rädslan någon roll. Det enda som spelade någon roll var Alexander.
Tillslut fick jag upp alla knappar och jag hjälpte honom av med skjortan. För en kort stund öppnade han ögonen och våra blickar möttes innan han åter sträckte på sig och kysste mig.
Jag strök över hans bara bröst, kände utefter revbenens kant, smekte hans lena rygg och cirklade med fingertopparna kring hans bröstvårtor vilket fick honom att flämta lätt i min mun. Hettan brände i mina händer och jag lämnade hans läppar för en stund för att ömsom kyssa, ömsom slicka honom på halsen ner mot bröstet. Han lade händerna på min rygg och strök ner över min jeansklädda bak. När jag tog hans ena bröstvårta i munnen klämde han åt med händerna och gav till ett lågt stön. Jag lät min tunga cirkla över bröstvårtan, sög på den och placerade slutligen en mjuk kyss på den innan jag gick till nästa.
När jag gjort samma sak där tog Alexander tag i mitt huvud och drog mitt upp till hans ansikte igen och vi kysstes. Alexander drog in min underläpp i sin mun, sög på den och metallringen jag hade där. Vi lät våra händer smeka varandras ryggar och ner över skinkorna. Ett kort uppehåll och jag drog av mig min T-shirt. Vi såg inte på varandra, ville inte att förtrollningen skulle brytas. Sedan tryckte jag mig mot honom och han backade tillbaka mot väggen och det gick som en kittling genom hela min kropp när hans bara hud mötte min. Jag smekte hans mage och lät handen gå längre ner.
”…Markus…”, viskade han halvkvävt och nu möttes våra blickar och vi stannade upp. Men förtrollningen bröts inte. Snarare förstärktes den när jag såg in i hans mörka glittrande ögon och jag såg hur ett svagt leende drog förbi på hans läppar.
Jag knäppte upp hans jeans med ena handen, drog ned gylfen, stack ned handen och smekte bulan utanpå hans boxers. Han lutade huvudet bakåt och jag kysste hans hals, cirklade med tungan kring hans adamsäpple.
”Markuus…”, flämtade han och hettan flammade inom mig när han sade mitt namn på det sättet. ”Maaarkus.”
Så böjde han fram huvudet igen och lade sin mun tätt intill mitt öra. Han tog tag i linningen på mina jeans.
”Jag har drömt om”, viskade han svagt och hans röst kittlade min hud. ”Att ta av dig dom här jeansen ända sedan du provade dom i den där affären. Minns du?”
Jag nickade och rös till av upphetsning då Alexander bet tag i min örsnibb och nafsade i den innan han kysste mitt öra och min hals. Samtidigt strök han med fingrarna längs konturerna av min tatuering. Den med örnen och hans beröring kittlade mig på samma sätt som den gjort den där dagen på bryggan. Han knäppte han upp mina byxor såsom jag gjort med hans. Sedan tog han tag i hällorna och förde sakta ned jeansen. När de åkt av ner till knäna lyfte jag fötterna och klev ur dem, sparkade undan dem och fortsatte smeka Alexander utanpå hans boxers.
Hans händer var på mina skinkor, han tryckte sig mot mig och jag drog undan min hand så att våra kön kom att tryckas mot varandra. Alexander stönade lågt i mitt öra.
Det var då som all rädsla försvann och kvar fanns bara hettan. Därför höll jag honom ifrån mig en kort stund och han såg på mig med orolig, nästan skrämd blick. Men jag, jag såg på honom, uppifrån och ner, följde konturerna av hans kropp, smekte den gyllenbruna hyn med blicken och stannade vid hans ansikte. Hans flickaktiga, underbara ansikte med det halvvåta håret som hängde kring hans kinder.
”Du är så vacker …”, viskade jag, nästan andäktigt och slöt honom sedan i min famn igen. Kysste honom med en ny iver och han svarade med hetsigare passion. Jag smekte åter hans lena mage och lät handen nästan retsamt följa kalsongernas linning. Slutligen stack jag in ett finger under den och förde ner handen, lade den ovanpå hans hårda stånd. Sakta började jag runka honom, masserade hans kulor och smekte roten och skaftet ändå ut till det känsliga ollonet.
Alexanders flämtningar blev högre och fler. Han stönade i min mun och viskade åter mitt namn vilket fick mig att rysa av vällust. Med den andra handen masserade jag hans nacke och strök över hans hår och han slöt ögonen och lät sina händer gå upp och ned över min rygg.
”Markus, åh, Markus…” kved han och sedan kom han. Jag kände hur han ryckte till och sedan sprutade han varmt i min hand.
Jag mötte hans blick och han log mjukt och förde sedan ned sin hand i mina boxer och gav mig samma behandling. Men hans händer var försiktiga, oskyldigt trevande och jag undrade om han var oskuld, trots alla skrutna bravader och berättelser som fanns om honom. Trots alla tjejer som trånade efter denne söte unge man. Han fjärilslätta beröring och det bestämda mod som växte hos honom fick mig dock att sluta fundera och bara hänge mig åt honom.
Jag hade fortfarande kvar handen ovanpå hans kön. Alexander böjde sig framåt och kysste mina bröstvårtor, lät sin lilla skära tungspets cirkla runt dem, först den ena sen den andra och känslan som for genom mig är obeskrivbar. Jag böjde huvudet bakåt, slöt ögonen och slickade mig om läpparna.
”Alex”, viskade jag. Jag drog ett djupt andetag och övermannades sedan av njutning och släppte ut luften i ett flämtande stön.
Alexanders beröring, hans hand, hans tunga och läppar, hans hår som mjukt kittlade mitt bröst och vattendropparna som föll från det, allting blandades samman och gick som vällustiga vågor genom min kropp.
När jag kom höll också han kvar handen och sedan stod vi där. Med händerna på varandras kukar och kladdiga kalsonger och ben. Våra blickar möttes.
”Markus?” Sa Alexander tyst.
”Ja?” svarade jag minst lika tyst.
Alexander bet sig i underläppen.
”Jag är inte gay.”
Jag log.
”Jag vet det.”
Sedan kysstes vi igen och jag älskade smaken av honom, älskade hans varma mjuka läppar och hans tafatta, stora händer.
”Markus?” sa Alexander igen.
”Ja”, mumlade jag mellan kyssarna.
”Får jag sova här inatt?”
Jag blev varm och slöt honom i min famn.
”Ja…”, viskade jag. ”Det får du.”

Vi tog varsin lång dusch. Jag lånade ut Fredriks underkläder till Alexander och gav honom en av mina Blind Guardian T-shirtar. Den var alldeles för stor förstås, han såg ut som ett tält, men den dög att sova i och jag tyckte det var gulligt. När jag sa det fnös han bara. Annars pratade vi inte så mycket. Jag ställde en vag fråga om varför han lämnat balen och då mumlade han bara nåt om att Therese gått honom på nerverna.
När jag kom ut i köket med en handduk virad kring höfterna såg jag på köksklockan och den visade lite över elva. Jag fattade det inte. Det kändes som en evighet sedan Alexander knackat på min dörr, inte bara en timme! Fredrik skulle väl komma vid halvett eller nåt kunde jag tänka, om han inte drog till någon efterfest.
Alexander satt på soffan med benen uppdragna till hakan och han såg återigen sådär liten och försynt ut. Jag vände mig mot köksbänken och tog fram två koppar och började plocka fram grejer för kvällsmat. Jag kände hur Alexander följde min minsta rörelse med blicken och så, när jag hällde upp tevatten i kopparna kände jag plötsligt hur han stod bakom mig. Jag stannade upp i vad jag gjorde och höjde huvudet lite. Jag kände hur Alexander placerade ett finger på min axel och började följa konturerna av tatueringen. Jag stod helt still.
”Egentligen…” sa Alexander samtidigt som han strök längs med bläckets ränder. ”Lämnade jag balen för att jag tänkte på dig.”
”Alexander…” avbröt jag. ”Du behöver inte…”
”Schh”, avbröt nu han mig och fortsatte följa tatueringen nedåt. Och uppåt igen. Ändå upp i nacken där den slutade. ”Jag och Therese dansade. Och så kysste hon mig och Fredrik gjorde tummen upp och då insåg jag…” Han gjorde en kort paus och jag nästan höll andan. ”Att jag mycket heller ville vara här, med dig. Att jag, när hon kysste mig, önskade att det skulle vara du. Därför grät jag. För jag var rädd. Rädd för att det var min önskan.”
Jag svalde. Hans beröring fick mina nerver att vibrera.
”Men ändå, så kom du hit.”
”Ja”, sa han efter en stunds tystnad. ”Ja, det gjorde jag.”
Jag vände mig om. Han såg på mig och lät sina händer falla till sidan.
”Markus”, sa han och i hans röst fanns något som nästan liknade förtvivlan.
Jag lade handen på hans höft och nickade lite. Våra blickar var som fastetsade i varandra.
”Jag vill …” Han sänkte rösten till en viskning. ”Jag vill ha dig igen. Jag vill ha dig som jag aldrig velat ha någon tjej. Jag vill kyssa dig, ta på dig, jag vill vara nära dig och jag vill känna dina andetag och höra dina hjärtslag.”
Hans ord. Hans röst och hans uppsyn. Han var så liten, så liten och skör och oskyldig och jag böjde mig fram och placerade den lättaste av kyssar på hans mun och mina läppar värkte, bultade av längtan efter mer men jag drog mig undan.
”Alexander”, sa jag och jag såg hur en hinna av oro drog över hans ansikte så jag log genast lugnande. ”Alexander, vill du sova hos mig inatt?”
Och Alexander, min vackre Alexander nickade och vred sina fylliga läppar till ett leende.

Det var en morgon någon månad senare. Jag satt vid frukostbordet och såg på medan Fredrik åt en knäckemacka. Han smulade på bordet och jag visste att det var jag som skulle få torka upp det sedan. Alexander var, för en gångs skull, inte där. Jag såg länge begrundande på min bror. Harklade mig ett par gånger, öppnade munnen men stängde den igen. Visste inte hur jag skulle börja, om jag ens skulle börja. Tillslut såg Fredrik upp och höjde på ögonbrynen.
”Vad är det?” frågade han.
Jag var tyst en stund och såg ned i bordet.
”Fredrik”, sa jag tillslut. ”Om du hade en tjejkompis, alltså en nära vän… eller inte en flickvän alltså utan en kompis liksom, som stod dig ganska nära, alltså… Hur skulle du tänka, eller skulle du känna, eller jag menar…” Hasplade jag osammanhängande ur mig och Fredrik såg misstrogen ut.
”Jag menar”, började jag om. ”Vad skulle du tycka om, jag… Om hon, din kompis alltså.. och jag liksom…”
Fredrik tog ett bett av knäckebrödet.
”Menar du Alexander?” frågade han oberört och jag stannade helt upp. Stirrade på honom.
”Alexander?” hörde jag mig själv säga.
Min bror ryckte på axlarna.
”Ja, du och Alexander alltså, är det vad du menar?”
Jag gapade.
”Vad, hur… Jag menar.” Jag var inte den som fick tunghäfta oftast, speciellt inte inför min lillebror men nu fick jag inte fram ett vettigt ord och jag kunde inte tänka en vettig tanke. Fredrik såg på mig och log svagt.
”Jag har väl ögon att se med”, sa han. ”Och om en kille som Alexander lämnar en fullt villig Therese på balen för att gå hem och vara med min förslappade, dönick till storebror. Ja då måste det vara någonting fel.”
Jag svarade inte. Satt bara tyst och såg på honom. Fredrik ryckte än en gång på axlarna.
”Det är okej”, sa han. ”Så länge ni inte är för närgångna i min närhet” Han grimaserade lätt. ”För övrigt fattar jag inte vad han ser hos dig.”

Fler noveller av samma författare

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.