Historisk Lust

---

---

Maria satt på huk bakom en klippa med sin särk av lin uppkavlad till midjan. Hon hade väntat länge på att kunna få en stund för sig själv och då kunna lätta på trycket ute i det fria. Annars var alltid de äldre gummorna närvarande och det hade de alltid varit sen hon vuxit ur livstycket och blivit mogen flicka.
”De romerska soldaterna överfaller alla kvinnor de kommer åt och våldtar dem brutalt! Om de inte skyddas av äldre kvinnor som vet hur man skyddar sig” hade Maria och de andra unga kvinnorna fått höra länge och gummorna övervakade varje steg de tog.

Förutom romerska soldater fanns där andra män som också gärna ville göra mer än prata med dem. Den här gången hade hon dock lyckats smita iväg till en plats som hon kände utan och innan och där hon kände sig säker. Hon hade fått en skymt av hur det gick till när en man lägrade en vuxen kvinna som visste hur man skulle njuta av det. Maria hade först blivit bestört då det såg ut att göra ont men efter ett tag hade kvinnan lugnat ned den anstormande och höll takten genom att krama åt med benen. Maria hade känt sig lite konstig efter det hela, bröstvårtorna hade blivit hårda och varma och springan där kisset normalt kom ifrån, hade blivit lite slipprig – inte av blod som de dagar i månaden när hon var oren – utan av något annat. Maria hade satt ett finger mot springan den natten, när hon låg i sin bädd under en juteväv, och tänkte på det hon sett. Efter ett tag fick hon samma känsla i brösten och fingret blev halt, vilket fick det att glida ännu bättre i springan. Varm i ansiktet nu, så hittade hon en punkt som stod upp lite, när hon gned fingrarna mot den så pirrade det och blev skönt mellan benen. Maria blev avbruten av att någon vaknade varvid hon snabbt och av någon anledning rodnande slutade med den sköna smekningen av sin springa – men något så skönt hade hon bestämt sig för att pröva igen.

Så nu satt hon där i öknen, med en ljummen vind fläktandes hennes lena underliv efter att ha låtit sitt vatten, smekandes sin springa och tänkte på de saker som fick hennes kropp att reagera så njutningsfullt. Den här gången testade hon att klämma på bröstvårtorna, nypa i de läppar som nu syntes tydligt genom hennes glesa hår på sidan av springan där nere, kände med fingertopparna att det fanns ytterligare ett veck med läppar nedanför den tidigt upptäckta njutningspunkten. Hon var alldeles hal av slipprig vätska mellan benen nu och det pirrade så skönt i underlivet, hon ökade takten och andades strax i små flämtningar, över tunna, varma läppar. Hon slickade sig om munnen och ökade återigen farten på fingret som nu gled med lätthet över springan upp och ned – plötsligt så fick hon en intensiv sammandragning, en våg av njutning sköljde över henne, hon gnydde till, bet ihop tänderna, andades djupt och kurade ihop sig hårt till dess att sammandragningarna var över. Hennes hand hade blivit alldeles blöt av sav och det tog ett bra tag innan hon kunde torka sig nödtorftigt mot gräset och låta särken falla på plats igen. Maria kände sig glad och nöjd när hon gick hemåt.

Väl hemma var det dock inte så muntert. Gummorna ojade sig över att hon varit borta utan sällskap, antydde att det var skadligt för hennes rykte i byn och att Josef (hennes enligt dem tilltänkte man) kanske inte ville gifta sig med en ohyfsad flicka som han inte kunde lita på. Maria tyckte om Josef men hon kände inte samma ohejdade glädje som många andra kvinnor över att bli fru och tvingad till att föda barn resten av livet. Josef var timmerman och därför naturligt stark och välväxt. Han hade mörkt krulligt hår och bruna ögon – han log blygt när han tittade på Maria. Hon i sin tur var stolt och rak i ryggen, tittade gärna män rakt i ögonen och det uppskattades inte av de äldre – en kvinna skulle veta sin plats. Men då Maria var bland de vackraste med sin gulbruna hy, blåa ögon och axellånga, bruna hår – så var de inte så duktiga på att vara stränga mot henne, värre var det då med gummorna varav en del avundades hennes skönhet och straffade henne för det. Sådana dagar fick hon klä sig i sina enklaste kläder och samla brännved på markerna. Josef försökte mildra bestraffningen men gummorna var då inte sena att förvärra för henne. En lysten ung man skulle inte få dem på andra tankar vad det gällde vett och etikett för unga kvinnor. Nog ville Josef ha henne – men hon skulle komma av fri vilja och inte på grund av ett byråds beslut. Han drog sig undan och bidade sin tid.

En dag när hon var på straffexpedition och vid vilan ”råkat” pilla upp en viss halhet mellan benen så blev hon plötslig påhoppad av ett par romerska soldater som hon helt undgått att upptäcka. Hon sparkade och vred sig för det var ingen tvekan om vad dessa båda ville men trots hennes kamp så fick de ner henne på den dammiga, brännande heta marken och slet upp hennes kläder så att hennes yppiga stjärt blottlades för deras hungriga, liderliga blickar.
”Åhå – en sån yppig liten sak – den skall snart få känna på något hårt och varmt!” När den som inte höll henne bryskt tryckte in sin hand mellan låren och kände att hon var våt så ropade han förnöjsamt ”Ha – det lilla stycket är redan våt – hon visste tydligen om vad hon skulle få sig till livs! Nu skall här bestigas!”

Maria skrek så högt hon förmådde men kände strax kall metall mot strupen – de höll ett svärd mot den. Hon kände panik och maktlöshet för hon kunde inte slita sig loss. Hon hörde att den förslagna soldaten slet av sig benkläderna och snart kände hon hans grova händer på sina skinkor, han tvingade isär hennes lår hårt, satte något stort och varmt mot de inre läpparna och kände hur han försökte hitta hålet som hon visste fanns där. Maria förbannade sig själv för att hon gett efter för lusten och fingrat sig själv – nu trodde de tydligen att hon gjort det för dem. Hon förberedde sig maktlöst på den smärta som hon visste skulle komma om soldaten trängde in i henne och insåg att nu skulle ingen vilja ha henne till hustru.

Men så hörde hon ett ljud av springande fötter och det hårda varma försvann med ett ryck från springan. Skrik och order och slag kom därefter och då svärdet mot hennes hals försvann, så kunde hon rulla runt och skyla sig för att sedan hasandes på alla fyra krypa bort från slagsmålet som nu var i full gång. Ett romerskt befäl hade uppenbarat sig och slet nu för fullt med att få ordning på dräggen som överfallit henne. Han fick sällskap av ytterligare ett par befäl och snart var soldaterna övermannade och bortförda. Den romerska officeren närmade sig försiktigt Maria talandes på hebreiska. ”Jag ber om ursäkt, de här männen rymde från en straffexercis och de kommer att få sona för sina brott mot landets undersåtar. Jag vet att en ursäkt inte är nog för denna behandling men tillsvidare är det allt jag kan erbjuda – mitt namn är Marcus Aquaticus, centurion i den romerska kejserliga armen. Du har mitt ord på att inget mer kommer att hända dig samt att vi skall straffa dem hårt för detta. Kan jag eskortera dig till din by?”

Maria funderade ett kort tag, torkade tårarna och samlade sig. Eskort var nog nödvändig men hon funderade redan på hur hon skulle förklara för byäldste att hennes oordnade kläder inte innebar att hennes heder hade förlorats. Det skulle bli en svår nöt att knäcka. Hon tackade ja och följde sen Marcus till byn. Väl där så förklarade centurionen att hon överfallits av ett vilddjur men att han hört skriken och lyckats skrämma iväg det. Maria tackade tyst för hans påhittighet – det räddade henne nu – men ett uns av tvivel skulle säkert finnas hos en del. Josef frågade blygt om hon var oskadd, Marcus gav henne en ”Skall jag stanna längre blick?” och gummorna tittade stint fram och tillbaka mellan den romerska officeren och Maria och skakade tvivlandes på huvudena.
Den kvällen var tung och svår. De äldste ifrågasatte räddningen och menade att det lika gärna kunde ha handlat om något annat och därför skulle Maria hållas i byarrest till dess att det lugnat ner sig. Josefs försök att stävja misstron hjälpte inte heller denna gång – det blev bara värre – han drog sig svärande undan gummornas spott och spe. Maria började undra om det fanns någon ände på eländet. Det fanns det - men det tog många månvarv innan hon fick vistas utanför byn – med obligatorisk övervakning. Hon vågade inte fingra på sig själv längre – hon saknade det, men vågade inte då hon tänkte på konsekvenserna som skulle drabba henne – vanära, utstötning, ett liv i smuts och förnedring.

Det tog lång tid innan de vågade släppa iväg henne till marknaden i en av de mindre städerna. Deras by var fattig men med Marias hjälp brukade man lyckas sälja mer än vad varorna var värda – de räknade kallt med att Marias skönhet skulle få männen att köpa – fåfänga som de var. Maria tyckte mest det var jobbigt att vara så utstirrad – speciellt som hon hela tiden var övervakad. I lagom mängd var det trevligt med komplimanger – men hon visste vad de inte skulle få – så hon hoppades att de skulle stanna vid fagert tal.
Precis när de höll på att packa ihop för hemresan efter en lyckosam dag så dök en romersk budbärare upp vid ståndet. Han hade fått order om att lämna över en papyrus till Maria – och endast henne. Gummorna försökte givetvis snappa åt sig meddelandet ur Marias hand men budet höll det hårt och gav dem en hård och beslutsam blick. De backade långsamt undan och lät Maria läsa i lugn och ro.
”Maria, jag hoppas att de eventuella umbäranden efter det som hände med mina soldater har varit få. Behandlingen av dig var droppen som fick den berömda vinkalken att rinna över – efter offentlig prygling, tjänstgör de nu som slavar istället för fria män. När mina överordnade fick höra om händelsen så ville de absolut att jag skulle ta kontakt med dig och erbjuda en finare måltid i sällskap. Du behöver inte godta mitt förslag – jag förstår mer än väl att situationen blev något spänd när jag drog historien om vilddjuret. Jag godtar givetvis även att du tar med dig ett vittne – så att din heder inte kan ifrågasättas en gång till. Samtidigt måste jag tyvärr meddela att ett Nej – kan innebära att mina överordnade blir förargade då de erbjuder något som inte erbjuds särskilt ofta. Jag ber om ursäkt för deras sätt att vara. Min budbärare kan övertyga – det är en av hans instruktioner..:”

Maria visste inte riktigt vad hon skulle tro – eller göra – för det fanns egentligen inte något val. Hon sade Ja till budbäraren och bad honom vänta medan hon valde ut ett vittne – vilket inte skulle bli enkelt. Hennes bybor blev precis som hon hade förväntat sig – inte särskilt glada åt meddelandet. De ansåg att de nog visste vad de Romerska höga ledarna ville med Maria – skön som hon var. Så några av gummorna försökte raskt få iväg henne därifrån. När budbäraren såg detta visslade han högt och en mindre vaktstyrka dök upp från ingenstans. Gummorna skrek och väsnades och vägrade låta sig stoppas – det slutade i tumult då fler och fler marknadsbesökare strömmade till för att titta och passa på att ge soldaterna tjyvnyp – de främmande soldaterna var inte precis traktens favoriter. Resultatet blev fler soldater och mer tumult – men övermakten var för stor. Gummorna erkände sig till slut besegrade och valde långsamt ut den mest hårdnackade till följe. Maria var bedrövad och följde fogligt efter utan att veta vad hon skulle tycka. Hon hade svårt att se hur det skulle kunna bli trevligt när den strängaste och elakaste gumman skulle följa varje steg hon tog dessutom kunde det mycket väl vara sant – de romerska höga herrarna kunde mycket väl ha annat än ärbara ursäkter i sinnet – även om hon inte trodde något sånt om Marcus.

På andra sidan torget väntade en bärstol för två. Gumman kunde inte låta bli att se nöjd ut – den var prydlig och rikt utsmyckad med dyrbara tyger och ornament. När de satt sig, så lyftes de upp och bars iväg. Budbäraren sprang i förväg. Elisieh, som den elaka gumman hette, satt och försökte se opåverkad ut – Maria genomskådade dock det hela – hon såg att stoltheten över att färdas så fint lyste igenom. Själv var hon mest nervös – det var inte alltid en fördel att äga skönhet. Hon hoppades att det var Marcus Aquaticus som hon skulle dinera med och inte bara de andra. Marcus hade säkert sett en skymt av hennes nakna underliv – men av någon anledning skämdes hon inte för hans eventuella tankar om det. Marcus var attraktiv, manlig och stark. Han hade säkert redan en fru och ett par älskarinnor tänkte Maria med ett leende – tills hon såg Elisiehs min och slutade med det. Det tog ett bra tag innan bärstolen sattes ned och de fick stiga ur.

Byggnaden framför dem var ståtlig med kolonner och tempelaktigt tak – måste vara en välboren herre som bodde där tänkte Maria. Budbäraren kom ut ur byggnaden och bad dem slå följe. När de kommit uppför trapporna så följde de en korridor av vitkalkad sten åt vänster innan de kom fram till ett litet rum där de bads sitta ned. Strax hördes bestämda steg och Marcus klev in genom dörröppningen. Han log glatt och frejdigt mot Maria och fyrade av ett mer hövligt och sakligt åt Elisiehs håll.
”Tack för att ni ville komma. Jag vet att er närvaro inte är så frivillig som jag skulle önska – men det är tyvärr mina överordnades verk. Nej – var inte svaret de godtog. Så ni får försöka svälja förtretet och göra det bästa av det hela. Middagen är ikväll – efter den så finns ett fyrspann redo för att köra er hem – då jag misstänker att en övernattning inte godtas av bygemenskapen?”
”Nej – det får vara måtta på friheterna som ni tar Er” sade Elisieh torrt och surt.
”Nåväl. Ni behöver nya kläder – det är inte en måltid på tu man hand, betydelsefulla män och kvinnor kommer också hit ikväll – vi skall klä er så att er lägre börd inte är uppenbar.”

Marcus gav Maria en blinkning – piken var tydligen mest riktad till surkartet i sällskapet.
”Husets tjänare kommer att visa er ert rum som står till ert förfogande medan ni är här. Där finns möjlighet till att vila, tvaga sig m.m. Jag kommer att hämta upp er själv när det är dags. Det är bara en sak ni måste tänka på ikväll- Herodotia kommer att närvara, Herodes Antipas gemål. Hon är synnerligen farlig och missunnsam om hon anser att någon är bättre klädd m.m. Jag kommer att varna er ännu en gång innan måltiden – så att ni inte får mer problem som våra gäster än vad vi redan ställt till med. Jag ber om ursäkt för incidenten vid torget.”

Marcus bugade och marscherade sedan ut genom dörren och försvann. I hans ställe dök en slavinna upp och bad dem följa med. Huset var stort, det var högt i tak och fullt med vackra statyer och dyrbara tyger som Maria antog dolde dörröppningar m.m. De följde den lilla, spensliga slavinnan som Maria antog fick en hel del skamliga förslag in i ett rum som verkade ligga långt bort från det rum där de träffade Aquaticus. Rummets stenväggar var färgade med röd ockra samt en bård av en grön vinranka som slingrade sig närmast taket. Det fanns två sovbänkar på varsin sida av rummet och med varsin kista vid fotändan. Det fanns inga fönster så oljelampor var tända längs väggarna. En äldre slavinna väntade i rummet när de kom in. Den yngre slavinnan tilltalade dem ”Mitt namn är Hebra och det här är Jasmehna. Vi är gäst slavar – dvs. vi tar hand om husets gäster och ser till att de har det så bra som vår ägare vill. Vårt uppdrag ikväll är att se till att ni tvagas, målas, får middagskläder och lite vila innan det är dags för er måltid. Får jag be Maria följa med mig och – vad heter du?”
”Elisieh – men jag släpper inte Maria med blicken ett ögonblick. Henne kan man inte lita på – hon följer blint sina egna nycker och litar alltför mycket på andras godvilja!”
”Du har mitt ord på att inget händer Maria så länge hon beskyddas av mig – Jasmehna kommer att ta hand om dig så länge. Om du inte känner att du kan lita på mig så måste jag be Marcus om råd och jag vill helst inte störa honom i onödan”

Elisieh insåg att hon var ute på djupt vatten och vågade inte fortsätta att trotsa slavinnans vilja – i det här huset var de gäster och dessutom av mycket lägre börd – en omtyckt slavinna i ett sånt här fint hus var mäktigare än en fattig bybo så mycket förstod hon. Hon ogillade dock att lämna Maria utan bevakning. Romarna var inte att lita på – så mycket var säkert. Hon gav Maria en sista förebrående varning och följde sen motvilligt efter Jasmehna till badhuset.

”Hebra – jag hoppas att du kan bevara en hemlighet?”
”Om det handlar om att inte säga något till din övervakare så kan jag det” sade Hebra och log.
”Så du förstod det utan förklaring – det var ju bra. Jag känner ett visst förtroende för dig och behöver ställa några frågor”.
”Jag är idel öra.”
”Har du hört något om vad som väntar mig ikväll – jag vet att du kan ha instruktioner som förhindrar dig att berätta men jag är orolig och nervös och behöver lugna ned mig – vetskap kan lugna mig.”
”Jag vet bara mina instruktioner samt att Marcus är förtjust i dig. Han har hustru och barn i Rom, han har älskarinnor också för den delen – mig har han bestigit många gånger och jämfört med min ägare så är han en ömsint älskare – inte hård och brutal. Hans smekningar får en att vilja ge sig hän frivillig och inte tvingad som en billig sköka. Men inte undra på att han är förtjust i dig – din skönhet är bländande. Jag tror jag måste ge dig fula kläder ikväll så att inte Herodotia ser dig som en konkurrent.”
”Så Herodotia är också älskarinna till Marcus!”
”Nej – Herodotia skulle aldrig låta en simpel Centurion bestiga henne – hon är gemål till Herodes Antipas. Kejsare får det vara om det skall duga åt henne – det hindrar dock inte att hon gärna leker med Centurioner när hon kommer åt – så länge hon har makten över dem och hon är vackrast på bjudningen. Det är därför du kan få det lite jobbigt ikväll – som Marcus varnade er för.”

Maria sjönk ihop på den ena sovbädden och kände sig mycket missmodig. Om hon var sig själv så riskerade hon att dra uppmärksamheten till sig och få en arg härskarhustrus eventuella straff. Och gömma sig skulle det inte heller bli tal om. Hon suckade högt och önskade att hon var i byn igen och slapp den såkallade ursäkt som bjudningen skulle vara. Hade hon inte varit så bildskön så skulle det här aldrig ha hänt. En ful flicka blir inte bjuden till fina romerska gods.
”Seså. Jag skall göra mitt bästa för att lugna ned dig och få dig att må bättre. Det börjar bli ont om tid – följ efter mig så går vi till husets privata termer.”
Maria följde med sänkta axlar och huvud efter den unga slavinnan.

Husets badhus var inte så stort men för Maria var det ändå en otrolig lyx som uppenbarade sig. De hade en mindre bassäng med vatten och bäddar spridda kring den. Solen lyste in genom öppningar högt uppe vid taket. Vattnet såg mycket inbjudande ut. Hebra förde henne vidare till ett mindre tvättrum där ett stort träkar stod uppställt med ångande vatten. Slavinnan bad henne att ta av sig alla kläder och stiga ned i karet. Maria var inte van att visa sig naken för främmande kvinnor men insåg att Hebra nog var van vid främmande kroppar så hon gjorde som hon blev tillsagd. Vattnet var härligt hett och svetten bröt snabbt fram i hennes panna. Hebra började med håret - som hon blötte och tvättade med renande, väldoftande oljor. Därefter sköljdes det och kroppen fick sin tillsyn. Det var skönt att bli tvagad, slavinnan masserade dessutom armar och ben och nacke och ansikte. Maria hade aldrig känt sig så upp passad. Det här skulle hennes väninnor få höra.

Plötsligt kände hon att händerna masserade brösten, hon hann känna ett uns av begär rinna till innan hon fick panik för sin heder och försökte tvärt resa sig upp ur badet. Hebra tog bort händerna och bad henne om ursäkt men bad henne ändå att sitta ned – under kvällen kunde det hända att kvinnor och män skulle råka tafsa på henne – då fick hon inte låtsas om det. Då skulle hennes låga börd visa sig tydligt och husets ägare, Marcus och hans överordnade skämmas och det skulle inte sluta lyckligt för henne. Maria satte sig ned och försökte stänga av hedersförmaningarna medan Hebra återupptog den ömsinta tvagningen av hennes bröst med tvättsvampen. När hon lugnat ned sig så kunde hon inte låta bli att känna begäret rinna till. Slavinnan lämnade brösten och masserade/tvättade sig nedåt magen, tog sig runt höfterna, doppade svampen i det varma, oljiga vattnet och kramade ur den över hennes axlar. ”Åh – vad skönt det är – du hade rätt – det här lugnar ner mig.”
”Trodde nog det – jag kommer att tvätta, massera din rygg nu – sen är det dags för de intima delarna och de tänkte jag att du skulle få ta själv.”

Hebra tog god tid på sig att massera Marias rygg, när hon sedan skulle lämna över svampen till Maria så ”råkade” hon massera brösten och runt vårtorna igen, de styvnade till och Maria kände hur safterna började rinna till. Hon kände ett starkt begär efter att fingra sig. Inte blev det bättre av att Hebra viskade i hennes öra medan hon masserade bysten. Slavinnan sade att det var högst naturligt att husets högbördade damer blev intimt tvagade av slavinnorna. Det betydde att man var oberörbar och stod över oro för osedlighet och hedersproblem. Förtrollad av Hebras varma, sensuella stämma och smekningar så nickade Maria instämmande.

Långsamt så rörde de främmande händerna sig ned från brösten, över magen och ned mellan låren där de först skrubbade lite hårdhänt sedan släppte svampen och ömsom kramade berget som omgav springan, ömsom ”rengjorde” springan med ett finger. Maria njöt för fullt men kände dock ett stygn av oro – det här var inte tillåtet – om det här kom till bybornas vetskap så skulle hon bli utkastad ur byn. Hon gjorde sig redo för att avbryta – slavinnan kände givetvis detta – avbröt den ljuvliga massagen av hennes springa och slet kvickt av sig sin toga för att sen kliva ned i badet, dyka ner mellan Marias ben och Maria kunde inte tro att det var sant – slicka henne där nere. Hon andades häftigt in, åhh – så skönt det var. Ännu bättre än att fingra sig. Slavinnans huvud var delvis under vattenytan och verkade obekymrat slicka febrilt över den utstickande könstappen. Maria flämtade häftigt av njutning. Hebra bröt vattenytan med ett frustande och tryckte sin unga, mörka, späda kropp mot Marias. Deras bröstvårtor stod rakt ut och brösten gneds skönt och varmt mot varandra. Slavinnan körde ned en hand mellan låren på sin gäst och fingrade henne snabbt och precist. Marias safter flödade för fullt och Hebras viskningar om att släppa kontrollen vann terräng. Maria var bortom förnuftets horisont – hon ville bara känna flodvågen av njutning, skölja våldsamt över henne som den gjort den där första gången. Hebras mun närmade sig, läpparna nafsade på hennes, tungan var snabbt, långt inne i Marias och de andades häftigt och flämtandes bägge två. Hon var nära nu, slavinnans handrygg och fingrar slant retsamt och lätt över skötet, grep tag om läpparna och klämde lite grand då och då. Hon var på njutningsbägarens kant nu, en liten attack till mot hennes sköte, mun och bröst och hon skulle handlöst falla ned i njutningens flödande källa – Hebra gav henne leende det hon behövde och flodvågen kom med sina njutningsfulla kramper. Slavinnan höll om Marias kropp ömt och lät henne sakta falla bakåt så hennes rygg vilade mot karets kant. Maria var helt avslappnad och nöjd.

”Nu när jag hjälpt dig att slappna av så måste jag nog tvaga dig igen!” sa slavinnan skrattande och började snabbt tvätta av henne med effektiva armar. Hon fick resa sig upp, vilket Maria fann ovanligt svårt efter njutningsvågens dramatiska uppenbarelse. Men hon vaknade snart till när slavinnan slängde en spann med kallt vatten över henne och bad henne stiga ur. Det märktes att Hebra hastade lite nu – middagstiden närmade sig och Maria var inte ens klädd. Snabbt torkades hon av och fick gå in i ett angränsande rum bakom ett av de tunga, purpurröda tygskynkena som hon sett under sin färd mot gästrummet. Ett par oljelampor brann i sina väggfästen och gav en svag men lugnande belysning.
”Som du nog har märkt så fick jag tyvärr skynda på lite efter badet – men nog blev du avslappnad?” sa Hebra och log.
”Mycket. Tack – för din magiska beröring. Den kommer jag aldrig att glömma.”
”Tack själv. Jag kommer nu att klä på dig. Du kommer att bära en toga av typiskt romerskt snitt. Det kan kännas lite avklätt jämfört med dina vanliga kläder men så är den romerska seden och den kan vi inte bryta emot.”

Snabbt fick hon på sig ett dyrbart, vitt ländkläde som täckte skötet och en ljusgrönt färgad toga, med huvudduk av luftiga tyger och några enkla guldsmycken som tillbehör. Målades gjorde hon också lätt över ögonlock och mun – också dessa i en grön nyans, fötterna fick smäckra sandaler påsnörda. Hebra såg nöjd ut när hon samlade upp hennes gamla kläder i en korg och ledde iväg henne till gästrummet. Lågt viskande passade hon på att ge sin gäst några lämpliga råd. Maria kände sig redo att närvara vid bjudningen – dock så kändes hennes kropp något trött efter kroppsbehandlingen i badet. Elisieh skulle bara veta…

Elisieh i sin tur väntade otåligt i gästrummet och trots sin sura läggning såg Maria att Jasmehna gjort underverk med den elaka gamla tanten – som när hon såg sin skyddsling blev utom sig av ilska och skulle just bryta ut i en högljudd utskällning när Hebra tystade henne med en blick och en förmaning. Romersk sed vid en bjudning innebär romerska kläder. Om hon protesterade så kunde hon få ta på sig sina gamla paltor och lämna palatset omedelbart. Lyckligtvis knackade Marcus i väggen innan allmän oreda bröt ut.

”Mina damer – vilken förvandling! Bjudningen har börjat och det är dags för dagens högtid. Jag kommer att ta hand om Maria under bjudningen och Elisieh måste ha en kavaljer också – jag har valt ut en lämplig man och han är redan på plats.”
”Kommer inte på fråga – Jag svarar för Marias heder och ingen annan. Jag har redan en make och kan inte gå på bjudning med en annan man – hur skulle det se ut?!”
Marcus log bara och sade ”Hör nu här Elisieh – jag har redan en fru i Rom. Dina onödiga heders apropåer börjar göra mig trött – litar du inte på mitt ord? Och förresten så skall du bara besöka måltiden med en man som kan vägleda dig kring seder och bruk – du behöver inte gifta dig med honom!”

Hebra och Jasmehna fnittrade till, även Maria hade svårt att hålla sig från skratt. Trumpen följde Elisieh med till festen. Maria höll sin hand på Marcus arm när de trädde in och blev presenterade. Med en nick till Elisiehs kavaljer lyckades de snabbt komma undan hennes misstänksamma blickar – festmannen skulle hålla henne sysselsatt med prat, vin och saker som gjorde henne sömnig. Marcus hade planerat det hela väl. Middagen förlöpte väl, Marcus råd om att ta det lugnt med vinet och dricka mycket vatten gjorde att hon inte blev alldeles för rund under fötterna. Herodotia såg hon bara skymtar av men hon undvek ögonkontakt. Trots det så blev hon tillslut tvungen att buga sig inför härskarinnan – när hon kom för att ta en närmare titt på Marcus nya vän.

”Hon är väluppfostrad din nya, Aquaticus. Tar hon saken i munnen när du ber henne också?”
”Maria har en egen vilja. Vi är bara vänner.”
Herodotia log bara cyniskt, tog tag om Marcus ädlare delar genom togan och klämde till hårt samtidigt som hon drog med den andra handen uppför och nedför. Marcus sak blev hård. Maria visste inte riktigt vart hon skulle göra av sig. Härskarinnan drog Marcus närmare, stirrade honom blint i ögonen innan hon släppte staken och slog till honom hårt på pungen. Smärtan fick Marcus att bita ihop. Maria tittade förskräckt på.
”Nu vaknade du allt till, jag tror inte att Maria får något inatt. Du kommer bara att ligga och tråna efter mig…”

Sen gick hon sin väg i triumf. Marcus pustade ut och tog sig lutandes mot Maria bort till en pall där han satte sig för att härda ut.
”Du klarade det där bättre än mig. Hon kan som sagt vara riktigt elak – och det är inte mycket man kan göra åt det. Hon hade inte gjort så där om hon inte tyckte du var ett hot – men förhoppningsvis nöjer hon sig med att straffa mig offentligt som ikväll.”
”Hon är min härskarinna – sådana ovänner vill jag inte skaffa mig. Jag behöver frisk luft och det börjar bli dags för avresa – var är min övervakare?”
”Elisieh? Ha, ha – min vän Vesper satte henne ur stridbart skick för länge sen. Mycket vin, beröm m.m. samt lite mixturer i hennes vatten. Hon sover sött i rummet redan. Jag ville inte att hon skulle förstöra din kväll. Var mat, dryck och sällskap till belåtenhet?”

Maria tänkte på allt överflöd – god mat, gott vin, trevligt sällskap, vacker omgivning och skådespel till gästernas förnöjelser. Det hade inte alls varit så otrevligt som hon föreställt sig. Och Marcus – trots att han var gift – en sån ståtlig man. Hans närhet hade gjort henne varm inombords – men nu var det dags för avfärd. Längre frånvaro skulle inte vara bra.
”Tack för allt. Kan ni bära ombord Elisieh så att vi kan ta oss hem sen?”
Marcus ville inte att hon skulle fara, han hade inte planerat för det och hade inte en tanke på att skicka en eskort med vagnen till hennes by mitt i natten. Så välkomna var inte romare att de kunde färdas hur som helst i landet.
”Tyvärr så går det inte. Jag kan skicka hem er imorgon bitti men nu i natt så är det tyvärr lite oroligt. Min ”inbjudan” av dig vid torget tidigare idag orsakade onödigt mycket bråk och mina soldater har haft fullt upp sen dess med att lugna ned folket. Imorgon så är det dock inga problem.”
”Jag förstår..”

Maria var både ledsen och glad. Hon ville egentligen inte lämna palatset men kände att hennes heder var i fara i Marcus närhet. Hans starka personlighet och mjuka men kraftfulla framtoning satte hennes hjärta i brand. Vinet hade dessutom väckt ett annat begär i hennes unga kropp.
”Följer du mig ut på terrassen? Vinet har gjort mig lite snurrig och jag känner att jag behöver lite frisk luft.”
”Självklart. Jag ber Hebra komma med lite vatten och frukt – det gör nog susen”.

Med en lätt smärta från skrevet reste sig Marcus upp, som soldat var han van vid smällar men normalt var han förberedd när de kom – inte som när Herodotia drämde till. Trots att han kände till hennes otrevliga humör så hade han inte förväntat sig den behandlingen. Marias närvaro måste verkligen ha retat upp härskarinnan – med sin totala oskuldsfullhet. Väl på terrassen satte de sig på en vit marmorbänk. Ökenluften var verkligen frisk och kylig. Marias armar knottrade sig när hon satt och såg på den mörka stjärnhimlen. Marcus såg det och lade sin mantel över hennes späda axlar. Maria såg på honom med ett uppskattande leende. Marcus smekte hennes överarm lätt. Det var skönt och vilsamt. Hebra kom med vattnet och frukten och log åt Maria innan hon försvann igen. De åt och drack under tystnad. Marcus smekningar av överarmen hade nu övergått till härliga attacker mot nacken. Hon rös av välbehag – Marcus visste vad han gjorde med henne. På en plötslig ingivelse sökte hennes läppar plötsligt hans. Han blev förvånad över det men tänkte tacksamt att nu var det mysteriet fixat. Han besvarade pussen som övergick i kyssar. Deras andhämtning blev snabbare och hetare. Marcus starka armar drog henne intill sig och kysste hennes hals och örsnibb. Maria rös igen. Han vandrade raskt ned till hennes vackra, välformade bröst och smekte dem utanpå tyget. Hon kände hur bröstvårtorna hårdnade och hur underlivet blev varmt och pirrigt. Det var skönt men farligt.

Marcus stoppade inte utan begav sig snabbt ned på huk mellan hennes ben, särade låren och förde undan höftskynket innan hon kände en het, smidig tunga bearbeta hennes springa. Oh vilken härlig njutning. Det här var förbjudet men Maria hade svårt att sätta stopp nu när det var så skönt. Tungan hade snabbt och erfaret hittat könstappen som nu fick en särskild omtanke. Vågor av njutning och värme spred sig från springan, över låren och upp i huvudet. Hon släppte ifrån sig ett kort stönande – när tungspetsen sökte ingången till hennes håla. Maria var viss om vad som skulle hända – hon skulle defloreras av en annan man än den hon troligen skulle gifta sig med. Det här var en synd! I panik tvingade hon upp Marcus ansikte i höjd med sitt eget och viskade ”Jag kan inte göra det här! När Josef får reda på att jag inte är oskuld på bröllopsnatten så kommer det att sluta i ren och skär olycka för mig! Du måste sluta!”

Rädd för att hon skulle springa iväg, tystade Marcus henne med en öm och djup kyss och sade sedan viskandes ”Jag är en erfaren älskare – om jag hade gjort alla mina tidigare älskarinnor med barn så skulle jag ha väldigt många barn att försörja. Det finns sätt att undvika barnafödande samt även idéer om att flickor inte skulle ha mödomen kvar. Jag känner dem alla. Hebra kan intyga det hela”.
Som på ett tecken trädde Hebra fram med ett leende, hon knäböjde vid Maria tittade på henne och intygade att så var fallet, smekte Marias bröst och springa, kysste henne djupt och viskade sedan – han är en mästare – njut och lita på hans ord!” Som svar släppte Maria all sin oro, lät handen falla ned i Marcus knä där saken var hård och varm i hennes händer.

Hon lät det ske på terrassen. Hennes tidigare frusenhet var som bortblåst. Maria bars bort på starka armar till en annan del av trädgården som användes för avnjutning av lättare måltider. Kuddar och filtar fanns det gott om och ofattbart snabbt var ett rede skapat för njutningsfulla lekar. Maria låg på rygg och Marcus täckte hennes kropp med kyssar som fick henne att rysa. Retsamt hade han undvikit de mjuka, fasta brösten samt springan mellan hennes lår. Enstaka gånger hade han snuddat vid vårtorna och varje gång hade Maria hoppats på mer. Hon fångade upp hans läppar, kysste honom djupt och länge och beordrade sen skyndsam smekning av de delar han undvikit. Romaren log pilskt och åtlydde genast hennes order.

Bröstvårtorna stod upp och ömt fångade han dem var för sig med sina läppar och slickade med tungspetsen runt dem. Sög in dem både mjukt och hårt samtidigt som han smekte hennes höft och utsidan av låret. Knottror visade sig snabbt på hennes hud. När brösten fått tillräckligt med uppmärksamhet, lät han luggen smeka huden ner till naveln som han ömsom kysste, ömsom slickade innan läpparna vandrade vidare ned till hennes nu bultande underliv. Med tungan öppnade han hennes kärleksbörs, särade på de yttre läpparna och gav de inre delarna en lapning. Flickkönets lukt berusade honom, under njutning slickade tungans spets upp de inre, våta läpparna, fann kittlaren och började genast ge den vad den tålde. Maria hade slängt alla hedersförmaningar åt sidan och tryckte nu Marcus huvud mot sitt kön. Nog var mannen en mästare alltid, hennes njutning översteg vida den känsla hon fått när hon smekt sig själv. Hon stönade lågt och bad honom slicka snabbare – vilket han också gjorde tillsammans med ett och annat bett där nere. Plötsligt så kände Maria hur hon inte kunde hålla sig längre. Hon slog krampaktigt ihop låren kring Marcus huvud och kände hur en förlösande våg av njutning sköljde över henne flera gånger tills hennes lår föll åtsidan och Marcus kunde andas ut. Han log – hennes hjärta slog snabbt, andningen lugnade ned sig – hon log.

Aquaticus, svepte en filt kring dem och kysste henne ömt. Maria blev åter varm inombords. Mannen smakade salt, vin och av hennes eget kön. Hans ömma kyssar berusade henne och när han föreslog att de skulle ta sig in och till ett av gästrummen som han visste att de kunde använda sig av ostört så tackade hon genast ja. Den lille filuren hade tänkt ut allt väl – med tanke på att ett fat med vatten, vin och frukt redan stod på bordet intill sängen när de kom in. Rummet var varmt vilket Maria gillade. Törstiga som de var drack de först vatten, sen vin. Ovan som hon var av det starka vinet så blev hon snabbt rusig igen. Tankarna begränsades inte – så när Marcus råkade spilla lite vin i sitt skrev så var Maria snabbt där och torkade bort det. Hon kände att någonting var hårt där nere och tog tag i det med handen och kramade lätt på toppen. Marcus stönade lätt och ”spillde” sen lite mer vin på sig.

”Jaså du, är det på det sättet? Hur öppnar man de här?” sa Maria och försökte frigöra hans kön.

Marcus hjälpte till och snart kände hon en hård och varm sak i sin kupade hand. Hon smekte med fingertopparna längst ned och sen längst upp på toppen. Där hittade hon en liten springa som var hal av vätska. Mästaren stönade lite högre nu, frigjorde djuret och bad Maria kyssa den efter att han ånyo spillt vin över den. Maria gjorde som Mästaren sade – även om hon var lite undrandes över hur hon skulle gå till väga. Hon tänkte att om Marcus kan slicka mitt sköte så skall väl inte jag vara sämre. Hon började slicka på den lilla springan – vätskan som gjorde toppen hal smakade salt. Hon pussade sen med stängda läppar och med öppna läppar. Öppna läppar var tydligen bäst då Mästaren stönade högst vid den beröringen. Nu tog hon mod till sig, lät toppen slinka in i munnen, slickade runt kanten på toppen och sög sen lätt med läpparna. Marcus svarade med att stöna och ta hennes huvud i sina händer, tryckandes det djupare ned över lemmen och sen upp igen. Hon fattade galoppen och började bearbeta könet med större intensitet. Hon blev själv upphetsad av Aquaticus stönanden och kände hur det bultade och blev halt igen mellan låren. Plötsligt kände hon hur Marcus spände stjärten som hon hade händerna på. Han tog bort hennes huvud från den nu slippriga och såsiga lemmen. Han förde upp hennes huvud till sitt och sökte hennes läppar, kysste henne hårdare den här gången och drog upp hennes lår omkring sig och bad henne hjälpa honom smeka hans kön. Brösten trycktes mot hans och utrymmet var trångt men tillsammans lyckades de få honom att spruta ut sin säd. Den kom i kaskader som landade på hennes mjuka mage, navel och händer. Han omfamnade henne hårt och länge. Hon kände pirret av att ha hans springare, glidandes mot sin hud.

”Det där får inte hända när jag är inne i dig min sköna – då riskerar du att bli havande. Och det skall ju inte hända den här gången – eller hur?”
”Nej – det räcker mer än väl med att du förfört och tagit min oskuld”
”Inte – än min sköna. Inte än.”

De åt frukt och drack vatten. Maria hade inte en tanke på att hon begick en stor synd som var med en redan gift man nu. Hon var fortfarande rusig och kände att nu fick det snart vara dags för den stora synden. Hon log, fortfarande med fruktsaft kring munnen. Marcus log skälmskt och lutade sig närmare. Snart kastade de sig över varandra. Romaren slickade och kysste hennes mun med besatthet, Maria försökte undkomma lagom mycket. Tillslut övergick de till nya kroppssmekningar och bägge var snabbt redo för nya äventyr. Den tidigare så oskuldfulla flickan tog strax tag i hans hårda lem och lät toppen på den möta hennes underliv. Hon styrde hans stora finger mot kittlaren och öppningen med spänd förväntan och en lätt oro, måtte det inte göra ont tänkte hon.

Marcus såg med glädje på hur flickan åmade sig och kände en stor tillfredställelse när hon självmant riktade in lemmen mot sitt hål. Han smekte upp låren ännu vidare isär, tittade henne i ögonen och gled sen ned över henne. Han låg med sitt ansikte nära hennes läppar, penisens topp vilade mot hennes blygd och hennes vitt särade lår trycktes mot hans höft. Hon var våt där nere och ögonen skvallrade om att hon ville ha besök. Marcus log, Maria log och sade:
”Ta mig nu mästare, men försiktigt..:”

Galen av brunst var det inte helt lätt ens för en Mästare. Han gned toppen mot blygden ett tag till innan han styrde in den mot springans mitt och vulvans mittpunkt. Sen tryckte han in den långsamt men bestämt – hon var trång men ack så våt. Maria stönade till, såg orolig ut ett tag men så såg han beslutsamhet och vildhet i hennes ögon. Hon lade armarna på hans höfter och hjälpte till. Med ett gnyende från hennes läppar var han inne i hennes heliga inre – det var ljuvligt skönt och han stannade där ett tag bara för att Maria skulle få en liten paus. Sen, när han såg att hon ville känna mer så började han dra sig ur långsamt för att sen stöta in, långsamt. Maria gnydde och flämtade. Hon hade känt en viss smärta först, men känslan av att ha Mästarens kropp så nära sig och den stora, hårda lemmen i sig övervann snabbt oron och hon kunde ge sig hän i ren lust. Snart började hon förstå varför kvinnan i byn den där natten hade använt benen för att bestämma takten. Hon försökte sig på samma bedrift, Marcus verkade positivt överraskad och själv kunde hon se till att det blev så skönt som hon ville. Snart stönade bägge högt och lät lusten ta över helt. Maria kände snart sammandragningar i skötet, de som var så typiska innan hennes njutningsvåg slog in. Hon kramade hårt om hans rygg och släppte honom inte ifrån sig när den kom. Det gick inte att beskriva den glädje hon kände när kramperna hade henne i sin makt. Marcus kunde tydligen inte sluta, när han såg hennes kroppsspråk ökade han takten markant, drog sig ur och skrek högljutt när säden åter igen slungades ut över hennes mage. De låg länge tätt samman, Maria log och suckade förnöjt.

De måste ha sovit ett tag när Maria kände hur någon försökte få hennes uppmärksamhet. Det tog ett tag innan hon insåg att det var Hebra som drog i hennes arm.
”Nå, var han bra?” frågade hon med ett odygdigt leende.
”Mmmhh, den bäste jag haft” svarade Maria med ett glatt leende.
”Det låter det. Tyvärr måste jag dra med dig till ett litet rum här intill och tvaga dig lite snabbt. Sen måste du gå och lägga dig i din bädd. Elisieh kan vakna om ett tag – och då är det ju bäst att du ligger där och ser ut att sova i alla fall”.
”Mycket bra idé, men Marcus då?”
”Han klarar sig alldeles utmärkt själv. Om vi bägge skulle försöka oss på att tvaga honom så skulle det sluta med orgier – och det har vi inte tid med nu” sade slavinnan fnittrandes.

Snart var Maria tvagad och låg till bädds i gästrummet. Hon var glad och tillfredsställd och somnade fort. Lika fort kändes det som hon blev bryskt väckt av Elisieh som genast började läxa upp henne för att hon inte var klädd redan så att de kunde ge sig av. Maria fick snabbt klä på sig sina gamla kläder igen och småspringandes följa efter henne. Hebra uppenbarade sig snabbt, lyckades lugna ned bykvinnan så pass att hon hann ge dem en korg med mat till hemfärden och även meddela att de måste vänta ett kort slag – så att Marcus hann säga adjö till dem. Maria var rädd för att Elisieh skulle strunta i hennes nya hemliga väninna och gå sin väg utan att vänta. Lyckligtvis kom hon snart tillbaka med en lätt yrvaken Centurion i släptåg.

”Jaså, du tänkte försvinna iväg innan vi hunnit ge er färdkost och färdmedel. Snyggt tack för gästfriheten må jag säga Elisieh!”
”Det var inte menat som en förolämpning – men det är hög tid att vi kommer hem nu. Jag kommer inte ihåg hur jag kom i säng, än mindre Maria så jag känner mig förpliktigad att få hem henne till byn så snart som möjligt.”
”Ja vin var du visst lite ovan vid. Vesper, din bordskamrat, berättade att du slocknade efter 2 kalkar!” skrockade Marcus glatt med en blinkning till Maria.

Elisieh gav honom en arg blick, tackade för gästfriheten och drog sen iväg med Maria i högsta hast. Maria hann bara snabbt ge sina nya vänner ett glatt leende innan hon puttades upp på en vagn med hästar förspända. Och sen gav Marcus order om avmarsch. Maria satt mest tyst på vägen hem, tänkandes på det sköna hon gjort med Hebra och Marcus och den eventuella rapport som tanten skulle lämna till byrådet när de kommit hem.

Den muntliga berättelsen om vad som hänt på bjudningen var snart allmänt känd i byn och dess omgivning, dvs. den del som Elisieh kom ihåg och den del som Maria hittade på. Strax innan de kommit hem så hade den tidigare så elaka gumman sagt åt Maria att vara tyst om att vinet stigit henne åt huvudet så snabbt – då skulle hon klara sig utan straff.

Josef, som insåg att han måste få Maria nu innan fler äventyr bland romare kom med bud utan rätt att säga Nej, blev snart trolovad med Maria som inte hade något emot det. Hon såg fram emot en stund i sänghalmen med timmermannen. Efter någon månad så började han dock ana oråd. Maria ville mest vara i fred och drog sig undan. Kvinnorna tisslade dessutom om att hon börjat må illa lite väl ofta och hade dålig aptit. Elisieh konfronterade henne med frågor om vad mer som hänt på den där bjudningen. Maria gav tydligen inget förtroendegivande svar för hon drog iväg med henne till byns religiösa råd. Det tog inte lång tid innan Josef började känna sig mindre glad över trolovningen och sin trolovade. Maria visste inte vart hon skulle ta vägen. Rådet tog lång tid på sig att rådgöra, dagar blev till veckor.

Under tiden började Josef planera att ge upp trolovningen i tysthet. Båda skulle tjäna på att saken inte dryftades mera öppet. Men först ville han ha reda på om den där Aquaticus var skyldig till Marias belägenhet. Han begav sig iväg till den stad där Maria varit på bjudning utan att meddela byrådet vad han hade i åtanke. Väl där började han fråga runt om vart Marcus Aquaticus befann sig någonstans. När han slutligen fick reda på det skrev han ett kort meddelande med krav på ett möte män emellan inom ett par dagar och inväntade budets återkomst med svar.

Centurionen Marcus mindes med glädje den kväll då Maria varit hans gäst, när han fick meddelandet bad han budet vänta på trappen så att han kunde ge ett skriftligt svar tillbaka. Hade han alltså gjort henne med barn? Det var inte hans vilja, inte för att han skulle ha något emot Maria som fru, men nu hade han ju redan en fru och Maria hade det nog ändå bäst där hon kom ifrån. Marcus var tvungen att kalla på Hebra för ett litet rådslag – hon var kvicktänkt när det gällde sådana här affärer.
”Var det så skönt att du inte kunde låta bli att fylla hennes sköte med säd, din skälm?!”
”Men jag gjorde ju inte det, jag drog mig ur henne i tid och lät det gå utanför!”
”Hur långt utanför? Du är ju en Mästare på sänglekar, det kan inte vara möjligt, men hon har garanterat inte gett sig till någon annan – hon såg mer eller mindre förälskad ut i dig. Nu måste vi ordna upp det här – hur lång tid har vi på oss?”
”Meddelandet säger att jag måste träffa Marias trolovade öga mot öga inom ett par dagar, i närheten av Marias hemby.”
”Hm. Vi kanske kan utnyttja Elisiehs ifrånsomnande här.”
”Va, det surkartet? Hon skulle väl närmast vara glad om Maria råkade illa ut!”
”Javisst, men hon vill nog inte att byn skall få reda på hur hon misskötte sitt uppdrag. Det har talats mycket om järtecken den senaste månaden – de skall ha börjat dyka upp samtidigt med natten du hade med Maria. Och Judarna har ju alltid sina egna tolkningar. Jag tror jag vet vad jag skall göra. Du måste ge mig rätt att ta mig till Marias hemby förklädd och omedelbart. När du träffar fästmannen om 2 dagar så säger du bara att du inte rört Maria på något sätt och att du med glädje skulle straffa den man som gjort det om det hände på din bjudning. Du vet hur man ljuger – gör det extra trovärdigt så skall det nog fixa sig.”
”Du är min bästa slavinna och vän här i Judéen, Hebra!”
”Kom bara ihåg det nästa gång du lägrar mig, min Centurion!” sa Hebra skrattandes och smet iväg.

Budet fick sitt skriftliga meddelande och gav sig av. Marcus var tvungen att ordna med en liten eskort att ha med sig till den där dagen. Förnärmade blivande äkta män var inte att leka med när det gällde öga mot öga.

Hebra lyckades ta sig till Marias hemby samma dag. Först ville hon ha tag på Maria sen skulle hon ta tag i surkartet Elisieh. Att få med sig Maria, trots att ingen vaktade henne, var svårare än Hebra hade trott. Maria hade blivit bitter och otillgänglig av situationen med det religiösa rådets dom hängande över sig.
”Du måste tro mig, Hebra, jag är glad över att du är här men samtidigt skulle jag ha svårt att förklara din närvaro om någon frågade. Du sade dessutom att Marcus var en mästare, vilket jag till en del kan hålla med om, men han skulle ju förhindra att jag blev med barn!”
”Om du nu är det ja. Jag misstänker att han kände så starkt för dig att han inte bemästrade sig helt enkelt och nu är det kanske som det är. Men nu glömmer vi för ett tag det här…”
”Men om han känner så för mig, varför skiljer han sig inte så att vi kan leva ihop?”
”Man måste känna till en hel del om romare för att förstå den biten. Marcus har ett uppdrag från Kejsaren i Rom som går ut på att hålla ordning och reda i Judéen tillsammans med andra romare. Hans hustru har kontakter djupt inne i den romerska hierarkin. Om Marcus gav upp sin hustru för att leva med dig så skulle hon utnyttja dem för att få honom hemkallad till Rom där han troligtvis skulle gå ett otrevligt öde till mötes. Du skulle inte få följa med till Rom utan skulle tvingas leva här med ett barn och med en svartsjuk härskarhustru i Herodotia som skulle ta alla chanser för att göra dig illa. Det är helt enkelt ingen bra idé. Se istället till att du återfår Josefs förtroende via sänghalmen. Se till att ha en blodig trasa i närheten av sängen på bröllopsnatten, smeta blod på fingrarna och när han tränger in i dig smörjer du lite blod på hans lem, i springan och några stänk på sänglinnet. Du är så trång så han omöjligen kan känna att du redan är tagen av en annan man.”
”Hur vet Du att jag är trång?”
”Marcus berättade att du var gudomligt skön där nere, män brukar gilla när det är trångt av någon anledning” fnissade Hebra.

Maria var tyst en lång stund. Sen bekräftade hon Hebras föraningar om att Elisieh bett om Marias tystnad i utbyte mot hennes egen. Slavinnan kramade om Maria hårt, bad henne ta sig samman och snabbt utnyttja de chanser som skulle komma inom några dagar. Den vänskap som Hebra vunnit skulle hon inte ge upp så lätt – hon skulle minsann få surkartet att ge med sig.

Elisieh blev inte direkt glad när hon insåg att den främmande kvinnan som bett om en avskild pratstund var den vackra slavinnan Hebra. Hon misstänkte genast vad som var i görningen. Josef hade alltså gått emot henne och farit till staden för att ställa Marcus Aquaticus mot väggen – modigt men dumt, tänkte Elisieh.

”Jag vet att du inte gillar Maria och du är väl inte så där särdeles förtjust i mig heller, som går romares ärenden, är slavinna och allt. Du är ju en välboren, hedervärd kvinna…”

Hon har så rätt så tänkte Elisieh förnöjsamt och satte näsan i vädret.

”…som trots detta somnar efter ett par vinkalkar och lämnar unga, vackra flickor vind för våg på en romersk bjudning där romare står och dreglar efter henne. Just snygg bevakning du lyckades med! Och det tror jag inte att du berättat för Rådet!?”

Precis det där hade Elisieh på känn, lögner kommer alltid fram förr eller senare. Och hon kunde ju inte gärna ta tillbaka sin anklagelse nu – när Rådet redan samlats för rådslag. Då skulle allt förtroende för hennes person försvinna. Och de som ogillade henne skulle med glädje se det hända.

”Att jag är Marias vän förstår du säkert redan, jag hade dock inte kunnat hjälpa henne om inte hennes trolovade begärt ett möte med min Herre. Tur i oturen skulle man kunna säga. Jag har ett förslag som trollar bort mitt intresse i att sprida sanna rykten om dig i byn och till Rådet – är du intresserad?”

”Har jag något val?”

”Inte om du vill fortsätta åtnjuta din ställning i byn.”

”Nå, dåså – vad vill ni att jag skall göra. Jag kan inte dra tillbaka min anklagelse, det skulle för den delen inte tysta pratet i byn” sade hon surt och grinigt.

”Sant. Därför vill jag att du som har Rådets förtroende och byns respekt på ett förtroendegivande sätt övertygar dem om att du i en syn sett att Maria är havande men att det skett genom helige ande!”

”Du är ju inte klok. Jag kan väl inte ljuga om en sån sak – Herren kommer att straffa mig för att fara med osanning. Det är ju att häda!”

Hebra hade misstänkt att det här kunde hända. Därför hade hon ytterligare ett knep att ta till.
”Då får du hjälpa mig på annat sätt. Det enda jag ber dig om är att du lyssnar noga på mig nu och gör precis som jag säger – är det förstått?”

”Så länge det inte handlar om att häda så grovt som du föreslog så skall jag lyssna noga”

”Gott. Titta in i mina ögon, blinka inte och lyssna på vad jag säger. Nu börjar jag…”

Hebra hade lärt sig hur man söver folk och får dem att utföra det man vill, utan att vara medvetna om att någon instruerat dem om vad de skulle göra tidigare. Slavinnan misstänkte att Elisieh skulle vara mottaglig för behandlingen och det fungerade mer än väl. När hon var klar med instruktionen, väckte hon den gamla gumman och sade farväl.

Det blev kväll och sen sov Elisieh i sin säng precis som vanligt tills hon mitt i natten vaknade med ett skrik som väckte hennes make som undrade hur det var fatt. Elisieh hade fått en syn, vilket hon med övertygelse förkunnade inför Rådet nästa dag. Rådet visste inte riktigt vad de skulle tro men tackade för upplysningen och började sedan rådgöra ivrigt och upprymt efter att hon avlägsnat sig.

Det tog ytterligare några dagar, Josef återkom från sin tur till staden, han verkade lite gladare än innan men fortfarande lite avvaktandes mot Maria. Slutligen kallade Rådet till sig Maria och Josef för att ge sitt utlåtande.
”Många saker har hänt de senaste dagarna, storartade saker, som gör att vi fattat ett beslut som jag hoppas att du Josef tar till dig.”

”Det beror en hel del på vad ni har att säga.”

”Sant men nu skall du lyssna noga. Jag vet att du gått i tankar om att skilja dig från Maria i tysthet – så att du slipper dra vanära över henne – du har trots allt känslor kvar – inte sant?”

”Jo, jag gillar fortfarande Maria men det här med barnet gillar jag inte. Speciellt som jag inte fått vara med om att göra det. Jag har ställt den romare som ”bjöd” in Maria till middagen mot väggen och tyvärr kan jag inte annat än lita på hans ord. Hans blick och minspel sade ingenting om att han skulle ha varit intim med min fästmö. Dessutom hade han ju chansen förut när hon blev överfallen av det där vilddjuret – hände inget då heller. Så jag förstår inte hur det här har gått till.”

”Men vi vet. Och vi är övertygade om att det är svaret på alla gåtor. Tänk nu på att det här beslutet har fattats av Rådet, vi fattar inte lättvindliga beslut, vi fattar beslut i samråd med våra heliga skrifter och de tecken som Herren ger oss. Elisieh har haft en syn och romarna har sett en massa järtecken på sistone. Enligt Elisieh, betänk nu att den damen inte verkar gilla Maria så värst mycket och därför är särskilt förtjust i saker som gör flickan illa, är Maria havande med en son. En son som, enligt synen skall ha blivit till genom helige ande, så flickan är fortfarande jungfru. Ett sånt barn och dess moder måste du ta hand om. Herrens vägar är outgrundliga – men det här är den väg han stakat ut åt dig, Josef.”

Josef visste inte riktigt vad han skulle tro. Rådet brukade inte fatta lättvindliga beslut och om det var sant det som Elisieh såg i synen så hade han varit dum och elak mot sin trolovade, som var helt oskyldig till de hemska rykten som gjort sig gällande i byn den sista tiden.

”Vi föreslår att du lyder vårt råd och tar Maria till din hustru snarast och att du vårdar henne och barnet med kärlek framöver. Ryktena i byn tar vi hand om. Maria, vi ber om ursäkt för vårt eventuella fördömande av dig – det var orätt handlat. Vi välsignar härmed ditt beslut om du väljer att leva resten av ditt liv med Josef.”

Maria var häpen, men visste att det här var den chans som hennes fantastiska nya väninna Hebra talat om. Hon grät av glädje, kramade Josef och godtog hans ursäkt omedelbart. Om någon vecka skulle bröllopet stunda. Rådet såg till att de elaka ryktena tystnade och spred sen ut ett annat rykte – som var mindre uppseendeväckande. De ville inte att den verkliga händelsen skulle bli allt för väl känd. Om en mäktig judeson skulle födas, bärandes på krafter från den helige ande, då måste han skyddas till dess fiender som Herodes och hans maka samt romarna också för den delen – inte kunde röva honom på hans liv. Framför allt Herodes maka Herodotia hade tydligen ett horn i sidan till Maria redan enligt ryktena, varför förstod inte Rådet – men sådant var bäst att inte gräva i.

Tiden fram till bröllopet gick fort. Maria önskade att Hebra hade kunnat vara med på festen, men det hade kanske inte varit bra. Elisieh hade säkert kunnat säga saker som ånyo kunde få hennes fästman att härskna till. Josef hade blivit mer och mer intim med Maria under veckan, Maria kände en viss oro inför bröllopsnatten, men med tanke på att Josef verkade bli mer och mer fysisk så skulle kanske hans hetta och iver göra saken lättare att dölja. ”Jungfrun” såg alltmera fram emot att den delen skulle vara avklarad så att hon kunde njuta av sin make och veta att han var säker på han deflorerat henne och ingen annan. Samt att sonen då gärna fick vara den helige andes – så länge han fick kvinnan i sitt liv.

Middagen var över, de var nu make och maka, Josef rusig av vin, Maria mådde för en gångs skull bra – hon såg fram emot att få Den i sig. Maken bar henne på starka armar till sängen, där han lade ned henne och började kyssa henne ivrigt. Maria spelade oerfaren och lite ängslig. Mannen slet otåligt av hennes och sina kläder, innan han lade sig intill hennes nakna kropp och började smeka henne hårdhänt och hafsigt. Hoppas han blir bättre framöver tänkte Maria otåligt. Josef var förtjust i hennes bröst som han smekte och klämde på väldigt länge. Hon såg att hans lem var hård och att han var upphetsad, springan i toppen droppade ned på hennes mage och lemmens topp gled och gned mot hennes mage. Det var ganska mysigt. Men Josef var otålig, han bände isär hennes lår och försökte hitta hålet mellan benen. Gick inget vidare då hennes blygdhår var i vägen och hon inte hunnit bli särskilt upphetsad. Till slut tog hon försiktigt över kommandot.
”Josef, jag älskar dig men du måste smeka mig där nere eller tillåta att jag gör det så att jag blir lite hal. Du kommer lättare in i mig då.”

Mannen tittade liderligt på henne, lade sig på så att hon kände hans slippriga, hårda kön mot sitt underliv och en tunga i sin mun, retandes hennes läppar och tunga. Maria fick ned en hand till sin springa och pillade lite, fångade in hans lem med handen och lät den glida mot springan tills hennes upphetsning gjorde att den öppnades allt mer. Nu kunde hon känna toppen mot hålet. Maria såg till att Josefs uppmärksamhet var på hennes hals där han låg med huvudet och läpparna mot hennes axel. Sen tog hon med andra handen tag i den djurblodstrasa som hon gömt tidigare under kvällen under filtarna, fingrarna var nu blodiga. Med förevändningen att hon skulle styra hans lem mot hålet så tog hon tag i snoppen med de blodiga fingrarna, riktade den mot slidans mynning, smetade lite blod på sina blygdläppar samt på sänglinnet sen bad hon om att få bli tagen försiktigt då det var första gången med en man. Den kommentaren tände Josef – genast förde han ned en hand till staken, tryckte in den tämligen hårt och bestämt via slidmynningen, hon gav ifrån sig ett litet skrik och grimaserade som om det gjorde ont. Josef log av någon anledning, tittade ned och såg sin nedblodade, hårda lem halvvägs inne i sin unga hustru, hennes kön var också blodigt – den helige ande hade verkligen haft en liten snopp eller något annat sätt att befrukta henne på tänkte Josef nöjt. Sen tryckte han in hela lemmen i skötet. Nu gnydde Maria av riktig smärta – den var lång och grov och hon kände att hon behövde fingra sig lite till för att bli ordentligt hal. Hennes make verkade nöjd med att ha hela inne för tillfället, han tillät hennes smekningar av sig själv ett tag. Flickan verkade njuta av det hon gjorde, han kände hur hennes muskler drog sig samman då och då. Det var skönt även för Josef. Men nu ville han ha mer. Han drog sig ur helt, drog med fingrarna fram och tillbaka över skötet. Sen tryckte han in toppen i igen och så ut och så tillbaks ett par gånger. Det var obeskrivligt skönt i hennes trånga slida.

”Seså, sluta retas. Det är skönt för mig med, men nu vill jag känna hela inuti mig igen:”
”Du skall få de du förtjänar, min älskling”.

Maria kände det lite som om Josef gjorde sig av med den senaste tidens frustration genom att vara lite onödigt hårdhänt med henne under kärleksakten. För nu gjorde han som hon önskade och mer därtill. Han tryckte in hela könet och drog ut det igen, och så hela könet och så ut i en allt snabbare takt. Nu när hon var våt så gjorde det inte ont längre, det började bli skönare och skönare och snart gav hon sig lite mera hän och styrde längden på inträngandet med fötter och lår. Josef stönade högt nu och svetten gjorde hans rygg hal. Maria fick använda naglarna för att fortfarande ha något fäste, hennes make stötte hårt och intensivt i hennes mycket våta och hala kön. Plötsligt skrek han rakt ut och slängde sig ned över henne, staken var längst inne när hon kände hur säd sprutade ut i stora mängder. Nu om någonsin så lär jag ha blivit gravid tänkte hon nöjt. Josef pustade ut, snoppen krympte, ”Jungfru” Maria kände hur den myckna säden började rinna ut ur slidan och ned mot stjärten när mannens skrumpna penis gled ur.

Det blev ingen orgasm den här gången tänkte Maria, men lite senare när Josef återigen ville betäcka sin unga hustru så fick hon en. Han hade stoppat in den hårda saken när han låg bakom henne, fått upp henne på alla fyra och tog henne än en gång med djupa stötar bakifrån precis som ett djur. Han hade kramat hennes bröst mer ömt den här gången och hon hade kunna smeka sig själv lite grand och när hon kände att han snart skulle komma så kände hon den välbekanta vågen av glädje och njutning. Hon skrek lustfullt rakt ut och skötets muskler knep om ordentligt kring hans kön som kort därefter fyllde henne med säd en andra gång. Maria kunde äntligen släppa all oro som hon burit på den sista tiden. De lade sig ned på sida, Josefs slaknande lem var fortfarande inne i henne när hon somnade.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Glyphan	Kinky	4.0	5/9-13
Vätten - del 2	Heterosex	3.5	24/6-12
Vätten - del 1	Age play	2.9	18/6-12
Den unga, moderna	Heterosex	4.0	18/4-12
I rymden ...	Heterosex	4.2	25/10-11
Horambulansen – Del 3	Kinky	3.5	23/10-09
När väggarna har ögon…	Kinky	4.0	15/9-09
Horambulansen - Del 2	Bdsm	3.8	13/5-09
Horambulansen – Del 1	Bdsm	3.2	20/4-09
Henri et Jeanne, del 2	Första gången	4.0	20/3-09
Henri et Jeanne, del 1	Heterosex	4.3	16/3-09
På menyn?	Kinky	3.3	27/12-08
W.I.L.F.	Heterosex	3.6	8/5-08
Historisk Lust	Första gången	4.1	7/12-07
Första gången – bakom galler	Kinky	4.1	4/11-07
Ett oanständigt förslag	Heterosex	3.8	22/5-07
Henrik Påsättaren	Första gången	4.1	6/4-07

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.