Nina i tvättstugan

---

---

Nina ställde ner ena korgen med ett stort pustande och drog fram den mässingsfärgade hylsan ur fickan. Jeanskjolen satt trångt runt höfterna och ville inte släppa tag om nyckeln först, men efter några tysta svordomar lyckades hon slita loss den och placera den i låset.
Precis samtidigt tycktes hon höra ett ljud neråt hallen och vände hastigt huvudet ditåt, den sotsvarta hästsvansen svepte runt axlarna som en piska.
Hon såg ingen där. Bara betonggrå källarväggar och rader av armaturer som spred sitt nödtorftiga ljus varannan meter. Det fanns flera förrådsdörrar och en rostande järndörr som ledde till cykelrummet, men ingen av dom verkade stå på glänt. Ett litet kallt finger av oro strök henne i nacken och hon fick plötsligt bråttom med den där nyckeln. Hon vred om den några gånger, kom på att hon vridit åt fel håll som vanligt, och vred den åt höger istället. Klicket studsade högt mot väggarna ett par sekunder innan det dog ut.
"Nerver." skyllde hon ifrån sig inombords och tryckte upp dörren till tvättstugan. Hon hade varit nervig och rastlös hela dagen.
Den varma luften vällde ut och omslöt Nina med en behaglig doft av parfymerat tvättmedel, till en början så intensiv att hon nästan blev yr. Lukterna var nostalgiska för henne på något vis och hon log medans hon kånkade in de tunga tvättkorgarna. Det blev en stunds krånglande innan hon manövrerat bördorna genom den smala dörren utan att spilla några klädesplagg på golvet, men sedan kunde hon stänga om sig och pusta ut.
Nina gillade inte nödvändigtvis jobbet med att kånka tvätt ut och in i maskinerna. Men hon stortrivdes med att gå in i detta rum och pusta ut litet. Ljuset, värmen, dofterna, till och med bullret framkallade alla goda associationer för Nina och hade en meditativ verkan på hennes humör.
Minsta lilla flykt ifrån stökiga småbröder och stressade tjatiga föräldrar kändes som en vördnadsfull skänk från ovan. Men så var hon också en lugn och sävlig liten ensamvarg. För det mesta.
Det fanns tre smala och smutsiga fönster på långsidan, nära taket. De vette emot gatan utanför men bjöd inte på någon vidare utsikt. Ett av dem var av någon anledning täckt av plywood-trä, och det andra skymt utav diverse lådor och krimskrams. Genom det mittersta fick man en suddig vy över grusgången, där det brukade gå förbi en del människor. Men om någon mot förmodan skulle få för sig att kika in, så skulle de tvingas besvära med att gå ner på knä. Eller rentav lägga sig ner i gruset.
Inga vakande ögon med andra ord, och inget stök och bråk. Bara det dämpade ljudet av trädens brus och fågelkvitter som lyckades tränga igenom från världen utanför, som ljudet från en nedskruvad naturkanal på TV'n.
En gäll serie pipande ljud väckte Nina ur tankarna och hon släntrade bort till centrifugen. Ännu ett färdigt lass. Hon knäppte upp locket och började dra ur den blöta klädhärvan och lägga plaggen på trådställningen, men fick snart hejda sig. Detta var ju hennes stund att varva ner, inte sant? Dessutom hade hon hela dagen på sig att tvätta om hon så hade lust. Tavlan med tvättstuge-nycklarna hade varit full så ingen utom henne hade bokat tvätt-tid. De flesta i hyreshuset verkade ändå ha åkt på semester de här sommarveckorna. Till Thailand eller Benidorm kanske, tänkte Nina och drog en suck av missunsamhet. Hon lutade sig framåt över centrifugens stöd och blundade.
"Kan inte ens minnas när vi senast åkte på en riktig resa...", mumlade hon till ingen särskild och lade huvudet till rätta över sina korsade armar. Gäspade.
Hon lade ena ankeln över den andra, vilade så en stund och lät tankarna vandra åt angenämare saker.
Som så hopplöst många gånger gick de över till Jocke.
Jocke var ett riktigt svin som kanske inte förtjänade så många goda tankar. Men något i hans person hade fångat Ninas intresse. Kanske var det hans breda axlar, eller hans kraftiga vita leende. Det där ständigt rufsiga håret eller den illmariga retfulla blicken. Kanske allt det där.
Men allra troligast var väl sättet hur Jocke ibland kunde visa små sorgsna sidor av sig själv, trots att han var allmänt känd som en bråkig jävel. Ibland verkade han bara vara ett litet barn som gått vilse bakom den där farliga charmiga ytan. Någon man kanske kunde trösta (förföra) och tämja till en bättre person.
Nina blev inte riktigt klok på det ibland. Att en kille kunde röra till hennes känslor så totalt både mentalt och fysiskt utan att ha en aning om det.
Det gjorde henne irriterad. Men samtidigt...
Hon ställde sig med ens upp och sträckte på sig långsamt.
Armarna hade nästan somnat från överkroppens tyngd. Nina spejade förstulet mot fönstret på andra sidan väggen men såg inget utanför, bara en liten bit av hjulet på en cykel som någon unge lutat mot väggen. Hon skiftade vikt från höger till vänster fot några gånger, oroligt. Kontemplerande. Sedan verkade hon bestämma sig.
Hon höll fönstret noga under uppsikt medans hon sträckte på tårna och pressade ner händerna i centifugens ovansida.
Hon lyfte sig så någon decimeter och grenslade maskinens hörn med underlivet. Hörnet var hårt men också rundat och slätt, halkigt. Det gjorde inte ont. Hon hade upptäckt att det tvärtom kunde kännas fantastiskt bra, om man var på humör. Och nu var hon verkligen på ett rasande humör.
Hon började sänka och höja kroppen mot hörnet med hjälp av tårna och händerna, som hon prövat förrut.
Nästan direkt började de välbekanta små rysningarna sprida sig i magen och nerför låren som trevande svala fingrar. Nina kände inledningsvis en viss skam för att nyttja en tvättmaskin på det här löjliga viset men skammen blev snart oskiljaktig med lusten. Hon skrevade lite med benen och tryckte sig hårdare mot hörnet för att förstärka ilningarna och ett litet ynkligt ljud undslapp hennes läppar.
Massor av erotiska tankar rusade igenom henne, en hormonstinn explosion av osammanhängande fantasibilder. För att kunna fokusera bättre skulle hon bli tvungen att ta risken och blunda en stund. Bara en liten stund. Om någon kikade ner så skulle kjolen skymma det värsta. Skulle kanske se ut som om hon bara stretchade på sig. Kanske.
Hon saktade ner till en maklig takt och fuktade läpparna, stängde sedan ögonen och försökte finna Jocke. Ganska snart framträdde en bild som påverkade henne starkt, fick hennes höfter att börja gunga lite snabbare utan att hon var klart medveten om det. Inom sig föreställde Nina hur hon var tryckt mot en vägg i skolan. I fantasin är det förstås Jocke som trycker henne mot väggen. Och väggen råkar finnas mitt i en korridor, där elever går runt som om ingenting har hänt.
De går förbi och tittar, som om inte Jocke och Nina var mitt uppe i ett skamlöst hångelmaraton. Ja nu kysser han henne, tvingar sina läppar mot hennes och trycker in tungan, virvlar den runt hennes. Snuskigt forskande, härligt varm.
I fantasin försöker hon knuffa undan hans tunga starka kropp men förmår inte. Hon vill såklart inte heller.... men folk SER. Och bulan som skjuter fram och masserar hennes skreva är förstås inte plasthörnet på en tvättmaskin långt borta, utan det är hans...hans...Hon sväljer innan hon tänker det... (hans kuk).
Hon hetsar upp sig själv inombords med att upprepa ordet om och om igen. Hon älskar att säga det, det får henne att känna sig snuskig.
"Hans kuk, hans hårda kuk, det är så skönt, alla ser hur Jocke trycker kuken mot mig, kysser mig", tänker hon frenetiskt.
Hon upprepade snart mantrat i tvättstugan som om hon mumlade en magisk ramsa. Gnidandet hade gått över i nåt som mer liknade små hårda juck och tryck. Hon hade ingen kontroll över sina egna höfter längre verkade det som, eller tankar för den delen. Hon krökte ryggen så de små brösten pressade tajt mot hennes topp och lutade tillbaka huvudet, pressade emot och viskade sin ramsa tyst. Jagade nånting hon inte ännu upplevt riktigt
Plötsligt hördes raspande fotsteg utanför fönstret när några gick förbi, Nina kände ett obehagligt hopp i hjärtgropen men kunde inte bringa sig att sluta med massagen.
Stegen tonade ut och hon införlivade dom snabbt i sin påhittade kåtdröm. De var skolever ju, inte hyresgäster som råkat gå förbi. Skolever som såg på när Jocke torrknullade henne mot en vägg, mitt på dagen i skolan. Det blev så att säga sista droppen för Nina.
En serie hugg och stötar strålade utan förvarning ut i hennes mellangärde så att hon var tvungen att sakta ner.
"Herregud vad HÄNDER??" tänkte hon vimmelkantigt och höll hårt med vänsterhanden i diskmaskinens sida, så knogarna vitnade.
Orgasmen varade många sekunder och Nina ville aldrig den skulle sluta. Hon ormade ner sin lediga hand innanför de fuktiga trosorna och gnuggade sig hårt med sidan av handen. Något varmt spillde nerför hennes ben i ett par tunna rännilar, hon antog att det var kiss men slutade inte smeka sig. Vart och varannan rysning fick henne att stöta ut ofrivilliga andetag. De kom ut somspäda stön. De tystnade snart men hon andades länge och tungt efteråt.

Solen spred sitt vänliga ljus genom fönstret och lyste upp den lilla flickan. Om en kille med svagt hjärta sett Nina just då så kanske han inte hade överlevt den synen. Synen av henne framåtlutad med stenhårda bröstvårtor mot den spända tröjan, putande bak och lite nedhasade vita trosor. Knallröda kinder och den svarta hårpiskan över axeln.
Efter en stund kikade hon förskräckt mot klockan och började skynda sig med det hon egentligen kommit dit för, men lovade sig många fler sköna tvättstunder.

Slut

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Nina i tvättstugan	Onani	2.7	7/12-07
Syrran leker mera, Del 1	Age Play	3.5	22/12-06

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.