Sultanen av Karanpu skriver på nytt
Författare: marcdesade Datum: 2007-11-14 12:24:49
E-post: marc.de.sade@hotmail.com
Kategori: Första gången
Läst:
16 776 gånger
Betyg: 3.5 (7 röster) 2 medlemmar har denna novell som favorit
Sultanen av Karanpu skriver på nytt
Sultanen av Karanpu skriver på nytt till sin vän Maharadjan av Djingistan och berättar nu om hur han mötte sin tredje bihustru
Dyre broder, härskare över de sju vindarna, de otrognas fiende, Gudarnas skyddsling !
Först min vän, låt mig tacka för Ditt svar på min förra skrivelse. Det brev Du sände mig gjorde mig så glad - och så uppmuntrad - att jag ånyo dristar mig att dela med mig av ett mina mera pikanta minnen….
Så här var det.
En dag, för ett antal år sedan, i början av april, så red vi ut på jakt. Det var Youssef, chefen för mitt garde, Ali, min falkenerare och så Memmed, äldste son till min skattmästare.
Vi red upp i bergen, för att om möjligt försöka nedlägga ett bergslejon – även om de är nog så svåra att komma nära. Dessvärre såg vi inte ens något lejon, än mindre fick vi chansen att nedlägga något.
Efter att ha ridit omkring hela dagen så lyckades vi endast fälla en liten hjort. Det var Youssef som med en välriktad pil fällde det vackra djuret till marken.
Skymningen hade börjat, mörkret var på väg och vi var för långt från palatset för att hinna tillbaka innan natten, så vi inriktade oss nu på att söka oss natthärbärge.
Vi följde en mindre bäck nedströms och plötsligt så glesnade skogen och vi kom ut där bäcken hade omvandlats till en damm och i en halvcirkel runt och kring dammen ligger en klunga hus.
Enkla, men välbyggda hus i soltorkat tegel. Mellan husen så står det träställningar där det hänger garn i alla regnbågens färger och ett flertal mattor finns även upphängda.
Inte en människa syns till.
Vi rider fram mot husen och då kommer en man ut från det största huset och spörjer vilka vi är och vad vi önskar.
Jag förklarar att jag är hans Sultan och den överraskade mannen slänger sig framstupa på marken och ber om tillgift för sitt bryska sätt, men ursäktade sig med att han inte vetat, inte kunnat anat, att en så hög gäst skulle komma till hans enkla boning.
Han presenterade sig givetvis också, hans namn var Hassan, Hassan Vävare.
Jag bad honom att genast stå upp och påpekade att vi var de som våldgästade, men att vi gärna skulle vilja utnyttja hans boning över natten och ävenså undfägnas med mat och dryck.
I gengälld så erbjöd jag honom den hjort vi hade med oss, fastsurrad baktill på Youssef häst.
Av hans lystna blickar på hjorten, så förstod jag att hjortstek, det var en sällsynthet på den mannens bord.
Mannen blev översvallande glad och bjöd oss med yviga gester in i sitt enkla hem.
Vi steg ned från våra hästar och mannen ropade på en tjänare som kom och tog hand om våra hästar, medan vi följde Hassan Vävare in i hans hus.
Vi blir anvisade husets hedersplatser och strax kommer en kvinna och serverar vin ur ett vackert dekorerat krus.
Så kommer ännu en kvinna - eller en flicka - in, bärande på ett fat med frukt, som hon graciöst bjuder husets gäster.
Hon rör sig skyggt och med nedslagen blick. Jag stirrar hänförd – hon är underbart vacker.
Ett hjärtformat ansikte med stora mörka ögon, en näsa utmejslad av gudarna, ögonbryn som mjuka kolstreck och en mun som den daggfriska rosen!
Jag lägger även märke till hennes brösts rundning och stjärtens ljuvliga form.
För ett ögonblick frammanar jag bilden av henne, stående på knä, naken och ljuv.
Mina händer vilar på hennes höfter och min stav glider ut och in i hennes kärleksgrotta, varvid hennes fullmatade bröst gungar i takt med mina stötar….
Jag kan inte slita blicken från henne och hon känner mina granskande ögon på sig, rodnar djupt och skyndar ut.
Jag ber vår värd att berätta om sin verksamhet och han låter oss veta att hans familj har framställt mattor här så långt tillbaks man kan minnas.
Bäcken har alltid försett dammen med friskt vatten så man kan utan problem, både färga garner och tvätta de färdiga mattorna. Mattorna fraktas sedan ett par gånger om året in till basaren, där Hassan säljer dem till ett par köpmän.
Medan han berättar om sitt liv som vävare så rör sig de båda kvinnorna i rummet, de förbereder måltiden.
Jag må tillstå att jag följer flickan med blicken så snart hon kommer inom synhåll.
Hassan ser givetvis detta och säger att flickan är hans glädje i livet men även ett tungt ok att bära. Jag frågar förvånat vad han menar och han berättar att Allah varit god mot honom.
Han har fyra söner men bara en dotter.
Det tunga oket består i att flickan börjar bli giftasvuxen. Fatima heter hon - naturligtvis, uppkallad efter profetens dotter. Fatimas hemgift är det tunga oket. För en, om inte fattig, men ändå mindre bemedlad vävare, är den vedertagna hemgiften en enorm summa.
Mer blir inte sagt, måltiden är dukad och vi sätter oss till bord och låter oss väl smaka.
Maten är nämligen kryddad med den finaste av kryddor – hunger.
Hassan Vävare och jag sitter bredvid varandra och språkar under tiden vi äter.
Den unga flickan sitter längst ned vid bordets bortesta ände, men av och till söker sig min blick till henne och hon kan inte undgå att se hur jag studerar henne. Det kan ingen annan i rummet heller för den delen…
Efter måltiden, dukar kvinnorna av och när Fatima kommer tätt intill mig, i det att hon böjer sig för att ta min tallrik, så rodnar hon på nytt och så fäster hon sin blick för ett ögonblick i min. Min puls stegras och jag känner åtråns låga tändas.
Jag föreslår Hassan att vi två skall talas vid i enrum och vi reser oss och stiger ut på gården för att kunna tala ostört.
Jag tar till orda:
”Hassan, Din dotter är betagande vacker och som Du lagt märke till så har jag haft svårt att hålla ögonen ifrån henne. Jag skall gå rakt på sak – jag vill ha Din dotter Fatima som bihustru!”
”Som hustru? Oh, Sultan, vilken ära!”
”Nej, Hassan. Inte som hustru, utan som bihustru. Hon blir i så fall min fjärde bihustru.
Som bihustru har hennes eventuella barn ingen rätt att ställa några som helst anspråk på tronen och hennes egen ställning blir just – bihustruns.
Å andra sidan tror jag nog att Din Fatima kommer att få ett liv i större lyx och komfort än hon någonsin vågat drömma om!”
”Ja, herre, det liv Du kan erbjuda henne, det är det ingen annan som kan.”
”Du kanske vill överväga min begäran, men tänk på att om Du ger henne till mig så slipper Du bekymret med hemgiften. Faktum är att jag skall i stället ge Dig hundra guldmynt, ett belopp som vida överstiger den hemgift Du hade fått betala, eller hur?”
”Min Sultan! Din generositet är överväldigande! Hundra guldmynt är en ofantlig summa för en enkel vävare! Hundra guldmynt…”
”Nå, vill Du betänka mitt förslag, eller är Du beredd att redan nu ge mig Ditt svar?”
”Hundra guldmynt..? Ta henne!” utropade han. ”Ta henne - men gör henne lycklig, jag ber Dig Herre!”
”Du har mitt löfte - jag skall göra henne så lycklig det ligger inom min förmåga!
Men, innan Du låter Din hustru eller Fatima veta om vår överenskommelse, så är det en sak som återstår – och det är avgörande för huruvida jag står till mitt erbjudande.”
”Ja, säg, vad är det Du önskar?”
”Jag vill, nu ikväll, se Fatima utan kläder. Jag vill se henne naken, utan en tråd på kroppen!”
”Naken?” Hassan Vävare stirrade förfärat på mig. ”Hur skall detta kunna ske, utan att flickan får skämmas?” Jag förstår inte hur….?”
”Låt henne ta ett bad! Värm vatten och låt ett par av Dina väverskor bada henne!
När hon är redo att stiga ur badet så kallar de på Dig och Du visar mig var jag osedd kan betrakta henne. Kan det ordnas så, tror Du?”
Hassan Vävare funderade en stund och utbrast så ;
”Nu vet jag hur vi kan göra…”
Han redogjorde för sin plan och vi enades om dess förträfflighet. Jag återvände in i huset och han begav sig att ställa i ordning vad som behövdes för Fatimas bad…
Jag hade fördrivit en god del av kvällen i samspråk Hassan och med mina jaktkamrater, när en ung kvinna kommer in och går fram till Hassan och viskar något.
Han reser sig upp och nickar tyst åt mig och tillsammans gör vi sällskap ut.
Vi går över gården, fram till ett annat hus, som visar sig vara färgeriet.
Han leder mig tyst in i ett litet förrum, som gränsar till ett större rum. Rummens mellanvägg består av glest sammansatta plankor, så att osedd titta in i nästa rum är enkelt.
Där, i ett av de stora träkar som man använder att färga garner i, där har Fatima just rest sig ur badet. Ett flertal oljelampor är placerade runt karet och hennes fuktiga kropp glänser i lampskenet.
Två unga kvinnor hjälper just Fatima att stiga ur karet och låter henne kliva ned på en större handduk. Med var sin mindre handduk börjar sedan kvinnorna torka Fatima.
Deras rörelser är sensuella och tydligen är de informerade om avsikten med badet och min placering, för det gör sitt yttersta för att visa upp Fatimas företräden.
De vänder henne först rakt mot mig och jag hänförs av hennes gudomliga kropp.
Yppig, utan att var fet, enbart kvinnligt kurvig. Mjukt rundade axlar, bröst som toppiga grapefrukter med upphöjda vårtgårdar och ljuvligt rosa bröstvårtor. De är i storlek med lillfingertoppen på ett barn.
Fatimas mage är platt, med en lätt rundning, hennes midja är smal och hennes ben är långa, slanka, med underbart formade lår. Som krona på verket kan jag se att hennes kärleksport är en liten, mjukt rundad skåra, krönt av en späd, spirande buske i samma ebenholtsfärg som hennes hår.
Kvinnorna torkar långsamt, vällustigt Fatimas kropp och vänder henne sedan om, så hennes rygg riktas mot mig.
En underbar syn! Ryggen är vackert skulpterad med en markerad dal utmed ryggraden.
Hennes stjärt är förtjusande rundad - mer äpple än päronformad - och jag grips ånyo av den åtrå jag tidigare känt, nu när jag ser henne naken, härlig – och med vetskap om att hon inom loppet av timmar skall bli min…
Tyst drar jag mig tillbaka och upptäcker då att hennes far diskret dragit sig undan, efter det att han visat mig mitt gömställe. Han ser på mig med en outtalad fråga i blicken och jag utbrister;
”Jag tar henne! Jag måste ha henne!”
Hassan Vävares ansikte spricker upp i ett brett leende och han säger så;
”När, Herre? När vill Du ha min Fatima?”
”Så snart som möjligt! Vi återvänder till palatset i morgon bitti. Så snart vi kommit dit låter jag iordningställa ett följe som kommer hit påföljande dag och med en bärstol hämtar Din dotter och för henne – med alla hedersbetygelser – till palatset!”
”Du bereder mig som fader en stor ära, Sultan. Jag är hedrad!”
Vi går så åter mot hans boningshus, då jag slås av en tanke ;
”Hassan Vävare! Från och med i morgon skall Du inte längre leverera Dina mattor till basaren. Du skall i stället leverera dem till palatset - mot en ersättning som är den dubbla mot vad Du tidigare fått!”
Hassan Vävare kastar sig till marken och börjar en lovsång till min godhet, men jag avbryter honom. Nu vill jag bara få en natts vederkvickande söm för att så tidigt som möjligt bege mig till palatset och förbereda för Fatimas ankomst…
-------------------------
Två dagar senare, strax innan skymningen, kommer Fatima till palatset.
Fyra ryttare rider före hennes bärstol och fyra ryttare utgör eftertrupp. Bärstolen bärs av åtta bärare. Runt bärstolen går en hedersvakt på tio soldater till fots.
De kommer in på den inre borggården och Fatima möts av två haremskvinnor som jag gett i uppgift att ta hand om Fatima och hjälpa henne att finna sig tillrätta i den nya miljön.
De ledsagar Fatima in i haremsdelen av palatset, för att låta henne fräscha upp sig efter resan.
Därefter skall föras till mig, när hon väl blivit badad, parfymerad och redo.
Senare på kvällen kommer de två haremskvinnorna. Mellan sig har de Fatima.
Hon är nu iförd en kort väst som täcker brösten men lämnar resten av hennes torso bar.
Hon bär vidare ett par små lågt skurna byxor, med tunna långa byxben. Byxorna sitter långt ned på hennes mjukt rundade lilla mage och Fatima rodnar när hon ser hur jag granskar henne. Hon kan förmodligen läsa begäret i mina ögon och inse vad som väntar…
Jag går henne till mötes och hälsar henne välkommen och ledsagar henne till en av de två låga divaner som står uppställda i vinkel. Ett bord dukat med läckerheter står på bekvämt räckhåll invid divanerna.
Jag ber Fatima ta plats på den ena divanen och sjunker så själv ned på den andra divanen och ber henne förse sig av bordets skänker. Lite tveksamt, försiktigt börjar hon äta, tydligen spänd inför allt det nya, men efter hand så lossar hennes tungas band och vi pratar obehindrat och lättsamt.
När måltiden är avklarad reser jag mig upp och bjuder henne min hand.
”Kom Fatima, låt mig visa Dig Din nya hemstad!” säger jag.
Jag håller kvar hennes hand i min och vi går ut på den balustrad som löper utmed denna våning på palatset.
”Är det inte vackert?” frågar jag i det att vi blickar ut.
Till höger ser vi hur staden sträcker sig i en mjuk sluttning ned mot hamnen, där åtskilliga fartyg ligger ankrade inför natten. Stadens ljus speglar sig i det när nog spegelblanka havet.
Jag föser mjukt Fatima framför mig till balustradens bortre del, där vi kan se hur floden söker sig ut i havet. En ensam båt kommer ridande på strömmen, på väg att lägga till för natten.
I fjärran ser vi hur bergen reser sig, nu som mörka siluetter mot natthimlen.
”Vackert, är det inte?” frågar jag i det att jag ställer mig tätt bakom henne och lägger mina händer på hennes överarmar.
”Jo, Herre. Mycket vackert. Jag har aldrig sett något liknande förut!”
”Lika vacker som min stad är Du, Fatima” säger jag och flyttar mina händer till hennes bröst och känner hur hon stelnar till, när jag kupar händerna om brösten och kramar dem mjukt.
”Blir Du rädd nu?” frågar jag mjukt.
”Rädd är fel ord… Det är bara det att ingen man har rört vid mig förut, inte så som Du gör nu… Det känns…konstigt… min puls ökar. Förlåt mig, men jag vet inte hur jag skall bete mig!”
”Du skall bara göra vad Du innerst inne känner… Men låt mig ledsaga Dig från och med nu.
I kväll - i natt - skall jag förvandla Dig från flicka till kvinna. Var inte rädd, jag kommer att vara mycket varsam och öm. Kom, låt oss återvända in!”
Jag tar på nytt hennes hand och vi går in, men nu till mitt privata sovgemak, där ett antal oljelampor speglar sig i välputsade sköldar av silver och sprider ett milt ljus över min bädd.
En av speglarna är manshög och har två lampor placerade på ömse sidor.
Framför den spegeln ställer jag Fatima och kysser henne mjukt på hennes skuldror och i nacken, samtidigt som jag stilla knyter upp de två korta band som håller samman hennes väst. Jag tar av västen och instinktivt korsar Fatima armarna över brösten.
”Nej, Fatima. Inte så!” säger jag och tar varsamt tag i hennes händer och för dem ned mot hennes sidor. En djup rodnad sprids på hennes kinder.
Jag kupar på nytt händerna över hennes bröst, nu nakna och tillgängliga för mina utforskande händer och fingrar. Jag lyfter upp hennes ansikte, så hon tvingas se in i spegeln och ler varmt mot henne.
Hon ler tillbaka, lite osäker, kanske rädd?
Jag koncentrerar mig nu på att knyta upp bandet som håller uppe hennes byxor och strax har det lossat och jag kan varsamt föra dem nedför hennes mjuka lår och sedan släppa dem så de faller runt Fatimas fötter.
Till min överraskning sparkar hon självmant med en mjuk rörelse undan plagget och ser på sig själv i den stora spegeln. Sedan söker hennes ögon mina och hon ler mot mig via spegeln.
Jag ler tillbaka och ställer mig tätt bakom henne och låter åter mina händer gå på upptäcktsfärd. Jag smeker brösten, magen, hennes lår och så letar sig fingertopparna in utmed det högra lårets insida och beger sig uppåt, mot hennes kärleksgrotta.
När mina fingertoppar vidrör hennes blygdläpp, så stelnar hon till och lägger sin hand på min, som för att hindra min hand för att söka vidare.
”Nu skall Du inte vara rädd, att jag rör Dig här beror på att jag vill lära känna varje del av Din kropp. Men kom, låt oss gå till bädden, så Du kan lägga Dig och slappna av!”
Jag tar henne i handen och leder henne till bädden och hon sjunker mjukt ned på rygg och tittar avvaktande på mig.
Jag tar snabbt av mig mina kläder och ser hur hon perplext ser på mitt halvstyva spjut.
Jag lägger mig vid hennes sida och drar henne intill mig och kysser henne ömt, samtidigt som jag smeker hennes fylliga, fasta bröst.
Hon svarar lite trevande på min kyss men efter hand blir hon mer ivrig och snart har tveksamheten övergått i en uppflammande passion.
Jag övergår till att kyssa brösten, bita lätt i dem och njuta av dess mjukhet och struktur. Mina läppar söker sig vidare, nedåt mot naveln, vidare nedåt.
Jag särar hennes vackra ben och märker ett visst motstånd då jag gör det, men så tar känslorna över och hon särar villigt på benen, ligger så vidöppen.
Jag glider ned och börjar sakta kyssa insidan på hennes lår. Först höger lårs insida, sedan vänster. Övergår till att slicka henne, högre och högre upp vandrar min tunga.
Så når jag upp, fram till hennes kärleksgrotta och låter min tunga smeka hennes lilla springa.
Återigen märker jag hur hon ryggar, spänner sig för denna ovana beröring.
”Skrämmer jag Dig?” frågar jag ”Blir Du rädd av min beröring?”
”Nej inte rädd… men det Du gör är så… så härligt men ändå så konstigt. Det känns skönt när Du rör mig där nere, men jag skräms av mina känslor…”
”Du har väl ändå rört Dig själv här? Har Du inte? Låtit fingrarna vandra och smeka Dig själv? Eller hur?”
Jag tittar på henne och hon rodnar på nytt.
”Så, svara mig nu – eller ännu bättre – visa mig hur Du brukar göra när Du smeker Dig!”
”Oh, nej! Inte det, jag törs inte. Snälla låt mig slippa. Jag skäms…”
”Här!” säger jag och tar hennes hand och för den, med ett visst motstånd mot hennes lilla öppning. Sedan tar jag hennes fingrar och börjar sakta föra dem runt, runt över hennes kärleksgrotta. Då övertar hon kommandot och med slutna ögon skjuter hon fram underlivet och börjar resolut låta fingrarna sprida njutning.
”Så, låt mig!” säger jag och placerar åter min tunga på hennes kön och slickar varsamt, för att så låta tungspetsen sära hennes läppar och glida upp och ned i skåran.
Det står inte länge på förrän hon börjar andas tungt och hennes nedre läppar fuktas av hennes kärlekssaft.
Då, när jag märker att passionens låga väckts och den inre elden börjat flamma, så lägger jag mig vid hennes sida.
”Nu Fatima, skall Du få skänka njutning med Din mun, såsom jag just gjort med min!”
Hon ser förvånat på mig och säger;
”Hur herre? Jag förstår inte..”
”Kom, ge mig Ditt långfinger!”
Hon sträcker fram handen och jag tar hennes finger mellan mina läppar och drar läpparna upp och ned på långfingret. Fortsätter sedan med att suga så det bildas gropar i mina kinder
”Förstår Du? Du skall ta mitt spjut i Din mun och låta läpparna smeka det. Även slicka med tungan på dess spets. Jag instruerar efter hand, lägg Dig nu med huvudet mot mina höfter och ta min lem i munnen!”
Lite tvekande gör hon som hon blir ombedd, placerar sig så hennes mun kommer strax över mitt upprättstående spjut.
Jag lägger mjukt handen på hennes bakhuvud och skjuter henne milt, men bestämt, mot toppen av min påle.
Hennes hår faller ned och döljer hennes ansikte, men jag stryker undan det och njuter av synen då hon öppnar sina mjuka läppar och sänker dem runt min stav.
Hon för läpparna upp och ned och erinrar sig tydligen mina anvisningar, för plötsligt suger hon hårt. Det bildas djupa gropar i hennes kinder och hon ökar takten.
Hennes huvud guppar upp och ned i allt hetsigare takt, får min stav att hårdna till granitens hårdhet.
”Stopp!” utbrister jag och hon tittar förvånat på mig, i det hon lyfter upp sitt huvud.
”Vad? Gjorde jag något fel?”
”Nej Fatima, inte alls, tvärt om. Men om Du suger allt för ivrigt så kommer jag att spruta min säd i Din mun och det vill jag inte. Inte ännu i alla fall. Först skall jag låta min ystra fåle få storma in i Din rosenöppning.
Lättad över att inte misshagat sin herre, ler hon mot mig frågar;
”Kan jag göra något annat i stället”?
”Ja, ta nu mjukt med Dina händer och smek min stav, känn på den, utforska den med Dina fingrar och Din tunga, men sug inte så ivrigt som nyss bara.”
Hon sätter båda händernas fingertoppar mot min hårda stav och drar så med fingrarna lätt upp och ned. Känner, utforskar nyfiket och ivrigt, nu när blygheten flytt sin kos.
Hon drar långfingret över spetsen på staven och känner även runt kanten. Så sticker hon ut tungan och låter den glida runt ollonet, för att sedan på nytt öppna munnen och mjukt, sakta sänka ned sina salivblöta läppar runt skaftet och långsamt, långsamt på nytt låta sina läppar smeka den i hela dess längd.
Jag stönar av njutning och hon riktar sin blick mot mitt ansikte och jag ser leendet i hennes ögon. Ett belåtet leende över att hon så tydligt lyckats i sitt värv.
Nu har min hårdhet nått till smärtans gräns och jag känner att jag måste få tränga in i hennes sigillförsedda grotta.
Jag drar upp henne och lägger henne på rygg och säger;
”Öppna Dig! Sära på benen, det är dags att träda in genom Paradisets Port!”
Dock, innan jag riktar mitt spjut mot hennes öppning sjunker jag på nytt ned och låter min tunga spela över hennes sköte. Åter får jag den respons jag hoppats på, i det att hon skjuter upp sitt underliv, kommer mig till mötes och strax har hennes kärlekssaft åter börjat flöda.
Fukten glänser mellan hennes blygdläppar och sipprar sakta utmed insidan av hennes högra lår. Hon är så redo hon kan bli...
Jag tar så plats mellan hennes särade lår och riktar mitt spjut mot hennes öppning. För fram spjutet och drar lätt upp och ned i skåran. Så trycker jag sakta och varsamt på.
Då känner jag hur Fatima spänner sig inför intrånget.
”Slappna av! Spänn Dig inte, andas ut och slappna av!” uppmanar jag henne då.
Hon gör så och i det ögonblicket gör jag en kraftfull stöt, min lem rammar hennes öppning till fullo och hon skriker till;
”Aaajjjj!”
Jag blir stilla med lemmen kvar till roten inne i henne och säger mjukt;
”Nu, nu är sigillet brutet. När det brast så uppstod smärtan, men nu, då sigillet för alltid är söndertrasat, så behöver Du aldrig mer oroas av att smärtan skall förekomma när jag kommer in i Din mjuka grotta!”
Jag böjer mig ned och kysser henne mjukt och hon sträcker sig upp och omfamnar mig.
Sakta börjar jag föra min påle ut och in i henne och efter en stund så märker jag hur hon kommer mig till mötes.
”Det gör inte ont längre?” frågar jag med öm röst.
”Nej, det ömmar lite, men det börjar göra skönt nu. Fortsätt så, smek mitt inre med Din stav!”
Jag var inte sen att efterkomma hennes önskan och gradvis så stegrades hennes lust och jag gladdes åt hennes ansiktsuttryck som nu tydligt visade tecken på njutning.
Jag rullade så över på rygg och drog Fatima över mig och hon var inte sen att själv styra in min påle och sänka sig ned på dess fulla längd och börja rida.
Mina händer slöts om hennes fullmatade bröst som frestande gungat i takt med hennes rytm och när jag kramade brösten så märkte jag att hennes lust stegrades ytterligare.
Hennes ritt på min styva påle ökade i takt och hon stönade nu av njutning och brunst.
”Fatima, ställ Dig på knä! Jag vill komma in i Dig bakifrån nu!” utbrister jag efter att hon ridit ivrigt en god stund. Hon var inte sen att efterkomma min önskan och ställde sig så på knä, med särade ben och sköt förföriskt stjärten mot mig, redo att på nytt njuta min hårda påle.
När jag såg henne stå så, med hennes ljuvligt rundade skinkor riktade mot mig, kunde jag inte låta bli att låta tungan glida in i hennes stjärtskåra och även låta spetsen på tungan beröra hennes bakre rosenknopp.
Då ryckte hon till, vände på huvudet och frågade med en viss bävan i rösten;
”Tänker Du föra in Ditt spjut även där? I min bakre öppning?”
”Nej, inte nu. Inte idag – kanske vi i morgon prövar den. Men inte nu, det kräver nämligen lite förberedelse. Men, även den öppningen – kallad ”Den trånga Porten” – skall vi avnjuta.
Men nu vill jag åter komma in i Din fuktiga grotta!”
Jag lade händerna på hennes höfter och styrde på nytt in i hennes mörka, fuktiga tunnel och med händerna styrde jag henne så att hon behagfullt gungade fram och åter på min lans.
Sedan vände jag henne på sidan och drog upp hennes ben och trängde bakifrån in i henne, samtidigt som min hand mjukt masserade hennes kön och jag tyckte mig märka att hon var nära orgasmen.
Jag drog mig ur henne för att åter placera henne på rygg och gled så på nytt djupt in i henne, hårt, fyllde jag hennes trånga kärlekstunnel och så kom hon.
Hon stönade osammanhängande och skrek ett behärskat skrik…
När hennes orgasm ebbat ut kände jag att även jag var nära och utbrast;
”Nu kommer även jag strax! Jag vill komma mellan Dina bröst!”
Jag drog mig ur hennes sköte och satte mig över hennes bröst och placerade mitt spjut mellan hennes bröst.
”Fatima, pressa samman brösten nu och kläm om min lans. Jag kommer strax att begjuta Dig med min säd om Du gör med brösten vad Du gjorde med munnen - gnider min stav!”
Hon reste lätt på huvudet och såg nedåt, fokuserade blicken på spetsen på min lans och fattade så med händerna om sina bröst och pressade samman dem till en mjuk dal.
Det behövdes bara några få rörelser fram och åter – sedan sprutade livets källa i rikt mått.
Min säd spreds över hennes haka, hals och över de underbara brösten och till min förvåning smög Fatima ut tungspetsen och smakade försiktigt på de droppar som just begjutit henne. Så log hon okynnigt och jag drog mig nedåt, så jag kunde komma åt att kyssa henne och även ta emot hennes varma kyss.
Nära nog utmattad, sjönk jag sedan ned vid hennes sida och drog henne till mig och kysste henne åter - ömt, kärleksfullt.
”Herre! Så skönt det var. Fantastiskt. Kan vi göra det igen?”
”Ja, gärna. Jag måste bara få ladda min stav igen en stund.”
”Dröjer det länge?”
”Nej, Fatima. Inte länge och ändå allt för länge!” svarade jag skrattande och rufsade skrattande till hennes hår i det att hon leende och förväntansfullt såg på mig och säkert undrade hur länge ”inte länge och ändå allt för länge” kunde vara….
-------------------------
Ja, min vän och broder.
Med förhoppningen att jag inte tröttat Dig allt för mycket med min berättelse, så kan jag väl bara tillägga att nästa dag öppnades även Fatimas ”Trånga Port”.
Dock, det är kanske ett ämne jag måhända kan ta upp vid ett annat tillfälle – om Du kan ha fördragsamhet med mina skrivelser och inte blir allt för uttråkad därav.
Som alltid - Din vän och allierade - i kampen mot de otrogna hundarna!
Majjid
Sultan av Karanpu
Fler noveller av samma författare
