På landet
När jag stannat bilen satt jag en stund och försökte slappna av, försökte andas långsamt och djupt. Så tog jag ett sista djup andetag och öppnade bildörren. Jag stängde dörren försiktigt, som om jag var rädd för att störa. Men här ute i skogen fanns inte många att störa, Monas och Rosas hus låg för sig själv, det fanns inga andra hus i sikte, jag skymtade en insjö, annars bara sten och skog. ”Bara vi tre, du, jag och Rosa”, hade Mona sagt. ”Därute, i vårt sommarställe, där kan vi vara ostörda och leka fritt vi tre.” Jag rös till samtidigt som jag öppnade grinden framför mig och tog ett steg fram, in på deras tomt. Grinden gnisslade när jag stängde den bakom mig.
Jag såg mig hastigt omkring. Boningshuset var inte särskilt stort, det hade röda väggar och vita knutar och såg ut som vilket svenskt sommartorp som helst. Intill det fanns en del mindre byggnader, en gäststuga, en vedbod, ytterligare en mindre byggnad i anslutning till en inhägnad hundgård; en bit längre bort fanns en mindre lada.
Blicken fastnade vid ett grönsaksland till vänster om mig, i grönsakslandet stod en kvinna på huk och grävde i jorden med en liten spade. Det var Mona och jag stod alldeles stilla, trots att jag kommit så långt kunde jag inte låta bli att tänka: ”Om jag vänder mig om nu och smyger ut härifrån …”
Då reste sig Mona upp och fick syn på mig. Hon log brett och började gå emot mig, hon var en stor, kraftig kvinna och ju närmare hon kom desto större och kraftigare blev hon, hon tornade upp sig. Jag däremot, jag sjönk ihop, blev mindre. Hon ställde sig på grusgången som ledde upp mot huset och sträckte ut sina armar; hon log brett och inbjudande. ”Kom Max, kom till Mona, låt mig krama dig!” Jag gick emot henne, med dröjande, märkligt tunga steg. Hon stod framför mig, väntade på mig; hon var klädd i en utsliten overall och hon luktade starkt av jord och svett. Hon drog mig intill sig, omslöt mig med sina kraftfulla armar och höll mig nära och hårt intill sig. ”Så härligt att ha dig här Max, så jätte, jätte härligt!” Hon kramade mig så hårt att luften gick ur mig och jag hängde och dinglade som en urkramad trasa. ”En hel lång och skön vecka, bara vi tre, du, jag och Rosa!” En sista kram, som tryckte mitt ansikte mot hennes stora bröst och fick mig att flämta till, och sedan höll hon mig om axlarna på armlängds avstånd och tittade på mig ovanifrån och ned. ”Det här kommer att bli jättebra, Max. Tror du inte?” ”Jo”, fick jag ur mig. Hon log. ”Vet du vad, Max? Nu har jag stått här i grönsakslandet hela förmiddagen och jag känner mig svettig och smutsig. Vet du vad jag egentligen skulle vilja?” ”Nä”, mumlade jag. Hon lade ena handen bakom min nacke. ”Jo, egentligen skulle jag vilja att du slickade mina fötter, ja, att du slickade hela mig!” Jag stirrade på henne, hon skrattade till och skakade lätt min nacke. ”Men tyvärr måste jag bli klar här först. Och så väntar ju Rosa på dig inne i stugan!” Hon släppte taget om min nacke och axlar. ”Spring till Rosa nu, min vän!” Jag började gå och hon daskade till mig över min jeansklädda stjärt. ”Skynda dig, Rosa väntar!”
Dörren till huset stod öppen och jag möttes av bullbak när jag kom in i förstugan. ”Tag skorna av och kom ut i kök Max!”, hörde jag Rosa säga på sin lite hemmagjorda svenska och med sin skorrande röst som alltid lät irriterad. Jag gjorde som hon sa och fann henne i köket, där hon stod och gjorde kanelbullar. Hon tittade upp och torkade av händerna på sitt förkläde. ”Kan Max baka bullar?”, undrade hon. ”Inte så bra”. Hon fick en missnöjd rynka mellan ögonen. ”Då får du lära, du måste lära dig, måste lära dig mycket!” Hon återgick till sitt bullbak. ”Har du med grejer?” ”Nä”, sa jag osäkert, ”ni sa ju … ” ”Det är bra Max. Finns grejer här, allt du behöver finns. Och du kan springa naken här mesta tid, det bra för dig.” Jag svalde. Hon tittade på mig och jag sänkte blicken, vilket, såg jag i ögonvrån, fick henne att småle. ”Du gå klä av dig nu, sedan komma hit.” ”Naken?”, viskade jag. ”Du vara naken här”, sa hon konstaterande. ”Klä av dig rummet intill.” Hon gjorde en gest mot kökets långvägg.
Det tog sin tid för mig, varje plagg jag tog av mig kämpade liksom emot, ville inte lämna min kropp. Till sist stod jag ändå där, naken. Jag rös på nytt. Vad skulle hända nu? En dum och liksom onödig tanke, det var ju därför jag lärt känna dessa kvinnor, därför jag sökt upp dem och varit hos dem, därför jag nu var här i deras sommarställe – för att jag ville lyda någon annan, ville att någon annan skulle bestämma, ville följa.
Jag tog ännu ett djupt andetag och gick mot köket, mellan mina ben dinglade min pung och jag kände hur min kuk började styvna, vilket jag försökte kämpa emot för att jag inte ville mötas av den där nöjda och triumfatoriska glimten i deras ögon. Men den styvnade oberoende av min vilja; ”Nu runkar du inte av dig”, hade Mona sagt när hon talade med mig i telefon, ”vi vill ha en pigg och pilsk liten Max att leka med, Rosa och jag!” Den senaste gången jag var hos dem hade jag fått samma order innan och när ja väl kommit till dem hade de känt på min pung, vägt den i sina händer, klämt den med sina fingrar och Rosa hade sagt ”Du har runkat kuk utan lov!” De hade bestraffat mig för det och det straffet hade svidit. Dessutom hade de haft rätt, jag hade runkat. När hade Mona ringt till mig? I måndags kom jag på. Och nu var det lördag förmiddag. Fem dagar!
