återinträdet

---

---

- Du behöver inte ta av dig skorna, sa jag som gärna ville att hon höll de där vita högklackade stövletterna på. De gjorde hennes somarlätta klädsel i övrigt ännu fräschare, och naknare kanske.
- Det är ingen fara, jag tar av dem, svarade hon och satte sig på stolen i hallen.
- Nej, gör inte det, på riktigt, det behövs inte. Sen är du sjukt sexig i de måste jag tillägga så jag skulle uppskatta om du behöll de på.
Vi skrattade båda två.
- Okej, då trampar jag in bara då, sa hon och trippade vidare genom hallen in i vardagsrummet.

Så plötsligt gick Anna där framför mig, trippade på det där sättet så att hon nästa föll lite frammåt varje gång hon satte ner tårna. Hon hade aldrig kunnat gå i högklackat, förstod aldrig varför hon ändå gjorde det så ofta, men hon gillade det väl, kanske av samma skäl som jag gillade det. Hon hade blivit lite större såg jag nu. Lite rundare, bysten var markant större, för ett ögonblick reflekterade jag över om hon gjort något med dem. Men det vore så olikt henne. Rumpan var där också, inpackad i de där tajta knälånga shortsen eller vad de skulle föreställa, den var större, men lika välformad som tidigare, som nederdelen på ett päron. Hade alltid tyckt om den, den gjorde sig väl i ett något större format och i synnerhet i de där byxorna. Nu vickade den runt framför mig igen, som den gjort för så många år sedan, och jag var helt oförberedd på vilken effekt det skulle ha på mig.

Jag hade gått ut på gatan utanför för att göra ett ärende och så kom hon gåendes där och vi stirrade bara på varandra och jag glömde helt bort vad jag skulle göra och hon skulle äta någonstans, hon väntade på Thomas, de skulle vidare till Åkersberga sen och hans föräldrar, men det var ett tag till dess. Så jag bjöd upp henne och sa att jag kunde fixa något att äta som den självklaraste sak i världen fast vi varken sett eller pratat med varandra på flera år. Men nu var hon här och det bara snurrade av tankar och känslor och minnen när hon gick runt mitt i mitt nya liv, i min nya familjs domän efter allt som hänt på andra sidan det där som inte hade gått så bra för henne och mig.

- Vad fint ni har det. Var är… Nathalie heter hon va? Hon skelade lite, som hon gjorde ibland och log lite nervöst för det var väl en smärre chock för henne det här också.
- Tack, ja visst är det fint, ja, Nathalie heter hon, hon jobbar helg ibland, det är en sån helg nu så jag är aldelles övergiven här.
- Det är jättefint, när köpte ni den här? Hon såg sig omkring i vardagsrummet mot bokhyllan, soffan och teven.
- Två år sedan, vi fick renovera nästa alla rum, utom toalett och kök, där har vi bara bytt tapet.

Jag visste inte vad jag skulle säga riktigt och malde på om den där renoveringen en ganska bra stund innan vi satte oss i köket. Vi fortsatte lite trevande sen om vad vi gjorde nu och hur saker hade gått och om var Thomas hade varit och om att de var i Stockholm idag och naturligtvis om att hon var på vår gata precis när jag gick ut och att det kändes konstigt alltsammans att vara här tillsammans i mitt kök nu och när vi fått säga det båda två kändes det lite enklare genast. Jag tittade på hennes bröst som satt fast under den där blusen och undrade hur de kändes nuförtiden och jag tittade nog för länge och reste mig istället och började steka ett par korvar till henne för det åt hon gärna sa hon.

- Så du gillar fortfarande höga klackar? Sa hon efter en stunds tystnad som var på väg att bli pinsam.
- Det gör jag nog. Det går nog aldrig ur.
- Nej, det gör det nog inte. Tänker fortfarande på dig ibland när jag köper skor, att du nog skulle gilla dem. Lite knäppt kanske.
- Det är väl inte så knäppt.
- Nej, kanske inte.
Hon vred stolen hon satt på så den pekade mot mig där jag stod vid diskbänken och sen sköt hon benen rakt ut och sträkte på vristerna och hon var snygg när hon satt sådär lite ansträngt och jag tittade på henne och ville ha henne men så fick jag ju inte tänka och det snurrade i huvudet.
- Och dom här skorna föll i smaken? Hon pekade på sina skor som hon höll upp för mig.
- Absolut, passar bra till vad du har på dig, du ser jättebra ut.
- Tack, det gör du med. Verkligen. Hon sänkte ner benen igen.
Sen vet jag inte vad som flög i mig men det var som jag inte kunde hejda mig, som att det inte var jag som sa det.
- Du skulle bli ännu snyggare om du knäppte upp en eller två knappar till i den där blusen. Jag skrattade sen, som att det vore ett skämt, vilket det var men ändå inte, jag ville gärna se mer av vad som fanns där under och det var ju bara hon, jag hade ju sett det där förut men jag ångrade mig genast och ville ursäkta mig men hann inte innan hon svarade.
- Så det tycker du, hon skrattade, det kan jag väl göra.
Hon knäppte upp först en knapp, sen en knapp till och blusen var uppknäppt så långt att om man ansträngde sig skulle man kunna få ur de där två tingesterna genom öppningen och jag såg den vita spetsbehån skymta förbi längst ner och jag stirrade verkligen på henne.
- Duger det, skrattade hon och böjde sig lite frammåt för att visa klyftan ordentligt.
- Det duger, svarade jag och skrattade något mer ansträngt än vad hon gjorde och jag började bli hård och helt obetänksamt kände jag efter mellan benen som för att ta reda på om det syndes eller bara om den var lika hård som jag trodde och hon såg det naturligtvis.
- Förlåt, jag vet inte vad som flög i mig, sa jag.
- Det gör inget. Du får gärna röra där igen. Sa hon helt allvarligt och tittade på mig på ett sätt som jag inte vet om jag någonsin sett förut, på ett bedjande sätt, på ett sätt som hon visste att det inte fick hända men att det bara måste hända ändå.

Så jag gjorde det. Jag hade tappat greppet, tappat kontrollen, jag tänkte på Nathalie, men ändå inte och jag smekte mig utanpå jeansen bara två meter från Anna som satt lite framåtlutad med brösten framskjutna för att hon visade upp de för mig och hon tittade på min hand och mitt skrev och hon tog tag under sina bröst med båda sina händer och tryckte långsamt ihop dem och släppte sen isär dem igen och gjorde så några gånger innan hon lågt frågade om jag var hård.

- Det kan man nog säga, svarade jag helt paralyserad av upphetsning och förvirring och fortsatte smeka mig utanpå jeansen.
- Kan du inte runka för mig, ingen behöver få veta, vi glömmer bort det sen, men bara en gång, jag vill det så gärna, det vore så härligt. Hon såg på mig på det där sättet igen och jag visste att det var kört nu, att jag inte kunde stoppa det.
- Ta fram brösten. Sa jag bara helt torrt och tittade henne i ögonen och hon gjorde det sen. Knäppte upp en knapp till i den vita blusen och tog först fram det vänstra bröstet ur behån och lät det vila utanför behån och bluskanten och sedan upprepade hon samma sak med det andra och de var stora och runda och mer fantastiska än jag kom ihåg dem och bröstvårtorna var stora och styva och det var så sjukt upphetsande att se allt det där jag egentligen inte fick se.
- Smek dem, sa jag sen och jag förstod att jag skulle ångra det här något djävulsk och hon mer masserade brösten än smekte de med hela händerna, knådade de som två bulldeger fram och tillbaka och det var vackert att se de där brösten igen.

Så jag knäppte upp jeansen och drog ner dem bara så långt att jag fick fram kuken. Anna tittade på den som hon aldrig sett den eller någon kuk tidigare och jag försökte runka i samma takt som hon masserade sina bröst och jag stod så och gjorde så ett tag, medan hon satt där och vi andades lika tungt båda två och jag stirrade på de där brösten och jag ville smörja in de med något och jag vill få utlösning över dem, över hela henne och trots de långsamma dragen så kände jag ganska snart att jag började närma mig.

- Ta av dig byxorna, sa Anna och jag gjorde gärna det, jag ville att hon skulle se mig. Jag tog av mig dem och strumporna och hade bara t-shirt på mig men hon ville att jag skulle ta av mig den också så jag gjorde det med.

Sen stog jag helt näck framför henne och hennes stora bröst och hennes snygga ben som slutade i de där skorna och jag klarade inte av att dra några mjuka långsamma drag längre utan jag runkade hårt och fort och ville verkligen komma, ville visa henne min orgasm och hon bad mig om det också.
- Kom älskling, kom, jag vill att du ska komma, spruta nu, viskade hon och hon lyfte upp benen på det där sättte igen och riktade skorna mot min kuk och jag tog tag i hennes ena fot med vänsterhanden och riktade kuken mot den medan jag runkade och kom sen med ett starkt stön och en tung sats som träffade henne mycket högre upp, på knät och sen ryckandes och stönandes med resten av satsen utpumpandes över hennes fina vita sko och när jag var färdig så klämde jag ut de sista dropparna mot tåkanten på den och lät sen ollonet löpa över snörningen fram och tillbaks och under hela tiden uppmuntrade hon mig och sa bara, bra, så ja, ja, kom nu, bra, åh vad skönt, bra, härligt, tills jag var helt tömd och slut och knappt orkade stå längre efter den där förbjudna jätteorgasmen.

Då reste hon sig, gick fram till mig och kramade om mig och jag kände de varma stora brösten mot min bröstkorg och hon viskade i mitt öra att det var fantastiskt och att hon var tvungen att gå nu, jag hörde att hennes telefon ringde i hallen, och hon sa att hon skulle höra av sig sen och jag såg fläcken på strumpbyxorna på hennes knä och det blänkte på hennes sko och jag fick för mig att jag skulle påtala det så inte Thomas skulle märka det, men hon måste ju veta om det. Jag sa inget när hon gick, hon bara gick, jag var naken kvar i köket i säkert en timme efter det och visste efter tag inte om det verkligen hade hänt eller om jag fantiserat ihop alltsammans, det fanns inte ett spår av henne, mer än den där stolen som stod sådär vridet mot mig och om det nu hade hänt så undrade jag om jag kunde ha gjort något för att det inte skulle ha hänt men jag kom aldrig fram till något svar.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
återinträdet	Onani	3.7	8/10-07
Anna, Li och Jag	Onani	4.0	6/11-06

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.