Uppfostring i privatskolan

--- Novellen är en fortsättning på "Den första kvarsittningen" ---


Veckorna gick snabbt i privatskolan när tiden var fylld med studier och aktiviteter. Stella försökte verkligen hänga med i undervisningen och märkte snabbt att det gav resultat – plötsligt började hon klara proven med allt bättre betyg precis som de andra flickorna i skolan. Tänk att hon hade betraktats som ett ”hopplöst fall” i sin gamla skola, som hon fått lämna för att det hade ansetts hon skulle lära sig disciplin och uppfostras med fastare regler.

Också reglerna hade det gått bättre att följa, tyckte Stella. Eller hon gjorde sitt bästa, i alla fall. Efter vad som hände på senhösten, några veckor efter terminsstarten, vågade hon faktiskt inte annat. Hon blev fortfarande eldröd av skam när hon tänkte på hur hon hade fått känna på skolans principer – efter att ha slarvat med att komma i tid hade straffet varit mycket kännbart. Geografimagistern hade låtit henne smaka björkriset, och efter den svidande uppläxningen över katedern hade Stella varit noga med att komma i tid till sina lektioner.

Hon hade blivit väldigt överraskad först. Aga som straff, kunde det verkligen vara sant? Det var inget de andra flickorna pratade om heller, men Stella märkte undan för undan att många hennes skolkamrater verkligen uppförde sig lite för bra för att vara sant – nästan som om de aktade sig för något. Även om några gjorde som de ville var väldigt många av de andra flickorna mycket måna om att få goda betyg, klara alla prov, se prydliga ut och följde noggrant alla regler. Det verkade nog tryggast att göra så, tänkte Stella, och försökte följa deras exempel så gott det gick. Fast att helt lägga om vanorna var ganska svår, så mycket som hon hunnit skolka och vara uppnosig i sin gamla skola.

En onsdagsmorgon på väg till skolbyggnaden gäspade Stella och gnuggade sömnen ur ögonen när Liselott, en av hennes klasskamrater, rotade i väskan för att få fram sitt räknehäfte.
- Jag måste bara kolla på de här ekvationerna en sista gång…
Stella såg frågande på henne.
- Varför då?
- Ja, vi har ju prov på de här första timmen, sa Liselott med blicken på anteckningarna. – Och man vill verkligen inte får underkänt av magister Lindelööf….
Stella stelnade till. Matematik var inte hennes starka sida, några tal hade hon inte räknat och något prov hade hon verkligen inte kommit ihåg. Nåja, för att undkomma tråkiga lektioner fanns det ju alltid utvägar!
- Jag kommer snart, sa hon till Liselott som knappt hörde, försjunken i räkneuppgifterna som hon var.

Stella vände tvärt och tog av till vänster innan skolbyggnaden. Solen sken redan och det var en vacker morgon – lika bra att njuta av den här ute och dyka upp först till nästa timme när provet var avklarat. Hon tassade raskt över gårdsplanerna och dök in i en skogsdunge en bit bort.

Efter några hundra meter satte Stella sig i en glänta, tog upp en bra bok ur väskan, lät solen värma ansiktet och kopplade av. Boken var spännande, hon läste flera kapitel medan träden susade – trevligt, det här skulle hon minsann göra oftare!

- Jaså, vad betyder det här? En skarp röst fick Stella att rycka till.
- eh, jag.. har håltimme, skyndade hon sig att säga och reste sig upp vid åsynen av vaktmästare Berggren.
- Säger du det? Så här tidigt? Det ska vi minsann kontrollera. Mot skolexpeditionen, marsch!
”Attans”, tänkte Stella och började motvilligt gå, med Berggren tätt bakom sig. Inte visste hon att han smög omkring ute i skogsdungarna för att sätta fast dem som velat ta det lite lugnt.

De var framme vid kontoret när det ringde ut. Efter en snabb kontroll i klasslistorna konstaterades att Stella egentligen skulle haft räkning i sal 4 A med magister Lindelööf och vaktmästaren eskorterade henne till salen just som läraren var på väg ut. En kort nick från vaktmästare Berggren åt Stellas håll fick Lindelööf att kliva tillbaka in i salen, vinka in Stella och signalera att vaktmästaren kunde gå. Dörren stängdes bakom honom och Stellas mod sjönk. Hon hade hoppats att slippa undan med en tillsägelse på skolexpeditionen – och magistern var känd för att vara sträng…

- Så du skolkar från provet?
- Alltså, jag… eh… Stella hittade för en gångs skull inte på något att säga.
- Jag tolererar inget skolk. Och i synnerhet inte under prov.
Stella nickade ganska uppgivet. Jaja.
- Jag blir tvungen att straffa dig.
Flickan kände rodnaden stiga på kinderna när hon tänkte på hur hon blivit tillrättavisad förra gången.
- Inte på… Jag menar, jag får väl inte… Ni tänker väl inte.. Jag är fortfarande ny här!
Läraren höjde på ögonbrynen, öppnade klassboken som låg framför honom på katedern och ögnade igenom några rader i den.
- Ja, jag ser det. Och det har beslutats att du ska behandlas strikt från början så du inte faller tillbaka i dina gamla vanor. Några sådana tendenser tolererar vi inte här. Nu har du varit olydig igen och då får du ta konsekvenserna av det.
Stella kände en lätt darrning i knäna när läraren lade igen klassboken med en lätt smäll.

- Du får smaka pekpinnen. Femton rapp. Jag brukar ställa flickorna med rumpan uppböjd på en stol.
Stella flämtade till när den obekväma positionen gick upp för henne, samtidigt som hon såg läraren hämta en lite bredare stol med ryggstöd och lätt stoppad stolsdyna som stod bak i klassrummet.
- M-måste jag? Upp på stolen, alltså? Kan jag inte få.. ja, på katedern kunde jag… Försökte hon medan bilden av henne själv, stående på knä med putande stjärt på stolen fick det att hetta till inne mellan låren och knäna att darra.
- Nej, du ska få böja dig fram över stolsitsen som alla andra, sa läraren medan han ställde stolen längst fram framför svarta tavlan.
- Seså, då kan du ställa dig på knäna och böja dig framåt!
Stella kände sig nästan yr när hon inte vågade annat än lyda och placerade sig sittande på knä på ena kanten av stolens sits.
- Händerna på framkanten och ställ dig på alla fyra, instruerade läraren och det kittlade till i Stella när hon lydde och såg i ögonvrån hur pekpinnen togs ned från hyllan vid tavlan.
- Sådär, då ska bara trosorna ner så kan du ställas i rätt position. Dra ned dem själv.

Stellas kinder glödde och hon ville protestera men hon gjorde som hon måste och drog långsamt ned trosorna ända till knäna. Den korta kjolen nådde fortfarande över skinkorna men det kändes otroligt naket att stå uppflugen på klassens besöksstol med stjärten bar under skolkjolen.
- Böj dig framåt. Hakan på stolskanten. Och så svankar du upp rumpan ordentligt.
Kjolen åkte upp över skinkorna när Stella böjde sig framåt och instinktivt kände hon magisterns blick bakifrån. Hon höll ihop knäna allt hon kunde och försökte knipa ihop skinkorna så gott det gick för att inte visa honom mer än hon måste.
- Då så... Då ska du få känna på straffet för den som skolkar. Det blir femton smällar med pekpinnen på bara skinnet. Om du konstrar eller skriker blir det tio straffrapp. Är det förstått?
- Ja, pep Stella med nedböjt huvud och kände hur han lyfte upp hennes kjol ytterligare, så den föll ner kring midjan för att inte skyla hennes nakna och oskyddade rumpa.

Swisch!
Pekpinnen träffade mitt på Stellas stjärt och fick henne att ge ifrån sig en kvävd flämtning. Aj, vad det sved!
Pisk, pisk! Stella kämpade med att inte skrika till när fler rapp landade på skinkorna i tät följd, och höll ett hårt tag i kanten av stolen för att inte slingra sig.
Svisch, rapp, svisch – flickan tappade räkningen och grimaserade vilt när hon försökte hålla stjärten uppvänd.
Rapp, pisk, pisk—magistern svingade pekpinnen raskt och såg belåtet att skolflickan fick kämpa för att stå kvar på stolen och ta emot rappen i stjärten utan att knysta. Hon var riktigt ihärdig, den här flickungen.. Nå, kanske de fem sista snärtarna skulle få henne att ge upp – dem brukade han utdela med större kraft – och på ett lite delikatare sätt - så den lilla synderskan skulle minnas dem tydligt och inte vilja utsätta sig för något sådant igen.

Stella vred sig lätt när den smidiga pekpinnen träffade för nionde och tionde gången. Hon hann känna att värmen på hennes rappade skinkor spridit sig långt in i hennes fuktiga mus -- och märkte att magistern sedan sänkte armen.
- Fem rapp kvar. Nu är det slut på knipandet med stjärten. Så får inte stygga skolflickor göra när de agas.
Stella lyfte storögt huvudet från stolskanten.
- Sära på benen.

Stella trodde inte sina öron. Hon kände rodnaden djupna och skämdes så hon ville sjunka genom jorden. Skulle hon bli tvungen att dela på benen så han kunde se rätt in i fittan på henne? Och hjälp, skulle han se hur våt och svullen hennes känsliga springa höll på att bli av att hon behandlades på det här sättet?!
- Seså, krångla inte. Knäna på stolens kanter. Nu!
Flickan flämtade till när hon kände pekpinnen stickas in mellan låren och långsamt glida uppåt.
- Ut med benen för de sista rappen, hörde hon bakifrån och kände pekpinnen göra en kittlande, breddande rörelse högt uppe mellan låren. Hon knep ihop ögonen av skam och lydde.

Läraren log lite belåtet för sig själv när flickan låg beredd för den sista delen av straffet. Inte en helt oäven liten tös, det här. Visst låtsades hon vara ordentligt blyg och pryd, men lade man upp henne så här såg man minsann att hon tålde både det ena och det andra. Uppförde hon sig inte i framtiden var den här jäntan nog en sådan som man skulle få ta till hårdhandskarna med…
Han kastade en blick från hennes blossande kinder till synen som öppnade sig framför hans ögon och betraktade nöjt den mörka, trånga öppningen som glänste till och verkade svullna framför hans ögon då hon tvingades sära på benen för honom. Han motstod frestelsen att befalla henne att föra händerna bakåt och sära på skinkorna ytterligare lite till, och nöjde sig med att skolflickan tvingats ställa sig så öppen och uppsvankad att hela springan anades och det lilla anuset var väl synligt. Lärde flickungen inte sig att uppföra sig skulle det minsann bli honom ett sant nöje att tillrättavisa henne tills hon var lydig. Riktigt lydig.

- De sista fem rappen. Kom ihåg att stå stilla och vara tyst, förmanade han henne och njöt av att se henne spänna sig men ändå puta lydigt med rumpan och låta honom se att fittan blev ännu lite blötare medan han långsamt höjde pekpinnen.
Pisk!
Aj, så det sved! Stella var inte förberedd på det hårdare rappet och knep instinktivt ihop benen inför nästa.
- Dela på benen! Och stå still!
Hon svankade upp rumpan och fick fler hårda rapp, så hårda så hon inte kunde behärska sig längre utan skrek till vid vart och ett av dem.
- Aiij! Oiih!
Läraren höjde nöjt på ögonbrynen – så tuff var jäntan då alltså inte. Han lyfte armen nöjt för det sista slaget , medan han konstaterade att hon nu skulle råka ännu mer illa ut.
- Femton!
- Ajaaaaj, skrek Stella till, riktigt högt den här gången eftersom hon inte kunde hålla sig och dels redan hade trotsat befallningen att hålla mun.

Matematikläraren kastade en sista blick mot det han kunde se av flickans blottade och blöta fittöppning. Hon skulle nog bli en hel del arbete, men när han var klar med henne skulle nog bli den lydigaste skolflicka som skådats, tänkte han nöjt när han lade ner pekpinnen på katedern.
- Du kan resa dig upp.
Stella kom kvickt på fötter och kjolen föll tillbaka ned över stjärt och mus när hon skyndade sig att dra upp sina trosor som åkt ned till fötterna. Hon slätade hastigt till vecken i skolkjolen och ställde sig rakare i ryggen när hon väntade på att bli tillsagd att få gå.

- Du gjorde inte som du blev tillsagd.
Stella stelnade till. Shit, tänkte hon, men visste att hon hade krånglat och inte kunnat låta bli att skrika.
- Ursäkta, sa hon och försökte att inte tänka på hur mycket det sved på baken – och hur det bultade och pulserade inne i hennes svullna fitta.
- Det var helt och hållet ditt val, och du valde att inte lyda. Det är inget att ursäkta bort.
Stella tittade ned i golvet. Så vad hände nu då?
- Påföljderna för ditt uppförande får vi ta på din kvarsittning. I eftermiddag klockan fyra, på mitt arbetsrum. Nu kan du gå, sa läraren och satte sig ned vid katedern.

Stella nickade kort och skyndade ut ur salen medan hon rättade till hårbandet och försökte dra skjortan tillrätta, den hade blivit lite skrynklig.
När dörren slagit igen bakom henne drog hon djupt efter andan och kände hur det svindlade framför ögonen av den ovana känslan – svidandet i rumpan som rappats så ordentligt med pekpinnen, hettan och blötan mellan benen hon just hade tvingats sära så mycket på… Och straffet som var kvar: en kvarsittning samma eftermiddag. Vad skulle hända då?

Fler noveller av samma författare

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.