visshet
-Hallå där!
Hon kommer stegandes över torget.
Jag rycks ur mitt skrivande och det tar några sekunder för mig att se henne. Hon skrattar och ser blygt på mig, lika nervös som jag. Det var länge sedan vi sågs vi två. Men vi har aldrig varit långt från varandra. i hjärtat. Hon, vi kan kalla henne Marie, såg jag första gången när jag var sexton. Jag visste redan då att jag skulle ha henne någon gång. Helt säkert. Jag får den känslan ibland när jag ser på en tjej. Jag kommer att få henne, jag bara vet det. Det tog sju år i det här fallet men jag tvivlade aldrig. Vi var tillsammans i ett år, sedan blev det omöjligt på grund av praktiska skäl, och för att jag kände mig lite bunden. Det var två år sen. Nu är hon tillbaka, står framför mig och sneglar under lugg. Hon har kvar det där sättet att se blyg ut på. Som ett litet barn.
Jag ser tillbaka och ler. Ger henne den där blicken, den utan barriärer eller tveksamhet, som jag vet att hon blir ännu blygare av. Och kåt. Jag brukade göra henne kåt med ord, med smekningar, med kyssar. Men mest av allt med den blicken. Och leendet. Leendet som säger "Jag vet vad jag gör med dig nu, och jag tänker inte sluta. Du kommer inte undan. Inte förrän orgasmen skakar din lilla kropp! Inte efter det heller, för den delen." Så ser jag på henne nu, och hon rodnar. Det har gått kanske en minut, men jag vet redan, som jag visste då, att hon är min.
-jaha, vad ska vi göra?
Hon säger det för att komma undan.
-gå ditåt?
Jag pekar mot trädgårdsföreningen.
-Tar inte dom betalt, eller är säsongen slut?
-Vet inte. Vi ser efter.
De tar fortfarande betalt. Attans. Vi betalar inte för att gå i en park, vi gör det bara inte. Kanske jag med någon annan, eller hon med någon annan, men vi tillsammans? Nej. Däremot kan man klättra över staketet en bit bort, det gör vi.
Nu går vi genom parken. Småpratar. Eller, vi småpratar egentligen aldrig. Vi pratar om skönhet, våra liv sen sist, mina barn, politik, allt vad du vill. Det är inte särkilt smått. Jag ser på henne lite halvt i smyg. Hennes höfter som gungar när hon går, nåja ok hennes stjärt då. Hennes små men starka massörhänder. Ryggens kurva. Hon är så jävla snygg, det är helt sjukt.
-Det är helt sjukt.
-Vadå?
-Átt du är så vacker.
Hon svarar inte, tittar bort. Men hon ler. Jag ser smilgropen.
-Kom hit.
Jag säger det bestämt.
-Gör jag väl om JAG vill.
Indignerat.
Skrattar inombords, men inte elakt. Kärleksfullt, vad hon är söt. Räknar. En, två, tre... På sju kryper hon upp i min famn. Gömmer ansiktet mot mitt bröst.
Jag luktar på hennes hår. Håller om henne. Pussar pannan. Jag vet att hon inte är redo att kyssas än. Kyssar är intima för henne. En kyss är för henne att ge sig fullständigt. Inget hon gör lättvindigt. Det är samma för mig.
-Jag har saknat dig.
Hon svarar mot mitt bröst, hör bara mummel. Håller henne hårdare en stund, sen släpper vi varandra.
Nu går vi. Nu fikar vi. Nu äter vi sushi. Bzzzz. Fast forward.
Jag har låtit henne vila. Låtit känslorna växa. Vi har sett på varandra. Känt, känt och känt. Nu står vi på ett litet berg med en liten borg på. Hon lutad mot räcket. Jag ställer mig bakom och lägger händerna på hennes mage. Hon stelnar till först, lite överaskad men slappnar av och lutar sig bakåt mot mig. Fortfarande inte redo att kyssas. Nej, men kanske för något annat? Jag håller hårt om henne med ena armen och smeker hennes hår med den andra. Masserar hårbottnen. Tinningarna. Andas mot hennes nacke. Hon andas häftigare och flämtar till när jag smeker över ansiktet. Driver henne lite längre innan jag kupar handen om hennes bröst. Hon har så känsliga bröst. Och så fina. Runda, mjuka och fasta. Varken små eller stora. Hon har aldrig kunnat motstå när jag smeker dem, det känns nästan som fusk att göra det nu. Men jag gör det ändå, särar lätt på lång och ringfingret så att bröstvårtan kommer Emellan. När jag klämmer lätt så stönar hon högt.
-Jag vet inte...ååh...
-Men jag vet.
Jag klämmer till ordentligt och pressar skrevet lätt mot hennes stjärt. Snurrar henne mot mig och ser henne i ögonen. Nu viker hon inte undan. Böjer mig fram, men stannar. Med mina läppar bara millimeter från hennes. Valet är hennes. Alltid. Name of the game. I hennes stora gröna ögon ser jag hennes murar falla. Det går en ristning genom hennes kropp. Om jag inte hållt henne så stadigt skulle hon fallit nu. Hon kysser mig. Hungrigt, okontrollerat. Nu vill hon ha allt. Jag svarar med hela mitt väsen. Känner mina egna känslomässiga försvar rämna. Vi faller omkull, eller lägger oss eller nåt. Vi ligger nu i alla fall. Vi ler mot varandra.
-Jag är din nu.
Säger jag. Hon skrattar.
-Det är jag som är din och det vet du. Du har ägt mitt hjärta sen flera år. Jag är din men du blir aldrig riktigt min. Det är därför jag är rädd för dig.
-Är du rädd nu?
-Alltid, men just nu är jag så jävla kåt att jag skiter i det.
-Bra, för jag tänker knulla dig.
-Knulla mig!
Min hand är i hennes trosor nu. Hon är plaskvåt. Jag låter två fingrar glida in i hennes lilla rosa fitta. Smeker hennes G-punkt. Hon ser bedjande på mig. Säger att det räcker, att hon vill ha mig i sig nu. Men jag vill ha mer. Jag vill att hon ska bli desperat, hjälplös. Att hon ska tigga och be. Kåt till gränsen för det uthärdliga, och hon är inte riktigt där än.
Men nu är hon det. Hon griper hårt om min arm och skriker nästan argt att hon vill ha mig nu! Att jag skall sluta retas.
-Gör mig redo då! Sug min kuk.
Jag ställer mig upp och drar upp henne på knä framför mig. Hon sliter ner mina byxor och tar mig i munnen. Sin underbara lilla mun. Marie, min Marie. Hon suger så fantastiskt. Och hon gnider underlivet mot min sko, kan inte vänta. Jag tar tag om hennes huvud och knullar henne varsamt i munnen en stund. Njuter av att se min kuk glida in och ut mellan hennes mjuka läppar. Hon låter sin tunga cirkla runt den där inne.
Jag tittar upp och inser att det står en tant och stirrar på oss. Jävlar. Marie har inte sett henne, hon fortsätter suga av mig. Men i helvete om jag tänker låta någon kärringjävel förstöra det här. Jag stirrar på tanten och höjer frågande ena ögonbrynet. Hon skyndar iväg, att vi inte skäms va? Men nej, det gör jag inte.
Jag lyfter upp Marie, hon reser sig. Och vi kysser varandra. Hon smakar av min kuk. Och av sig själv. Kan inte få nog. Hon är så vacker. så vild.
Hon lutar sig mot räcket igen. Som förut men nu är innebörden en annan. Hon putar med sin söta stjärt mot mig. Ser på mig över axeln.
-Kom då.
Jag ställer mig bakom henne och smeker upp kjolen. Trosorna är kladdiga. Jag drar ner dem och sätter handflatan mot hennes fitta. Hon gnider sig mot mina fingrar och gnyr.
-Snälla! Inte mer, ge den till mig!
Och det gör jag. Långsamt. Å. Herre. Gud. Hon stönar så högt att det måste höras långt. Jag knullar henne. Håller henne där hennes slanka midja övergår i höfterna, och knullar henne. Något brister i mig. Upp till ytan bubblar all besvikelse, all sorg över att hon lämnade mig då, för två år sen. Hur kunde hon. En liten röst i mig påpekar att det var ju JAG som gick, har jag glömt det. Men jag lyssnar inte. Jag låter ilskan blandas med min kåthet. Knullar hårdare. Smiskar hennes små runda skinkor. Kåtslag. Hon älskar det. Ilskan brister som en bubbla. Jag gråter. Hon gråter. Sedan glädje. Kärlek. Hon känner det.
Och hon kommer. Jag kommer. Det tar aldrig slut. Evighet.
I nästa evighet sjunker vi ihop tillsammans på marken. Ett gråtande skrattande helt.
Hur länge?
Nu kommer en man och frågar hur det är fatt. Vi svarar att vi har fattat. Vi säger att han är vacker. Vi säger att våra tårar är ett skrattande regn. Sen skrattar vi gråtandes för att visa vad vi menar.
-Så allt är bra då?
-Ja vackre främling...
-...allt är bra!
Tack, det är från min dagbok.