Ett liv som slav
Mitten på september. Kallt. Jag sitter på den lokala bussen in till förorten, till herrgården, hem. Det är lördag morgon, på bussen sitter endast ett fåtal passagerare. Folk som skall in till det stora köpcentret och arbeta. Jag huttrar av köld, det är kallt i bussen. Kuvertet med pengarna värmer i innerfickan på min tunna jacka. Pengar som jag fått dels för tomglasen jag samlat i den stora parken inne i staden och som jag pantat in i den dygnet runt öppna kiosken, dels pengar som jag har fått av mer eller mindre godhjärtade utanför dom finaste lyxkrogarna i centrum, där jag på knä med böjt huvud stått och tiggt pengar. Jag tänker tillbaka på hur jag blivit förnedrad, av rika och sexiga kvinnor, tjejer, i högklackat, parfymerade och förnäma. För att inte tala om hur alla riktiga män, i kostym, sett ned på mig, med en vacker kvinna under armen. Då kunde jag känna avundsjukan i mitt bröst, men med ens inser jag hur olika folks liv kan vara, och det är inget man kan göra åt det. Det är bara att finna sig i det.
Jag trycker på knappen, jag skall av på hållplatsen just före köpcentret, sedan är det en dryg kilometer att gå. Klockan i bussen visar 07:25, jag har alltså 35 minuter på mig att gå. Klockan åtta måste jag vara tillbaka. Jag går i rask takt för att få upp värmen. Herrgården dyker upp framför mig och jag småspringer den sista 100 metern.
Jag knackar försiktigt på dörren, och så hör jag Emmas klackar närma sig dörren. Jag hör regeln för titthålet som dras åt sidan, och så knäpper det i dörren och jag får gå in.
"På knä", kommenderar hon. Jag faller direkt ned på knä och böjer huvudet och ser ned i golvet. Emma, är ung, jag vet av naturliga skäl inte hennes ålder, men hennes bröst är toppiga, fasta, ganska små. Hennes långa, blonda hår faller fint ned över axlarna, och hennes kropp är fin. Jag hinner se att hon är klädd i sin hemmadress, svarta tights och en svart blus och högklackat.
"Kuvertet!". Med darrande hand tar jag ut kuvertet och överräcker kuvertet till Emma, vågar inte titta upp, vågar inte höja blicken från golvet.
"Din frukost ligger i köket". Jag kryper iväg på alla fyra och mycket riktigt, i "mathörnan" står en matkopp med gröt, och i en annan kopp står vatten. Först då känner jag hur hungrig jag är! Jag står på alla fyra som en hund, med stjärten i vädret, och glufsar i mig gröten på rekordtid, sedan lapar jag i mig hela skålen med vatten.
Emma har kommit in i köket,
"du luktar, slav, vi blir tvungna att tvätta dig, du ska in till frun senare". Jag känner hur det pirrar till i kroppen, jag ska få träffa frun idag!
"Följ mig". Jag kröp lydigt efter Emma, ned i källaren och in i tvättstugan där jag tillbringat så mycket tid.
"Klä av dig slav". Jag skyndar mig att få av mig kläderna och kryper in i min position som jag blivit tränad att göra. Emma tar slangen och vrider på kranen, trycket är enormt och jag blir fort nedkyld igen av det iskalla vattnet.
"Tvåla in dig, också håret, slav" kommenderar Emma. Jag gör som jag blir tillsagd och tvålar in mig grundligt. Emma står och tittar på, och så tar hon slangen igen och sprutar mig ren från tvålen.
"Kom slav", Emma går före och in i källargången och öppnar min celldörr. Jag inser att jag inte kommer att få torka mig torr, eller ens klä på mig.
"Skynda på!" manar Emma på mig, jag kryper hastigt in i min cell och så stänger Emma dörren, en nyckel vrids om i låset. Jag är ensam i mörker. Jag hör Emmas steg tona bort och till sist källardörren som slås igen. Det bli knäpptyst. Jag lägger mig ned på madrassen och kurar ihop mig, jag fryser. Jag känner mig kissnödig, famlar i mörkret och hittar pottan avsedd för mina behov.
Jag lägger mig ned på madrassen, försöker sova, slumrar in. Plötsligt vaknar jag, hör ljud, kommandon, i cellen bredvid min. Jag kan inte uppfatta vad som sägs, men snart hör jag ljudet av piskrapp. Emmas röst igen, order ges om något. Varefter piskan igen ljuder. Inte ett ljud hörs från slaven. Ingen slav är tillåten att prata.
Min ovana att prata märktes imorse då jag skulle panta in flaskorna, fick inte sagt något, men flickan som tog emot glasen förstod och frågade vänligt "vill du panta in tomglasen och få lite pengar för dom?" Jag nickade ivrigt och tacksamt. Det fanns en sådan värme i hennes röst och i hennes agerande som fick mig att rysa av välbehag. "Här ska du se, så mycket pengar du förtjänat inatt då!", jag sträckte fram mina händer för att ta emot pengarna som hon lade ner på disken, medan hon fortsatte: "vill du kanske ha ett kvitto på pengarna, så att du håller reda på dina förtjänster?" Jag nickade igen ivrigt, och jag njöt av att få se in i hennes ögon, uppmuntrad av hennes prat. Jag får kvittot, men står kvar, jag vill inte gå, vill tala med henne! Men jag får inte ut ett ljud. Hon ser på mig, hon tycker om mig! Hon tar fram en miniräknare, skriver ned något och tittar på mig igen: "hörrudu, nu tycker jag det är bäst att du går". Hon tar upp en telefonlur, tittar på mig och då förstår jag: hon kallar på en vakt om jag inte går! Jag står som förstenad, då ser jag att hon slår ett nummer på telefonen: "kan du komma förbi, jag har ett litet problem" hör jag henne säga, och sedan "ja, en uteliggare", och till sist "tack". Skall jag vänta på vakten, berätta allt, att jag är förslavad? Plötsligt vänder jag på mig, går ut, skyndar på stegen.
Emma piskar slaven fortfarande, ett taktfast ljud av piskan hörs och jag vaknar upp ur mina tankar. Så blir det tyst. Dörren stängs och hon går förbi min dörr, upp till herrgården.
Jag försöker sova, och faller in i en drömlös sömn.
Jag vaknar av att att en nyckel vrids om i låset. Och där står Emma! Hon håller en ridpiska i handen. Jag kryper snabbt fram till hennes fötter och kysser hennes högklackade sko, inte på huden utan på själva skon. Hennes parfymdoft sprider sig i den annars så illaluktande cellen och jag känner att min kuk reser sig. Jag är på knä med pannan i golvet, väntar.
"Gör dina behov slav, men skynda på!". Jag kryper hastigt över till pottan, försöker pissa, men det kommer inget fastän jag är nödig!
"Skynda på!", jag försöker slappna av, tänka på något annat, men nej, utan resultat.
"Kryp!" kommenderar Emma, rappar till med ridpiskan på mina skinkor och jag kryper snabbt iväg, förtvivlad över mitt oförrättade behov.
"Snabba på!", Emma går vid sidan om mig, rappar till med ridpiskan över min nakna stjärt. Cementgolvet river i knäna, "kryp!!!". Jag kryper så snabbt jag kan, ridpiskan viner i luften, slagen blir hårdare och hårdare, mina knän rivs upp, vilken smärta! Så är vi framme vid trappan, "upp med dig slav!", och så är vi uppe, ett sista slag över stjärten och så är vi inne på det gamla fina trägolvet i herrgården. "Vänta här slav", Emma går fram till fruns rum, Saras rum. Hon knackar på dörren, och så går hon in, stänger dörren. Jag väntar.
"Hit slav, kryp!", jag kryper fram till Emmas fötter, väntar på kommando, "nu, kryp innanför fruns dörr, vänta på hennes vidare order, förstått?" Jag nickar, kryper in i fruns rum, som är stort. En brasa sprakar behagfullt i den öppna spisen. Jag sitter på knä innanför dörren, Emma stänger den och jag är ensam med Sara, frun.
"Hit slav", kommenderar Sara. Jag kastar en hastig blick uppåt, mot Sara, och hennes stora fåtölj där hon sitter med sina ben korslagda. Kuken står som ett spett, Saras parfym, den behagliga värmen i rummet, hennes närvaro!
Hon är klädd i naturvita, ribbstickade yllestrumpbyxor, ett par svarta högklackade skor på fötterna. En matchande svart minikjol i latex som stramar om hennes fina kvinnliga former, en rosa ylletröja med hög hals, som spänner åt kring hennes stora fasta bröst. Hennes smålockiga långa blonda hår och blåa ögon, ger ett intryck av en förnäm kvinna med rent av ariska drag. Mellan lång- och och pekfingret håller hon en cigarett, som framhäver hennes underbart fina röda långa naglar Hennes läppar är röda.
"Upp med munnen", hon askar sin cigarett i min mun och jag njuter av att få vara i hennes närvaro.
"Jag har sett vad du fick in inatt, och jag vet att det faktiskt var allt, du skulle inte våga röra ett öre av vad du fått in, inte sant slav?" Jag nickar ivrigt. Hon är nöjd, hon måste vara nöjd med vad jag förtjänat åt henne! Plötsligt känner jag en varm samvaro med Sara, frun, som jag gett allt åt! Lägenheten inne i centrum som jag ärvt av mina föräldrar, mina besparingar, allt står i hennes namn numera, ibland undrar jag om hon redan sålt lägenheten som mina föräldrar bodde i medan dom levde, alla barndomsminnen..1160.
"Jag vill att du förtjänar minst 1000 kr varje fredag kväll", jag känner med ens hur min glädje förbyts i skam, hur kunde jag tro att frun skulle vara nöjd med knappt 400 kr!
"Jag ser att du fått in bara futtiga 124 kr på tomglasen, hädanefter vill jag att du ska koncentrera dig på att tigga". "Jag ger vidare order torsdag", "kom närmare slav", hon drog upp sin minikjol en aning, drog försiktigt upp en dragkedja som blottlade hennes underbara fitta! Hon tog tag i mitt hår och drog mitt huvud mot hennes renrakade fitta. Jag tittade med kåthet i blicken, kände mig berusad av hennes doft, min näsa var bara en centimeter från hennes klitoris, jag sniffade i långa djupa andetag, njöt av varje dyrbar sekund. Så knuffade hon bort mig, drog upp dragkedjan till sitt underliv, och drog ner minikjolen. "Ut!" kommenderade hon.
Fortsättning följer..
Fler noveller av samma författare
Skicka ett pm till mig om du gillade de för jag njöt !