Början på fortsättningen
När hon kom in genom dörren mötte han henne med en lång kram. Hans händer blev kvar på hennes axlar och han frågade ”Gick det bra att ta sig hit?”. Hon nickade och log. Det var första gången hon var hemma hos honom. De hade känt varandra i några veckor, dejtat lite och helt enkelt känt att det var rätt. Förra fredagen hade de varit hemma hos henne. Efter att de hade avnjutit en god pastarätt som hon hade lagt ned mycket möda på, hade de hamnat på soffan i vardagsrummet, tätt omslingrade framför en brasa. De hade kysst varandra några gånger, men inte särskilt intensivt, och mest suttit och pratat. Genom att de hade börjat prata lite om sina tidigare förhållanden hade samtalet glidit in på sex och det hade visat sig att båda var tyckte att det kunde vara spännande med en dominant och en undergiven part.
Den här kvällen skulle de antagligen komma att ta steget mot en mer uttalad fysisk relation, det hade varit underförstått nästan, särskilt sedan diskussionen veckan före. Han hade berättat att han gärna blev dominant när det gällde sex, och för hennes del var det tvärt om. Han var mer erfaren än hon. Hon hade egentligen inte särskilt mycket erfarenhet alls, inte annat än av att vara passiv, men han hade haft förhållanden där dominanslekar varit ett stående inslag i sexlivet.
Han hjälper henne att ta av jackan. ”Jag har en lasagne i ugnen som är färdig om bara en liten stund. Men jag tänkte att vi kunde ta en drink i soffan innan vi äter! Gå dit du så kommer jag strax.” Med ett leende vänder han sig om och går in i köket, och hon mot vardagsrummet som badar i ett milt flammande ljus. Några små fönsterlampor och några stearinljus väl fördelade i rummet gör att det känns varmt och ombonat. Hon sätter sig i soffan och får i samma stund syn på något som låg på byrån till höger om henne. Honreser sig upp utan att riktigt ha hunnit sätta sig. När hon tittar närmare ser hon att det är en grov handfängsel i läder. Hon rodnar nästan lite där hon står.
Från köket hör hon ugnsluckan stängas med en smäll. Hon skyndar sig till soffan och försökte sätta sig så avslappnat hon kunde. Skulle han märka att hennes hjärta slog och att hon antagligen var lite rosig? Hon sväljer och tar ett djupt andetag i samma stund som han kommer in i rummet med ett glas i var hand. Han sätter sig till höger om henne och räcker henne det ena glaset.
Jag visste inte vad du ville ha så jag gjorde en svag gin och tonic till oss båda.” Hon tar glaset med båda händerna och han börjar prata lite om receptet till lasagnen som han tydligen fick av en kock i Italien för några år sedan. Hon lyssnar med halvt öra och hennes blick dras ideligen mot byrån bakom honom där hon skymtar lädret i handfängslen då det fladdrande ljuset spelar över dem. Plötsligt märker hon att han har slutat prata och istället iakttar henne.
Hon sväljer till och tittar in i hans leende ögon. Han reser sig upp och går fram till byrån. Han måste ha sett att jag har lagt märke till dem! tänker hon och känner hur hon rodnar. Han vänder sig om och har handfängslen i händerna. Han ser mot henne med samma leende på läpparna och i ögonen. ”Du såg de här märkte jag?” Hon kan bara nicka. Han sätter sig bredvid henne igen och innan hon hinner protestera har han tagit glaset från henne och istället lagt handfängslen i hennes händer.
En av d-ringarna kittlar vid hennes handled och hon lyfter försiktigt i dem och känner över det styva lädret. Hon känner hur hans blick följer hennes minsta rörelse, och även om det känns nästan outhärdligt kan hon inte låta bli att fortsätta känna på handfängslen. Så kommer hans hand plötsligt in i hennes blickfång och han tar dem från henne. Hon tittar upp och vet inte riktigt vad hon ska göra. ”Jag tänkte att du kanske ville kika lite på de här innan middagen?” Han lägger dem till rätta i sitt knä. ”Vill du prova?”
Hon kan inte svara men flyttar sig närmare honom och lägger sina handleder i banden i hans knä. Lädret ligger alldeles löst mot hennes hud, och hon känner värmen från hans lår då hon försöker slappna av. De sitter helt nära varandra, och han tittar in i hennes ögon samtidigt som han börjar fästa bandet kring hennes vänstra hand. Hon tittar på sina handleder som blir hårdare omslutna av lädret och hon kan känna de lite sträva kanterna på de breda banden. Han ger henne en frågande blick då han är på väg att föra sina händer mot hennes högra handled. Hon blinkar jakande och försöker dölja ett djupt andetag.
Han ger henne ett större leende och börjar fästa även där. Känslan av att vara omsluten sprider sig upp längs armarna. Till sist flyttar han händerna än en gång till hennes vänstra hand och drar åt ett hål till, likaså på den högra. Lädret känns varmt mot hennes hud och hon lyfter händerna lite, provar dra, och märker att de här kan hon inte ta sig ur själv. En liten glimt av panik går genom hennes sinne, och plötsligt befinner hans ansikte sig bara centimeter från hennes.
Han kysser henne mjukt och sinnligt. Hon blundar och njuter av hans läppar och doft, glömmer nästan sin händer. Han lägger sina händer mot hennes ansikte och smeker hennes hår bakom öronen. Hon lyfter sina och stelnar till lite igen när hon påminns om sin begränsning. Han lägger sin ena hand över hennes och för dem nedåt så att de åter igen vilar mot hans knän och fortsätter kyssa henne.
Ett par ögonblick senare drar han sig ifrån henne och bara ser på henne under några sekunder. För henne är det som en evighet. Hon tittar ned och vet inte riktigt vad hon ska göra. Hon känner fortfarande värmen från hans ben mot sina fängslade händer. Så skrattar han helt kort och mjukt, och börjar knäppa upp läderbanden. Strax ligger banden löst igen kring hennes handleder. Hon både vill och inte vill lyfta dem från hans ben. Men hon gör det och han reser sig upp samtidigt som han tar henne i handen. ”Nu tror jag att maten är färdig!” Hon reser sig, något ostadigt, och följer med honom. Känslan från läderbanden brinner fortfarande i henne.
Fler noveller av samma författare
Riktigt bra inledning! Skall bli spännande att följa.