Internatets Camilla, prolog
Författare: valter skoog Datum: 2007-08-07 20:28:42
E-post: valterskoog@hotmail.com
Kategori: Bdsm
Läst:
16 762 gånger
Betyg: 3.6 (7 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
En Valter Skoog-novell tillägnat alla olydiga skolflickor inför skolstarten - en sedelärande berättelse om Camilla. Som hon hette även i verkligheten...
' ' ' ' ' ' ' ' '
Camilla slog ihop boken och blundade. Varför ville Magistern att hon skulle läsa just DEN - och bli förhörd på om några veckor?? Det var alldeles obegripligt. Eller var det? Hon tummade nervöst på pärmarna, munnen kändes torr - och på nytt kom de där egendomliga kittlingarna i kroppen...
Camilla var till det yttre en lugn sansad tjej, för det mesta dagdrömmande på Magister Skoogs lektioner. Drömmar som hon var rädd för, drömmar som var obarmhärtigt pockande och ihärdiga - lustar som hon visste var de mest förbjudna och perversa av alla kvinnliga drömmar. Trots detta eller kanske just därför kunde hon inte låta bli att längta efter - ja vad tror ni?? Magister Skoog som nu hunnit en bit över femtio såg till hennes förfäran ut att läsa av henne och hennes känslor rakt av - var det därför denna bok nu tycktes skälva och vara elektrisk mellan hennes händer?? Lugnt hade han bara kommit med boken en dag och kallat henne till sig. Han hade haft det där pojkaktigt spjuveraktiga halvleendet som gjorde vissa av flickorna i klassen konstiga - av olika skäl, får man anta. Alla var ju inte som Camilla. De flesta av hennes väninnor i klassen var nippertippor utan tillstymmelse till några som helst klara eller ens egna tankar - det var bara killar och sprit som gällde. Och hur full det gällde att bli på nästa Internatfest. Hon kände sig lite utanför - inte så att hon var mobbad på minsta vis - men det var HON som höll de andra från sig. De som hon kallade sexuellt omedvetna - trots att de själva påstod motsatsen, gärna under hejdlöst fnittrande, till synes helt befriade från hjärnceller. De visste inte vad HON visste...
Han hade som sagt kommit med boken och uppmanat henne att läsa. Allt, och gärna mellan raderna, "om hon förstod vad han menade". Och det han sa var ju så riktigt - ändå högg det till i hjärtat som började slå hårdare vid hans "rakt-på-sak"- aktiga kommentar:
"Hör du Camilla - jag har märkt att du inte alls är på alerten under mina svensk-lektioner. Visserligen vickar jag bara där för Magister Kvist - men lite uppmärksamhet borde du ju ändå ägna åt att följa med. Förr i tiden fick flickor smisk av ris eller rotting vid ouppmärksamhet - men sånt är ju förbjudet i dag. Som du vet. Man kan tycka vad man vill om det. Men du ska i alla fall få läsa hur det gick till förr på flickskolor - och ingen har beskrivit svensk flickaga bättre än Agnes von Krusenstierna. Med tanke på att det hon skriver är självupplevt. Ingen människa läser henne nu för tiden. Lite synd, tycker jag... Framför allt borde kvinnor som du läsa och begrunda. Så var så god - om två veckor vill jag ha ett referat..."
Camilla hade blivit röd i ansiktet - och osäkert tagit mot boken. Hjärtat tog ett extraskutt av stolthet - hade han inte kallat henne för "kvinna"? Såg han henne som sådan? Och vad menade han för övrigt - var HAN smiskfarbror eller skojade han bara? Hon visste att Magister Skoog ansågs ha ytterst egendomlig humor - man visste aldrig när han menade allvar eller drev med en. Bokens titel var "KVINNOGATAN" - och Camilla förstod instinktivt vad den i vissa avsnitt kunde handla om... Hon smakade på ordet nu när hon satt ensam på kammaren därhemma - lät munnen viska fram det tyst, tyst, bara för henne själv. Aga, aga... Hon blundade hårt när det där konstiga suget kom - det som hon haft så länge hon kunde minnas bakåt. Precis som hon i boken - den där Bell eller vad hon hette. Darrande slog hon upp den igen på den sida som trollband henne. Sidan 152 - hon läste det gång på gång, det där avsnittet som likt en hammare hade dundrat in bekräftelsen i hennes själ - att HON, Camilla, var bestämd för stränga Herrar och deras verktyg... Hon läste skälvande av iver de magiska orden på denna sida - som löd sålunda:
- - - Ur den första förskräckliga rädslan för att få stryk växte så småningom upp ett underligt begär därefter. Ett rasande, kittlande begär, som gjorde hennes strupe torr och brännande och som jagade henne ända in i nattens drömmar - - - Och ett stycke längre ner:
- - - När föreståndarinnan fingrade på knapparna till hennes byxor, klängde hon sig fast vid henne, snyftande, med vidöppna ögon och ryckande som i spasmer. Skammen, blygselkänslan, allt smalt bort för denna längtan efter den svidande smärta de där händerna tillfogade henne. Hon krängde och vred sig över föreståndarinnans knän blott för att i allt högre grad få känna njutningen av rappen, hettan i kroppen, de bultande pulsslagen - - -
Camilla kunde snart de fasansfulla (sköna) orden utantill "- - - ett rasande kittlande begär som gjorde hennes strupe torr och brännande och som jagade henne ända in i nattens drömmar - - -"
De hade gått rätt in i hennes själ. Så rätt! Så underbart beskrivet! Just denna kväll var hon särskilt orolig i kroppen - hon tänkte bara på Magister Skoog och på hans infernaliska slughet - att ge henne just denna bok... Han måste bry sig om henne - på just det DÄR sättet - kanske han till och med skulle kunna tänka sig att smiska henne! Camilla rös - så bisarrt - att kommenderas dra ner byxor och trosor och blotta sin nakna stjärt för honom - för HONOM, en lastgammal gubbe, och lägga sig över hans knän. Eller - över den där breda katedern och få brännande rottingpisk medan hela klassen intresserat tittade på hennes bensprattel och hörde henne skrika gällt efter varje snärt som brände in i flickskinnet. Var hon sån - milde tid, det VAR hon ju - hon måste läsa de där raderna igen - och igen - medan lilla handen sökte sig in till de hemliga varma våta ställena ingen av manligt kön hittills fått se eller röra... Bara hennes bästis i klassen - på ett flickinternat kan vad som helst hända! Det hade varit skönt - men Camilla väntade på något HELT annat!
Ty det fanns en djupare mening i att hon fått denna bok. Allt klarare insåg hon detta - ty hon var icke dum - bara så förfärligt rädd för upptäckten att hon var "sån". Hon reste sig upp och gick fram till sin stora väggspegel. Camilla var en rätt kort skolflicka, 16 år, sött runt ansikte, lite baby-aktigt, lite mullig om lår och höfter, men alls icke så det störde - och hon hade minsann sett Valters blickar då hon en dag innan hon gick till ett föräldramöte dragit på sig ett par allt för snäva byxor. Ett tilltag som renderade henne en utskällning av Mamma vid hemkomsten. En förståndig Moder skulle - om det varit i forna ljuva tider - dragit upp tösen över knät, dragit ner de alltför trånga byxorna och randat den nakna flickstjärten någon timme, så tukt och goda seder återinförts i det trevna hemmet...
Så konstigt - aldrig hade hon fått smisk hemma - ändå upptog nu tanken på detta hela hennes medvetande. Dåsigt tittade hon på sin spegelbild - och i vetskap om att hon var ensam hemma började hon dra av sig kläderna... Det bara KÄNDES så. Det gick automatiskt - den "stygga" flickan inom henne ville det. Det var säkert dags nu - för vad visste hon inte riktigt. Hon höll upp de uppnosiga päronformade brösten och pillade på bröstvårtorna - sensationerna i att tänka på smisk hade tagit fäste i hennes kropp och hon njöt av tanken på att nu, just nu, såg ingen henne. Då skulle hon skämts ögonen ur sig - om det inte var Valter förstås!! Huu vilken tanke - det vore det förfärligaste - men också det hennes stjärt ville mest av allt...
"Hur kan ett par meningar ur en bok påverka en så?" tänkte hon slött och särade lite på benen då hon kände de där konstiga pirrningarna i fittan - var det SÅ flickan i boken känt sig?? Utan tvivel var det så - tanken var lite lugnande ty det betydde att aga-längtan nog inte var så ovanlig bland skolflickor - yngre som äldre... Kanske var hon inte så ensam om att vara pervers!
Det var detta som den sluge lärarräven Valter Skoog räknat med - nu förstod hon allt! Varför skulle hon annars få en sådan bok?? En sån typ! Tänk om han NJÖT av att smiska tjejer! Då skulle han få lov att aga och äga henne, tukta, fostra - plåga - hu en sån hemsk hemlighet de skulle ha, de två - hon tänkte på den magiska meningen ur boken igen:
"Ett rasande, kittlande begär, som gjorde hennes strupe torr och brännande och som jagade henne ända in i nattens drömmar - - -
Ja, nog skulle hon dagdrömma än värre efter detta, på "gubbens" lektioner. Förresten - hade han inte sagt att hon fick ringa honom på mobilen "om det var nåt angående boken - eller annat"? Han var visserligen gift men hade unnat sig ett privatliv - det hade hon förstått av hans dunkla uttalanden. Och att detta privatliv var av sexuell natur anade hon givetvis. Mer och mer fattade hon att han var "smisk-Magister". Ryktena om den där stugan han ägde var ihärdiga. Att det var där han tog emot "damer". Och nu - efter boken - förstod Camilla att det var HENNES uppfostran det gällde. Uppfostran till smiskflicka. Vilket ord! Men det var skönt att viska det, för sig själv... Just nu skulle hon vilja höra hans röst - bara HÖRA den - åååh vad det pirrade i magen vid blotta tanken - men skulle hon våga ringa upp? Han kanske blev arg - på fel sätt? Hon gjorde nu något för en skoltjej högst opassande för att samla mod - hon tassade spritt naken ut till Pappas barskåp och hämtade en halvflaska vin - allt kåtare blev tösen efter några munfullar av denna stärkande Madeira, och vetskapen om att Valter nog inte skulle tveka att lära henne ALLT om smisk och om hennes kärlek till hård rotting - utveckla detta - tukta hennes rumpa så svedan sög tag i henne (han var ju Lärare, gubevars) gjorde hennes salig av lycka. I dessa känslor smekte hon nu sina skinkor - så kalla de var - och vita - kanske hon borde värma dem lite, själv, så hon var varm i ändan när hon ringde till MAGISTERN!!
Fnissig och uppspelt lufsade hon nu runt i lägenheten - plötsligt såg hon smiskredskap överallt, klädborsten på väggen t.ex.. - tänk om hon skulle prova den! Daska sig själv på rumpan - betrakta den efteråt i spegeln - men hon ville bli befalld till detta av Valter! Hon gav sina skinkor några slag - aj aj - det gjorde ju ont när hon drog till "på prov"! Men efteråt märkte hon fenomenet. Det kröp längs ryggraden - ljuva böljande ilningar sköljde runt i fittan så hon blev alldeles matt. Så sjönk vällusten undan - det blev ju ändå inte tillfredsställande att smiska sig själv - åååh vad hon längtade att någon ANNAN tuktade henne. Någon hon fick skrika av smärta inför - hårt och länge. Någon som inte brydde sig om hur hon skrek och försökte komma undan. Någon som kunde förstå hur mycket hennes kropp ville det skulle svida. Någon som njöt själv av att svinga rottingen eller mattpiskaren. Någon som kärleksfullt piskade henne till sällhet - och de där smärtorgasmerna hon läst om men aldrig trott på. Kort sagt - någon som Valter... Darrande tassande hon in i sitt rum - satte sig på sängen och med modet förstärkt av Pappas Madeira slog hon numret till Magister Skoog - åååh han måste vara hemma - han MÅSTE!! Så kåt hade hon aldrig varit i sitt unga liv - men inte anade hon att detta samtal så skulle förändra hennes framtida liv - både sexuellt och socialt...
Vad en bok kan ställa till med! Och vad Valter svarade då den vanartiga flickan ringde upp - ja det får vi veta i nästa avsnitt...
Eder Smiskmagister - Valter - back in business, som det heter...
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Jag skrev min b-uppsats i litt.vet om just Kvinnogatan och hur den mottagits i pressen. En av recensenterna kallade den för "en kollektion av kvnnliga perversiteter" när det begav sig. Jag undrar vad den recensenten hade sagt nu, hehe...
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Käre kollega :-), personligen föredrar jag något äldre kvinnor. Men du skriver bättre än mig ... Keep it up