Också en morgon
Det sägs att morgonstund "har guld i mund". Och visst är det väl så. Åtminstone vissa mornar.
Lyckligtvis ligger vårt sovrum där det ligger. På markplan i söderläge. Det betyder att det är vi slipper ha solen gassande in på mornarna och samtidigt närhet till klängrosorna som frodas längs fasaden utanför vårt sovrumsfönster. Köket ligger på samma plan inte allt för långt bort och i sovrumsfönstret hänger svartlackerade persienner. Alla dessa komponenter är viktiga. När dom samspelar på rätt sätt.
Jag brukar vakna runt 8 när jag har semester. Mia behöver en längre startsträcka än jag. Och så var det även igår. Vid 8 snåret är det fortfarande behagligt svalt utanför vårt sovrum. Det är fortfarande 5-6 timmar innan solen hinner runt och börjar gassa in på vår säng. Jag öppnade fönstret på glänt. Inte för mycket och inte för lite. Utan på glänt. Du förstår väl? Bara för att få in en lite svag ström med sval fräsch morgonluft utifrån. Därefter gick jag iväg till köket och satte på morgonkaffet. Sen tillbaka till säng, strimma med sval morgonluft och en rufsig sovande Mia.
Jag nämnde persienner tidigare. Våra persienner skall vara nedsläpta och vinklade i 69,6 grader. Ungefär. För att släppa in ljusstrilet och göra hela sovrumet, sängen och speciellt Mia randigt.
Jag nämnde också klängrosorna utanför vårt sovrumsfönster. Fönstret på glänt och den svala strömen med fräsch rosendoftande luft utifrån kompletterar hela arrangemanget.
Det är fortfarande varmt i vårt sovrum. Lite kvavt men det lättar tackvare "rosen-ilen". Vi sover alltid med enbart tunna lakan sommartid och när jag sakta lyfter av Mia lakanet reagerar hon inte.
Så - nu är arrangemanget färdigt. Mia naken på rygg. Sover. Ränderna som skapas av persiennerna letar sig över sängen. Smyger fram över lakanet och når Mia. Ränderna glider ljudlöst över Mia och dom formas vågiga över hennes kropp. Mia är brunbränd och ränderna förtärker den effekten innan dom letar sig ned för hennes motsatta sida och därefter fortsätter över sängen, ner på golvet och uppför väggen på motsatta sidan. Dofterna i rummet är en coctail bestående av natten, lite svett, rosor (utifrån) och kaffet som rinner i bryggarn i köket.
När jag sätter mig på huk brevid Mia låter jag min hand sakta sväva över henne. Utan att nudda. Så nära som möjligt men utan att vidröra. Jag börjar vid hårfästet, över näsroten, näsan, munnen, hakan, halsen och ner över brösten. Jag bryter ränderna under min färd men dom återuppstår igen efter min hand. Mia har små små lätta ljusa flun runt sin navel. När handen når magen brukar jag försiktigt nudda fjunen. Men inget mer. Jag skulle så gärna reta henne i ljumskarna. Men jag stålsätter mig. Jag låter handen sväva nära skötet. Så nära att jag känner värmen från henne. Hon vrider sig. Lyfter en arm över sitt huvud och vrider ansiktet så att näsan trycks mot armen. Jag reser mig och sätter mig på huk mellan hennes ben. Jag böjer mig ned över hennes sköte och andas på henne. Hon är slät, mjuk och len. Jag andas över hennes känsliga delar och hon vrider sig lite till. Jag blåser försiktigt längs skåran och hon lägger plötsligt en hand på sin mage. Jag har handen under uppsikt när jag fortsätter med att andas varm luft över henne. Hon för handen nedåt och jag tar försiktigt i den och för den åt sidan. Hon vaknar snart och jag kan inte dra ut på det speciellt mycket längre. Jag böjer mig ned igen och sträcker ut tungan. Jag låter den nudda henne mitt i skåran. Jag rör henne inte alls, förutom med tungan . Jag låter tungspetsen kittla lätt. I cirklar. I sidled och upp och ned. Det är fortfarande bara min tunga som är länken mellen oss och jag fortsätter i ca två minuter.
Hon brukar komma efter några minuter och jag är inte säker på om hon gör det i sömnen eller om hon vaknar under färden men låtsas sova för att inte bryta förtrollningen.
Jag brukar ofta fundera på det när jag naken tassar ut i köket för att börja fixa mackor till kaffet.
Fler noveller av samma författare
Mycket fin och ömsint, Denna Mia måste vara en "riktig turgumma"