Inte så ensam längre

Där satt jag, 15 år, på tåget på väg upp till Norrland och skulle göra mitt årliga besök hos mormor och morfar.
Med mig som resesällskap på tåget hade jag min yngre bror Elias. Inte mycket till resesällskap
eftersom det ända han gjorde var att sitta och pilla på sin Game Boy som han fick utav mamma och
pappa i julklapp. Jag tycker inte speciellt mycket om att resa med honom med tanke på hur gnällig
och påfrestande han kan vara, speciellt när man reser långt. Men han är ju trots allt bara 8 år.
Det väsen spelet brukade ha för sig brukade jag vanligtvis irritera mig väldigt mycket på men som
tur var så fick jag också en elektronisk pryl julklapp, en Ipod utav mamma och pappa och den hjälpte
mig att dölja ljudet på Elias Game Boy.

Medans jag lyssnade på min Ipod och läste det senaste nummret utav Vecko Revyn
kände jag mig iaktagen. Jag kollade upp och fick syn på en äldre man som stirrade på mig.
Jag blev lite illa till mods men samtidigt som jag kände mig snygg fast än han var lite över 40.
I vanliga fall hade jag nog bett honom att sluta stirra men av någon underlig anledning gjorde jag inte
det utan tillät honom istället. Jag log åt honom, tittade sedan ner i tidningen, fortsatte läsa och tänkte
sedan inget mer på det.

Timmarna flög iväg och det var dags att stiga av tåget. Där på perrongen står mormor och morfar
och Elias sliter sig ifrån sitt spelande och springer rakt emot dem. Jag däremot fick lov att ta hand om
packningen eftersom Elias redan hade sprungit iväg. Morfar kommer fram till mig, ler och frågar om jag
behövde någon hjälp med väskorna. Kvickt tackar jag ja och kramar om honom innan han plockar upp
två av väskorna. Mormor hade fullt upp med att spana in Elias nya nymodighet som han promt skulle visa
alla funktioner på (även fast det inte fanns så många). Till slut lyckades hon slita sig ifrån hans visning och
kramade om mig hårt och talade om för mig hur mycket hon hade saknat mig. Morfar frågade om vi var
hungriga efter resan och ingenting går upp mot mormors hemlagade mat så vi båda sade att vi var det.
Så vi satte oss i bilen och for hem till dem.

Väl hemma i deras lilla stuga lite i utkanten utav staden började jag packa upp mina och Elias väskor
medans mormor började med maten. Morfar satte sig som vanligt framför tvn och zappade lite mellan kanalerna.
Elias kröp upp bredvid morfar och frågade honom en massa frågor om det han kollade på. Jag gick ut i
köket till mormor och satte mig vid köksbordet. "Hur är det fatt lilla vännen? Är allt bra med dig?" frågade
mormor mig. "Jo det är bra med mig, saknar bara Andreas" blev mitt svar. "Det kan jag förstå att du gör, Melinda,
han finns garanterat kvar när du kommer hem" sa mormor med sin vänliga röst som alltid lugnade mig.
"Tack.." klämde jag ur mig medans jag hade munnen fullproppad med mormors goda havrekakor.

Till slut var maten klar och alla satte sig vid bordet, mormor och morfar vid sina vanliga platser och
Elias och jag mitt emot varandra. Vi åt oss alldeles proppmätta på mormors gräddiga mat att vi nästan
kunde ha rullat fram. Vi dukade av bordet och allesammans satte sig framför tvn för mormor hade köpt 3
bingolottor. En till morfar, en till mig och en till mormor som alltid spelade tillsammans med Elias. Efter ungefär
en timme var tredje spelomgången färdig och morfar hade som vanligt vunnit 100 kronor medans vi andra
satt där lika rika som innan. Elias hade somnat i soffan så morfar var tvungen att bära honom upp till sängen.
Jag själv höll också på att somna så jag sade god natt till allihopa och lade mig i sängen och somnade bums.

Morgonen där på vaknade jag av att mormor höll på med frukosten i köket. Jag reste mig upp ur sängen och
såg att Elias redan hade stigit upp. Jag klev in på toaletten för att kissa och sedan sätta upp mitt hår i en hästsvans.
Efter ett tag hörde jag mormor från nedervåningen "Melinda! Frukosten är klar!". Jag steg ner för trappan och in i köket.
Mormor hade gjort en enorm frukost så jag satte mig ned och väntade på att Elias och morfar skulle komma men
de kom aldrig. "Var är Elias och morfar?" frågade jag och tittade mig omkring. "De har åkt ut på sjön, de skulle
vara borta hela dagen tror jag morfar sa". Jag svarade inte, jag nickade bara och kollade på bordet. Jag började
göra i ordning en smörgås med ost på, ett glas mjölk och en tallrik med fil och flingor. "Jag ska iväg med en
föredetta arbetskamrat på en dagstur till ett ställe några mil härifrån så du får klara dig alldeles själv idag, men det
tror jag nog kommer att gå galant!" berättade mormor. Jag skulle alltså vara alldeles själv, mitt ute i skogen, en hel
dag? "Jo det kommer gå bra såklart" svarade jag henne snabbt.

Efter frukosten tänkte jag kolla lite på tv men jag orkade knappt röra mig så jag satt kvar där på stolen i köket
och tittade på när mormor dukade av frukostbordet. "Nej nu måste jag sticka om jag ska hinna med Margareta.
Men vi ses i eftermiddag och jag hoppas verkligen att du är okej med detta" sa mormor och lutade huvudet lite
åt sidan. "Ja det är jag mormor, åk du bara så ses vi senare" svarade jag och så for hon iväg. Jag sprang upp
i duschen nästan direkt efter att mormor hade åkt. När jag hade stått i duschen i drygt 5 minuter så plingar det
på dörren. Jag snor åt mig en handduk för både hår och kropp och nästan rusar ner för trappen.

"Hej!" säger en ganska lång äldre man med en ganska grov röst. "Hej?" säger jag ganska förvånad.
"Känner du inte igen mig?" sa mannen och log åt mig. "Nej det tror jag nog inte att jag gör" svarade jag
fortfarande ganska så förvånad över att det fanns liv här ute trots allt. "Det är ju jag, Stefan". Jag kom fortfarande
inte riktigt på vem denna nu påstådde Stefan var. Jag synade honom från topp till tå och sedan efter ungefär 1
minut kom jag på vem det var. Det var mannen från tåget! "Jo, det var väl du som var på tåget?" frågade jag
honom med en misstänksam blick. "Ja det har du alldeles rätt i Melinda, det är var jag som kollade på dig
som om jag vore en snuskgubbe men jag var bara tvungen att se om det verkligen var du" svarade han och
log mot mig ytterligare en gång. Jag blev lite fundersam, hur kunde han mitt namn? Tänk om han är en sådan
där efterlyst våldtäcktsman som är ute efter att våldta mig nu när han vet att jag är ensam? "Men..Hur vet du mitt
namn?" frågade jag honom och rynkade pannan. Han svarade inte.

Han satt där mitt emot mig vid köksbordet och smuttade på sitt kaffe och till slut fick jag ett svar "Jag är en gammal
vän till familjen och jag har kännt dig ända sedan du var liten, kommer du inte ihåg mig? Det är ju jag som bor
på gården närmast denna? Farbror Stefan?" han tittade på mig som om han förväntade sig ett ja men det enda jag fick
fram var att jag kanske borde klä på mig lite kläder och reste mig så raskt att jag höll på att tappa handduken och
tydligen märkte Stefan det också eftersom han lade märke till att jag fått små tonårsbröst. Jag gick genast upp för tappan
samtidigt som jag kände hur han tittade på mig när jag gick.

Jag slängde på mig en push-up bh i spets (allt för att framhäva det lilla man har), ett vitt linne som satt klistrat mot min kropp,
ett par stringtrosor (i stort sett det enda par man har) och en blå volangkjol som gick till halva låren.
Jag skyndade mig ner igen och fick se att Stefan hade förflyttat sig till vardagsrummet så jag trippade in där och satte mig
en bit ifrån honom i soffan. Han vände sig mot mig och kollade in vad jag hade klätt mig i och försökte antagligen fantisera
fram vad som gömde sig där under. Jag log mot honom och frågade vad han tittade på. "Jag zappade lite och fick fram någon
film, vet inte riktigt vad den handlar om eller heter men det fungerar nog att se på" fick jag som svar. Han gick ut i köket för
att fylla på koppen med kaffe i och kom sedan tillbaka. Han satte sig närmare mig den här gången, nästan så nära att
våra ben rördes vid varandra.

Jag fick en konstig känsla som jag aldrig känt förut men snabbt ignorerade jag den. Han lade sin hand på mitt lår och frågade
om det kändes konstigt att han var där med mig och så. Jag nickade. Han tog inte bort sin hand efter att han frågat klart utan
lät den ligga där på mitt bara lår. Där var den där känslan igen. Stefan började stryka mitt lår med sin tumme och efter
en stund började han föra sin hand längre in på mitt lår, jag rös till. Han såg på mig och frågade om det kändes bra, jag kunde
ingenting annat än nicka. Jag var i chocktillstånd men samtidigt så var det behagligt. Till slut hade hans hand nått ända upp
till mitt sköte och han drog ett finger längs utsidan av trosan. "Oj! Här var det plaskvått" sa han med en hes, upphetsad röst.

Han bad mig att sätta mig i hans knä och när jag reste mig upp fick jag syn på bulan i hans byxor. Jag kunde inte göra någonting
annat än att le. Jag slog mig ner i hans knä, han särade på mina ben och fortsatte stryka utanpå mina trosor som jag nu
hade blötat ner rätt så regält. Jag hörde hans tunga andning vid mitt öra och sedan kände jag hans tunga andetag vid min hals
som han började kyssa medans han smekte mig. "Det här trodde du aldrig va din lilla slyna?" väste han fram medans han drog
min trosa åt sidan. Jag fick inte fram ett ord utan skakade bara på huvudet. Han drog sitt långfinger längs min våta skåra
nerifrån och upp, tills han slutligen kom åt min klitoris. "Vad har vi här då?" frågade han och skrattade lågt i sin upphetsning.

Jag skakade lite smått så kåt som jag var och fick fortfarande inte fram ett enda ord, men istället kom det fram ett långt stön
när han började smeka min klitoris i snabbare tempo. Han drog ner sitt långfinger till mitt orörda fitthål och förde långsamt in
ett finger och började undersöka min slida. Jag visste inte var jag skulle ta vägen, han fick mig så våt att det dröp om min fitta.
Han körde in ännu ett finger och började massera min insida. Jag satt där i hans knä och njöt i fulla drag. Han drog ur sina fingrar
och lade mig ner på rygg i soffan. Han stoppade in fingrarna i min mun så jag skulle få smaka på mig själv. "Är du min lilla slyna?
Är du det?" fick han fram i sina häftiga andetag och drog ner mina trosor. Han förde sakta ner sitt huvud mot mitt sköte medans
han såg mig i ögonen utan att släppa blicken. Han kysste mig i ljumsken med vilja att retas lite. Till slut fann hans tunga äntligen
min drypande skåra och började slicka vilt.

Jag stönade högt och ljudligt "Åhhhh... Stefan... Fortsätt så" när han började bearbeta min klitoris med sin varma, mjuka tunga.
Han stack in två fingrar i mig och pullade mig samtidigt som han slickade mig tills jag kom i en väldig orgasm. Jag hade aldrig
kännt någonting liknande i hela mitt liv. Jag låg där och skakade medans han kände hur min slida slöt sig runt om hans fingrar.
Jag i stort sett skrek ut orgasmen och till slut låg jag där som en död fisk. Men Stefan var inte klar ännu, han vände på mig med
ett brett leende. "Nu ska du får känna på någonting hårt och väldigt skönt" sa han och torkade bort mina safter med sin hand.

Han förde in sin blodfyllda, bultande kuk i min fitta. Han var varsam till en början men när han nådde botten så blev det full fart.
Jag stönade så av njutningen att jag inte kände tårarna som rann nerför kinden på mig. "Hur känns det här då slyna lilla? Hur
känns det när farbror Stefan tar dig doggystyle?" och smiskade mig lite lätt på stjärten med handflatan. Han flämtade och
grymtade så grovt att man kunde tro att han inte haft sex på väldigt länge. Till slut kände jag att det var nära för mig "Jag..kommer..
snart.." kved jag fram i min flämtande andning. Han tog ett fast tag runt mina höfter och det tog inte alls länge innan vi kom
i en väldig orgasm. Han fyllde hela mig med sin heta sperma.

Han drog sig ur mig och vände på mig och bad mig att slicka ren han fortfarande bultande kuk. Jag tog den i munnen och
fick smaka på både mig själv och Stefan. Han var fortfarande lika hård som innan och stönade högre ju mer jag sög och runkade
honom. Han förde ner en hand mot mitt spetsiga tonårsbröst och började smeka det och nypa lite lätt i det. "Du suger underbart
bra slyna lilla" fick han fram mellan andetagen. Han såg på mig och gav mig en blick av att han skulle komma vilken sekund som helst.
Jag kände hur en varm sats sprutades in i min mun med ett väldans tryck, jag svalde alltihop och slickade sedan ren honom.

Jag såg på honom och han log "Jag hoppas att du har haft det bra" sa han till mig och drog bort en hårslinga från mitt ansikte.
"Jo det har jag, jag vet inte så mycket om det här eftersom detta var min första gång" berättade jag och såg blygt på honom.
Vi satt där i soffan ett tag, vi var helt utmattade att vi inte orkade lyfta ett finger ens. Till slut fick Stefan rörelseförmågan tillbaka och
han log åt mig och sade att det var bäst att jag klädde på mig ifall min mormor eller morfar skulle komma hem. Jag löd honom.
Han svepte på sig sina kläder, gav mig en kyss och gick. Mormor var den som kom hem först men det tog någon timme efter
att Stefan hade gått. "Har du kännt dig ensam lilla vännen?" sa hon när hon började plocka upp matsäcken hon hade kvar.
"Det var inte så ensamt som jag trodde att det skulle vara" svarade jag henne och log.





Eftersom detta är min första novell så tar jag emot all kritik.
Vad jag ska bättra, vad som är bra osv tills nästa novell jag ska skriva.
Tack på förhand! // blygflicka

Fler noveller av samma författare

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.