inte fastställd

---

---

Mitt förhållande till äldre män i synnerhet har alltid varit lite av ett problem för mig, Alexander nyss fyllda 19.
Min styvfar fick vårdnaden om mig när jag var 13 år gammal, 3 års av helvete följde,
morsan försökte förtvivlat få tillbaka mig men ingenting fungerade eftersom styvfarsan var polis hade han vissa fördelar och visste hur han
skulle snacka sig ur saker. Utnyttjad sexuellt av äcklet under 3 år alltså, in och ut från ungdomsanstalter, den sista r
ekommenderade han personligen i rätten, borde kanske tacka honom för de enda bra han gjort för mig hitills.
Där träffade jag Jonas, dryga 35 år. En av vakterna som också blev min mentor och psykolog.
Äcklig jävel på att få ur allting som plågade dig.
När jag tillslut skrek ut sanningen om min styvfar hade han inte varit sen med att springa efter mig.
Han höll om mig utan rädsla när jag var så förbannad att jag skakade och ville förstöra allt i de lilla rum vi då var i.
Han lyckades lugna ner mig efter 5 minuter.
Allt han sa hade lugnande effekt. Han vred och vände på allt jag sa för att visa fördelen.
När han sen sa att de inte var långt kvar tills jag skulle komma ut kontrade jag med att styvfarsan skulle stå där och
vänta på mig med välkomnande armar på utsidan.
Till de svarade Jonas helt stilla att han skulle personligen sätta dit honom. Just dom orden gjorde mig så jävla glad.
Jag vågade inte riktigt tro på honom till en början.
Men förstod sen mer och mer att när Jonas sa någonting menade han de.
De var 3 månader tills min tid där var över, det var de bästa 3 månaderna i mitt liv.
Jonas hade helst plötsligt tittat på mig med annan blick än förut, konstiga små leenden mot mig så fort vi fick ögonkontakt.
Jag brydde mig först inte om detta och ignorerade polarnas visslingar.
Sent en kväll förstod jag lite mer av varför Jonas betedde sig konstigt. Han hade väl sett mig gå in till gymet antar jag,
kollat boken om jag var inloggad ensam eller om de fanns fler killar där, han hade smygit sig bakom mig när jag slog på sandsäcken
som värst med mina tejpade nävar. Jag var helt inne i min egna värld när jag plötsligt hörde steg bakom mig och en röst som sa:
- Här jobb...Jonas förvånade ansiktsuttryck och reflex när han kom undan min flygande näve genom att ducka, fick mig att skratta högt.
- Förlåt, hörde inte att de var du. Fan vilka reflexer du har.
- Jag vet inte de jag, du kanske vill ge mig på käften.
Du är riktigt duktig på de där..De är en positiv sak att röra på sig som om säcken levde. Dina reflexer är inte heller dåliga grabben.
Du...Hans kinder blev lätt röda.
Jag tittade på honom uppifrån och ner.
- Ja...Ska du fortsätta meningen?
- Ja de hade jag väl tänkt....Men inte nu. Han log ett av sina legendariska leenden och gick ut.
Jag vände mig mot säcken och mottade för fullt i en kvart till, sen orkade jag inte mer och stack mot duscharna.
Fräsch och klar gick jag ut i korridoren, och höll på att få hjärtat upp i halsen när någon drog in mig i städrummet.
- Va fan...?!
- Ta de lugnt, de är bara jag. Jonas tände ljuset.
Jag blinkade ett par gånger.
- Vad sysslar du med?
Han tittade länge på mig och smekte mig över kinden utan att säga någonting.
- Alex...fan.. Jag vill ha dig.
Jag stirrade på honom några sekunder och log.
- Fattar inte hur jag kan säga detta....Men något i mig gillar dig mer än vad jag egentligen ska.
- Släpp loss bara....Han kramade om mig, men där backade jag. Han släppte taget om mig. Vill du inte? undrade han tveksamt
- Joo, men inte här, och inte nu, jag vill ta de jävligt lugnt.
- Okej, rättvist nog. Det syntes att han var glad som få och log ett strålande leende mot mig när han öppnade dörren och gick ut.
Jag hade länge stått och kollat efter honom förvånad att han inte kom tillbaka för att slita av mig kläderna och göra allt jag inte ville, men när jag sen förstod att de inte var Jonas gick jag leende mot mitt rum. De skrämde mig lite, tanke på mig tillsammans med en äldre man, med tanke på äcklet,
men något inom mig sa åt mig att ge fan i att fastna i samma negativa tänkande.
Jag måste komma över de på något sätt, och jag visste att jag alltid varit bi enda sen i 6 klass så tanken
tillsammans sexuellt med en kille var inte jobbigt på något sätt. Jag tog en cigg med öppet fönster och
orkade inte bry mig om att tända ljuset i mitt rum, la mig ner i sängen och somnade efter att jag runkat medan jag tänkte på Jonas.
På ett heeelt annat sätt än vad jag var van vid.


** eventuella stavfel och ändringer kommer nog ske, skrev ner de här snabbt^^
Första gången jag gör detta, och vill ge mina "personer" lite mer djup istället för att gå rakt på
vilket är skönt ibland med, men detta var bara en idé som kom, och vill gärna ha synpunkter,
samt titel eftersom jag inte kan komma på något lämpligt namn. skulle vara jävligt tacksam
Kort eftersom jag vill se vad ni söker så jag inte hamnat på fel sida eller nåt ;)

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Inte fastställd del 2	Homo	4.0	4/7-07
inte fastställd	Homo	3.0	28/6-07

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.