Under jorden
Författare: galadan Datum: 2007-06-11 23:49:11
E-post: galadanwolf@yahoo.com
Läst:
9 400 gånger
Betyg: 3 (4 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Ynglingen satt på huk bakom en gles buske och tittade uppmärksamt ned mot bäcken. Han hade inte varit där i mer än en kvarts timme och hade ännu inte hunnit tröttna på vakandet. Dessutom hade hans äldre bror skjutit ett rådjur här för bara en vecka sedan; yngligen hoppades att han själv skulle ha lika stor tur idag. Han kontrollerade för tredje gången att han hade sin pilbåge inom bekvämt räckhåll, liksom hans pilar. När han tittade ned mot bäcken igen kunde han knappt hålla inne sin förvåning och glädje. En hjort hade kommit ut från träden på andra sidan, och stod nu och drack ur bäcken. Och vilken hjort sedan! Dess päls var kritvit, utan en neda mörk fläck. Om han kom hem med det här djuret... Sakta och försiktigt, noga med att inte ge ifrån sig några ljud som kunde skrämma hjorten, sträckte sig ynglingen efter båge och pil. Han spände bågen och siktade noga - men i samma ögonblick som han lät pilen flyga iväg hörde han ett ljud bakom sig som fick honom att rycka till. Pilen träffade hjorten i sidan, men utan att döda den. Det magnifika djuret försvann snabbt in bland träden.
Ynglingen svor till samtidigt som han vände sig om för att se vad som fått honom att missa - och fick sitt livs chock. Bakom honom stod två stora - skrämmande stora - hästar, ridna av en man och en kvinna. En mycket stilig man, och en förödande vacker kvinna. Innan ynglingen hann undra hur de två kunnat komma så nära utan att han hört dem tidigare, vände sig mannen till kvinnan och sa:
"Han sköt på vårt byte, syster. Vår kungliga hjort. Ska jag sprätta upp honom nu genast?" Mannen hade en djup, melodisk röst. Den fick ynglingen att tänka på höststormar och åskknallar.
"Jag... nej. Nej, jag tror inte det. Titta på honom, broder. Under all den där smutsen och de där trasorna till kläder finns det en ovanlig delikatess. Åh, det har varit så länge sedan vi lekte med en dödlig. Vi tar honom till byte istället. Hjorten kan vänta till en annan dag." Kvinnans röst liknade mannens, men var ljusare, och förde tankarna till regn och flödande vatten.
"En utmärkt idé, syster min. Vad skulle jag göra utan dig." Med de orden klappade mannen sina händer, två gånger, och ynglingen bländades av ett plötsligt ljussken, innan allt blev svart.
Mörkret var fullständigt, och skrämde ynglingen. Desto mer så eftersom han av någon anledning inte kunde röra sig. Han låg på rygg, på vad som kändes som bara marken. Men inte marken i skogen, det var alldeles för hårt för det. Det kändes mer som bar jord. Gradvis gav mörkret vika för ljus, och ynglingen kände igen ljuset som skenet från en fackla som närmade sig. Han kunde inte vrida på huvudet, men han såg taket ovanför. Även det var av jord, han kunde till och med se några rötter sticka ned genom det. Med ens slog det honom vad som hänt, och han gav ifrån sig ett förskräckt skrik. Tydligen hade vad de än gjort mot honom inte påverkat hans mun. Det var De som tagit honom. Det fagra folket, vättar, älvor... han visste inte riktigt vad han skulle kalla dem, men det var de som levde under marken, i hålor under de gamla gravhögarna. Det vackra, förföriska folket. Det grymma, oförsonliga folket. De som ibland tog barn från deras vaggor, eller ensamma vandrare från ensliga stigar. Och nu hade de tagit honom! Ynglingen kände hur tårar började rinna från hans ögon. Han skulle aldrig få se sin familj igen.
Hans ögon vidgades i förvåning när fackelbäraren äntligen kom in i hans synfält. Det var en ung kvinna. En ung, naken kvinna. Hade omständigheterna varit annorlunda så skulle ynglingen ha känt sig som världens lyckligaste unga man som fått se henne. Hennes hår var långt och mörkbrunt, hon hade ett sött ansikte, små och fasta bröst, och... ynglingen svalde. Han kunde se hennes hår där nere också. Han hade aldrig sett en kvinna där. För en kort, barmhärtig sekund glömde han bort var han var, vad som hänt. Men verkligheten återvände snabbt när hon satte facklan i en hållare på väggen och vände sig mot ynglingen med en kniv i handen. Han försökte at krypa undan, men förtrollningen höll honom stilla som en sten. Den vackra unga kvinnan böjde sig över honom och började - med uppenbart övad hand - att skära upp hans kläder och dra av honom dem, så att han snart låg helt naken där på marken i kammaren under jorden.
I samma ögonblick som den unga kvinnan steg tillbaka dök de båda ryttarna från tidigare upp i hans synfält. De log mot honom, men leendena var kalla och tomma. Även de båda var nakna. Mannen var smal men muskulös, hade långt blont hår, och var minst sagt välutrustad. Kvinnan hade ganska kort, svart hår, var även hon smal, och hade stora, välformade bröst. Förutom på huvudet var de båda helt hårlösa.
"Åh, titta vilken söt liten kuk," utropade kvinnan förtjust samtidigt som hon satte sig på huk bredvid ynglingen och grep tag om hans slaka lem med ett fast grepp. Hennes beröring var elektrisk! På ett ögonblick gick ynglingen från slak till stenhård. Han hade ingen aning om hur det kunde gå till med tanke på hur skräckslagen han kände sig just då. Kvinnan fortsatte att prata med sin bror utan att visa om hon märkt hans förvandling.
"Den kan inte vara ens en tredjedel så stor som din, broder. Men jag är säker påatt den är utmärkt ändå. Jag kan inte vänta, jag måste prova den nu." Med de orden satte hon sig gränsle över ynglingen och sänkte sig ned över hans hårda lem. Utan att tänka sig för släppte han ifrån sig ett stön. Det var så skönt! Hennes varma, våta fitta kramade om hans kuk medan hon började röra sig upp och ned över den, först sakta men snart snabbt, vilt. Det var samtidigt det bästa och det hemskaste som någonsin hänt ynglingen. Å ena sidan hade han just blivit av med oskulden till en vacker kvinna - även om hon inte var en mäsnklig kvinna - och hans kropp insisterade på att njutningen var outsäglig. Men samtidigt hade han aldrig i sitt liv varit så rädd, och han visste inte om han någonsin skulle komma hem igen. Kvinnan verkade märka hans vånda, och skrattade glatt.
"Se, broder. Se på vår lilla pojke, hur han njuter och plågas samtidigt. Är det inte underbart?"
"Underbart för dig, säkert, min syster. Men jag står ju bara här och ser på."
"Är det därför du ser så moloken ut? Men kom då, jag har plats för en till."
"Ah, jag undrade just hur länge det skulle dröja."
Kvinnan saktade sin vilda rytt, stanande helt, med ynglingens kuk helt begravd i hennes nu väldigt våta fitta. Mannen kom upp bakom henne, manövrerade sin kuk till hennes bakre hål, och trängde sakta men bestämt in i hennes anal. Med tanke på hur stor han var gick det förvånansvärt lätt. Efter några stötar var han helt inne. Kvinnan gav ifrån sig ett jamande läte. Med händerna på ynglingens bröst började hon rida honom igen, saktare nu, samtidigt som mannen stötte sin kuk djupt in i hennes stjärt. Han kunde känna hur mannens kuk rörde sig i henne, tryckte mot hans egen hårda lem. Det dröjde inte länge förrän kvinnan kastade bak sitt huvud och skrek ut sin orgasm - och lämande långa revor på ynglingens bröst med sina naglar. I samam ögonblick som hennes naglar grävde sig in i hans bröst sköt ynglingen sin säd djup inne i hennes välomnande sköte. Mannen drog ut sin kuk ur hennes stjärt och ställde sig upp. Kvinnan gled av ynglingens kuk och flyttade sig så att hon satt gränsle över hans ansikte.
"Jag ska vara generös och ge tillbaka din gåva, min lilla pojke. Se till att dricka varje droppe." Först förstod inte ynglingen vad hon menade, men när den första droppen av hans vita sperma landade i hans mun så blev det uppenbart. Motvilligt svalde han gång på gång medan en blandning av hans sperma och hennes safter droppade ner i hans mun. Till sist verkade kvinnan nöjd och reste på sig.
"Men," utbrast hon, "broder min, du har ju inte kommit än. Åh, så själviskt av mig. Seså, knulla pojken tills du också är nöjd. Jag insisterar."
Panikslagen började ynglingen att protestera, men protesterna dog i hans mun... vad kunde han göra? Bättre att vara tyst och hoppas att de lät honom gå när de var färdiga. Så han bet ihop tänderna när han kände något trycka mot hans anal, och bad en tyst bön om att det inte skulle vara så farligt. Men så trängde kuken till sist in i hans stjärt, och ynglingen gav ifrån sig ett skrik av smärta och förvåning. Mannen var enorm! Ynglingen gnydde till för varje stöt in i honom, som begravde den stora, hårda kuken allt djupare i hans trånga stjärt. Han kände sig fullständigt uppfylld, fullständigt invaderad. Mannen började stöta sin kuk snabbare och snabbare, utan att bry sig det minsta om ynglingens förskräckta läten. Efter vad som kändes som en evighet stanande mannen upp, och fyllde ynglingens stjärt med stråle efter stråle av sperma. Därefter drog han sig ur och ställde sig upp igen.
"Gör ren honom," beordrade han den unga kvinnan, som stått vid sidan av hela tiden, "och sedan kan du komma och assistera min syster och mig i sängkammaren." Med de orden gick mannen därifrån, tillsammans med kvinnan.
Den unga tjänarinnan satte sig på knä mellan ynglingens ben och sög snabbt ren hans kuk från sperma och fittsafter. Det fick honom genast att bli hård igen, men den unga kvinnan struntade i det och övergick istället till att slicka upp all sperma som läckte från hans utsträckta stjärthål. Hon slickade och sög länge på hans stjärt, och såg till att få i sig varje droppe av sin herres sperma. Det fick förstås ynglingens kuk att bli ännu hårdare. När den unga kvinnan var säker på att hon fått i sig allt reste hon sig upp utan ett ord, tog facklan, och gick sin väg. Mörkret återvände. Ynglingens stånd slaknade. Han kunde fortfarande inte röra sig. Han började gråta.
