Förbjudet (3)
"Det här funkar inte, Cloin!"
"Vad funkar inte?" Colin pillar förstrött med armbandet runt Daniels handled samtidigt som han håller ett halvt öga på TV.n och ett halvt på hällregnet utanför fönstret.
"Det här. Vi. Oss." Daniel biter sig i läppen. "Vi kan inte hålla på såhär. Folk börjar titta snett. Har du inte sett Höglund?"
Colin lösgör sig bryskt ur Daniels omfamning och sätter sig upp, sitter rak som en gärdsgårdsstör på soffkanten. "Vad fan säger du?" utbrister han. Tusen tankar flyger genom hans huvud, en klump växer i hans hals och han kan inte få ner sista biten av bullen han ätit på. Tårarna stiger i hans ögon, Daniel ser det och lägger huvudet på sned.
"Älskling? Jag menade inte så... Colin, du? Kom..." Han sträcker armarna mot Colin, men Colin reser sig upp.
"Jag ska gå" mumlar han. Jag vet mycket väl vad du menade. Det är över, det är slut, eller hur?"
Daniel sätter sig upp. "Nej Colin, jag..."
"Jo, du menade visst så. Det är bäst jag går..." Colin går ut i hallen, Daniel följer efter och ser hjälplöst på när Colin kliver i skorna och river åt sig jackan.
"Colin, vänta, lyssna på mig, älskling..."
"Jag är väl inte din älskling? Hejdå, Daniel. Vi ses på måndag, antar jag. Du ska veta att de här månaderna varit de finaste i mitt liv. Hur ska jag nu klara tiden fram till muck? Jag älskar dig." Han vänder sig hastigt om så inte Daniel ska se honom gråta, går ut och slänger igen dörren. Daniel slår näven hårt i väggen. Det gör ont, men det förtjänar han allt. Han sliter tag i något från byrån, kastar det i golvet. Kras. Oj, jävlar, vasen han fick av farmor i 20-årspresent för några år sedan. Det blir roligt att förklara. Nåja, det förtjänar han också.
"Faaan!" Luften går ur Daniel, den norrbottniske yrkesofficeren sjunker ner mot väggen och gråter som ett barn. "Colin..." kvider han tyst. "Colin, kom tillbaka, jag gör vad som helst, Colin..." Som om han blivit bönhörd känner han mobilen vibrera i fickan. Han vet inte hur länge han suttit där på golvet, men tårarna är slut och han är matt i hela kroppen. Nu flyger han upp och sliter upp telefonen. Kan det vara...? Det kan det. Fan, vad ska han säga?
"Ja?" Han hör själv att han låter vresigare än han vill.
"Får jag komma?" Colins röst är tjock av gråt. "Jag överreagerade. Förlåt Daniel, kan vi prata?"
"Ja, kom hit då." Daniels röst bär inte riktigt. Han trycker av samtalet och samlar ihop skärvorna av den trasiga vasen. Det kanske går att limma ihop den igen. Han trycker näsan mot fönstret, det regnar fortfarande. Han öppnar dörren för Colin redan innan han hinner ringa på. Colin liknar en dränkt katt, mohikankammen slokar, ögonen är rödkantade, kinderna flammiga, kläderna dyblöta. Daniel stänger dörren bakom honom, hjälper honom av med den blöta jackan och slår armarna hårt om honom.
"Jag vill aldrig släppa dig" viskar han.
"Daniel, vad..." börjar Colin, men Daniel avbryter.
"Håll mig bara hårt" mumlar han. Colin håller. Länge står de så innan Colin flätar loss sina armar från Daniels halös och de slår sig ner i soffan.
"Jag offrar mitt jobb" säger Daniel. "Jag offrar det. Vi kan inte ha det såhär längre, men jag vill aldrig mista dig!"
"Du är ju dum i huvudet!" Colin ler svagt. "Det kan du ju inte. Vi klarar det... Jag muckar om bara ett par månader."
"Vi pratar sen. Kom, jag behöver dig" viskar Daniel och lutar sig tillbaka. Colin letar sig in i hans famn, deras läppar möts och Daniels tunga kommer varm och hal in i hans mun. Colin kvider till och klamrar sig fast vid Daniel. Han puttar ner Daniel på rygg i soffan, grenslar honom, gnider sig mot honom. Daniel skälver till, blundar, ler brett.
"Är du kåt?" viskar Colin. Daniel svarar inte, Colin gnider sig hårdare mot hans underliv och får honom att snyfta högt. "Fram med kuken nu" flämtar Colin. "Ge mig... Jag måste ha dig..."
Daniel känner sig berusad trots att han inget druckit, yr och lycklig, och han ser på Colin. Den vackra duktiga soldaten i hans pluton, soldaten som i Daniels tycke borde varit plutonbefäl och inte vanlig menig, soldaten som är snabbast på hinderbanan, mest pricksäker på skjutbanan, soldaten som Daniel egentligen inte får röra.
"Jag älskar dig" viskar Daniel, drar ner Colin och kysser honom häftigt. "Du är det finaste jag vet, det mest värdefulla jag har... Jag vill...nu..."
Colin får av sig jeans och T-shirt, kastar det någonstans på golvet och Daniels kläder får ta samma väg. Colin ser på Daniel som ligger platt på rygg i soffan. Hans muskulösa kropp, hans hårda stånd, hans halvöppna mun och glansiga blick. Han är vacker. Colin grenslar honom igen, sjunker sakta ner över honom.
"Ja!" stönar Daniel till och Colin gnyr av njutningen, fattar Daniels händer. Rider honom plågsamt långsamt, Daniel griper om hans höfter och lyfter honom upp och ner.
"Fortare" stönar Daniel, "hårdare, rid mig, så-åååhh... Det är så skönt... Mmmhh..." Han ser upp på sin man, pannan blank av svett, den svartfärgade mohikankammen slängandes, munnen öppen, huvudet kastat bakåt i extas.
"Jag älskar dig" kvider Daniel och Colin griper om hans axlar.
"Jag älskar dig" svarar han med vissa svårigheter att få fram orden. "Det är så skönt...du är så skön..." Han ökar takten, rider honom frenetiskt, Daniel känner det oundvikliga närma sig.
"Colin!" snyftar han. "Jag...ja...ååh..."
"Kommer du älskling?" kvider Colin, och Daniel gnyr något som kan tolkas som ett jakande svar.
"Kom inte än"ber Colin, "inte riktigt än..."
Daniel kämpar mot sin orgasm som hotar att övermanna honom, det blir inte lättare av spasmerna som sköljer genom Colins kropp och gör att Daniels kuk kramas åt ännu hårdare ch av Colins upphetsade stön och flämtningar.
"Nu..." snyftar Colin i samma ögonblick som han själv kastas över gränsen. "Daniel...! Åhh..åå...Daniel... Kom nu, kom älskling... Åhh... Nu kommer det, Daniel... Åh...åååhh!" Colins stönanden övergår i ett gällt skri och orgasmen får honom att falla framåt över Daniel samtidigt som Daniel hugger naglarna i hans höfter och skriker rakt ut.
"Colin! Jag älskar dig...! Colin...Colin!"
Colin ler, genomvåt av svett. De kysser varandra ömt.
"Du är bäst" ler Daniel. "Som sagt, jag offrar mitt jobb. Jag säger upp mig, jag snackar med chefen på måndag!"
"Nehej" svarar Colin. "Det gör du inte, nej. Jag muckar snart. Då är det vi, för alltid."
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| Förbjudet (3) | Homo | 2.9 | 4/6-07 |
| Förbjudet (2) | Homo | 3.9 | 4/5-07 |
| Förbjudet (1) | Homo | 4.1 | 5/4-07 |
Kommentarer
Underbart fin kärlek som beskrivet på ett sätt som får en att rysa av intensivitet ... Du har en otrolig förmåga att få in intensiviteten in i texten! Mer, mer !!!
Det gick väldigt snabbt där från att kliva ur kläderna till att sätta på varandra... även om det låter gulligt och fint har jag aldrig lyckats analsexa så "spontant"...
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Hoppas på att författaren återvänder och skriver färdigt :)