Att förföra en sokyld

---

---

Klockan är strax före fem på lördagsmorgonen när tjugoåriga Sebastian Skoglund vaknar upp ur sin säng på Stationsvägen 5 i centrala Kårsta. Yrvaken och samtidigt halvt drömmande sträcker han sig efter väckarklockan och stänger av larmet. Han reser sig sedan upp ur sängen och tar på sig kläderna som han lagt fram på stolen kvällen innan. Noggrant knäpper han skjortknapparna och ser till att kavajen inte är skrynklig innan han tyst tassar ner till köket för att inte väcka resten av familjen som fortfarande ligger och sover.

Normalt brukar familjen Skoglund gå upp runt klockan åtta och sitta och småprata runt frukostbordet men i dag var det inte en vanlig dag. Sebastian som bara för tre veckor sedan hade tagit studenten skulle möta sin nya flickvän inne vid Tekniska Högskolan för att umgås ett tag innan de under eftermiddagen åkte iväg med hennes familj på en två veckors lång skidsem-ester i Tirol. Nu satt han då ensam i köket och åt sin vanliga frukost bestående av ett glas Oboj och en ostmacka samtidigt som läste de tre morgontidningarna. Han höll hela tiden koll på klockan så att han inte skulle missa Roslagståget, för att ta bilen in till stan ville han inte. Det var också därför han hade gått upp så tidigt, för nu kunde han ställa bilen i garaget bredvid Roslagsbanans station så att hans pappa sedan skulle kunna köra hem bilen.

När klockan var tjugo minuter i sex var de fyrtio minuter kvar tills Roslagståget skulle börja åka in mot centrum ifrån hans station. Så Sebastian började smyga runt på nedervåningen och packa ner de sista sakerna i sin ryggväska. Han gick ut ur huset och var precis på väg över gatan till bilen som stod parkerad på andra när han såg budbilen som höll på att köra över honom. Tack vare att föraren satte fötterna på bromsen så det tjöt om däcken så fick han dock stop på bilen precis framför Sebastians fötter.
I flera minuter stod han chockad och undrande om inte föraren skulle ska gå ur bilen be om ursäkt för sitt handlande. Snart så insåg han dock att han förmodligen var lika chokad som han själv. Han går därför sakta fram till budbilen och knackar försiktigt på fönsterrutan.

–Hej, förlåt om jag skrämde livet ur dig men jag såg dig inte, dina framljus är trasiga.
–Ja, svarade föraren, jag satt och letade efter hus nummer 5 och glömde bort det, du skulle inte kunna säga viket hus det är?
– Jo, svarade Sebastian, jag bor i det huset, vem är det som du ska leverera till?

–Jag skulle lämna över ett packet till Sebastian, och det måste väll var du då?
–Hur kan du veta det om du inte ens vet vilket hus som du ska leverera till?
–Därför att jag var tvungen att leverera paketet innan mottagaren åkte med Roslagsbanan tjugo i sju och du är den enda som jag sett gå ut ifrån huset.

–Okej, då förstår jag sa Sebastian, du vet då inte vem packet är ifrån då?
–Nej, all information var att leverera ett packet till Stationsvägen 5 så fort som möjligt, och att packet inte fick öppnas innan mottagaren satt på Roslagsbanan, han skulle då förstå sa chefen.

–Okej. Är det paketet som ligger på sättet bredvid dig, eller måste du gå ur och ta ut det ifrån bagageutrymmet, frågade Sebastian som kom på att han ju hade lite bråttom.
–Ja. Om du går runt och öppnar dörren på andra sidan kan du ta paketet och gå och lägga in det i bilen, medan jag plockar fram följesedeln som du måste skriva under.

Så fort då Sebastian hade skrivit på följesedeln och slängt in packningen i backsätet rivstartade han i väg från uppfarten för att hinna med tåget. Hela tiden under den korta färden till stationen höll han koll på klockan och han tvekade inte överhuvudtaget på att köra över hastighetsbegränsningarna.

Med full fart körde han i och parkerade i parkeringshuset och tog hissen upp till perrongen med väskorna i händerna och med den stor ryggsäck på ryggen. Precis när han steg ur hissen han läsa texten på displayen om tågets ankomst innan han hörde ljudet av tågets inbromsning. Först nu kunde han också slappna av och andas normalt under hela resan till stationen. Att komma på tåget, eller för att hitta en bra plats i tågets första vang för sig själv och sin packning var inget problem för de fanns ingen annan än han själv på perrongen.

”Varför stressade jag mig så mycket egentligen, de tar ju bara tio minuter att åka bilvägen till perrongen och ingen är ju så dum och åker in till Stockholm så tidigt på en lördag.

Han ställer ner väskorna runt fötterna, öppnar upp ryggsäcken och plockar fram det tunga paketet som är inslaget i flera meter papper. Fort river han upp paketet och förstår sedan varför det var så omständligt inslaget, paketet innehåller nämligen ett mycket vackert marmorskrin. Han öppnar locket för att se vad som finns där inuit och hittar ett handmålat kuvert med ett omsorgsfullt handskrivet brev. Fundersamt läser han sakta brevet medan Roslagståget rullar ut ifrån Kårsta stadion och börjar sin färd emot Tekniska Högskolan

”Hej Sebastian,
Från din hårdrockande Malin

Hoppas alla förberedelser inför vår skidresa med min familj har gått bra och att inte dina föräldrar blev arga ifall de blev väckta så tidigt i morse. Du undrar nog nu förmodningen varför jag skickat dig detta fina skrin och brev, Jag kunde ju ha skickat ett sms men jag ska ge dig några ledtrådar, så får du sedan själv lista ut resten.

För det första lyft på duken som ligger i skrinet och ta upp minneskortet som du hittar under den. Ta sedan det och sätt in det i din mobil för vad som finns på minneskortet är huvudan-ledningen till detta spektakel. Du ska dock sätta dig i så ingen annan kan se vad du kollar på.
Det var första ledtråden och jag kanske inte behöver ge dig någon mer. Du ska i alla fall få två till som är skrivna som en dikt..

Slut dina ögon och blunda, tänk på stearinljus, vin och ost,
tän på på ömmande axlar och på händersom smeker naken kropp

Spola framåt i tiden
sudda bortpinsamma bilder,
din förfrågan om jag raderat vår sexuella fotografering

Jag tror nog du förstår vad jag menar och jag kunde inte slänga bort bilderna. Nu håller dock Farsan på att rensa och installera om alla program i min dator och jag vågade ha kvar dem i datorn.

Med en bladning av belåtenhet och förvåning pluggade han in minneskortet i mobilen och tänker för sig själv: ”Så Malin kastade inte bort korten, fast hon sa att hon skulle göra när vi satt på det där caféet, Sturekatten efter våra studentmottagningar. Men, hon behöll alltså korten i alla fall, undrar vad de kan betyda".

De hade träffats på Sturekatten för att egentligen göra upp planer skidresan men så av någon konstig anledning hade de kommit in på ämnet och först hade Sebastian till och med bett om ursäkt för att han tagit upp disskutionen men så här i efterhand kunde han inte minnas att Malin tyckt de varit obegåvat. Han kom att fundera på vad som egentligen hade hänt under den där kvällen precis innan studenten medan mobilen höll på att ladda över korten till hans lapptop som han hade plockat upp ur en av de stora resväskorna. Och för bättre se detaljerna framför sina ögon blundar han och sommar snabbt till, drömmandes om den där kvällen.

De hade njutit hela kvällen av god mat, och medan kaffet kokade ville Malin bli masserad på axlarna.
–Kan inte du massera mina axlar de är så stela hade hon viskat.
–Okej. Men då får du ta av dig skjortan om jag ska komma åt ordenligt
–Ja, men glöm inte att kaffet kokar, när min behå skapar siluetter av brösten på väggen
–Då får du väl säga till mig då sa Sebastian med en ganska nervös röst.

Malin hade också rätt i att det svaga ljuset från stearinljusen skapade en skuggan på väggen av hennes fylliga bröst som rymdes i en 75C kupa. Att kameran på matbordet nu också dokume-nterade hur hans fingrar smekte hennes axlar.

Att kameran fotograferade med tidsintervall hur hans fingrar flyttade sig och börja smekte hennes bröstvårtor då Malin diskret tagit av sig behån gjorde honom ställd. En normal tjugoåring skulle dock förmodligen bara ha blivit mer upphetsad över situationen. Han skulle ha fortsatt med smekningarna över bröstvårtorna, speciellt efter som de börjat blivit styva och Malins andning övergått till halvkväda kvidningar. En normal tjugoåring skulle också ha förstått att de var Malin som satt på kameran och inte varit så att han glömt att stänga av den. Men Sebastian var dock inte en vanlig tjugoåring. Han hade haft få förhållanden som vara utvecklats till hånglanden och han var fortfarande oskuld så därför slutade han massera brösten.

Om stearinljusen då avgett mer ljus kanske han hade förstått situationen bättre och insett att de det var Malin som satt på kameran igen. Kanske hade han sett hennes vänstra hand innanför kjolen och hjälpt henne smeka fittan, men så fort Sebastian slutat smeka hennes bröstvårtor förstod hon att han inte riktigt ännu var redo för hennes lekar. Hon frågade därför Sebastian om han inte kunde göra sin super goda eftersätt till kaffet med hon tog en dusch.

-Jag förstår om de känns konstig, men det är så varmt i rummet, jag vill kyla ner mig
-Okej Men bara om du raderar de 15 senaste korten i kameran, utan att titta på dem
-Varför det då?, Jag tror att kameran stod på medan vi masserade dina axlar sa han
-Glömde du att stänga av dem din lila klant,

Innan Sebastian hade hunnit svara, hade hon hunnit stänga badrumsdörren. Väl inne i badrummet tog hon ut den lilla dildon som hon alltid hade med sig i handväskan. Hon gick in i duschen och lät vattendropparna skölja över hennes kropp med all sin kraft. Sedan särade hon på bena, hon hukade sig en aning framåt och stoppade två fingrar i munnen för att tysta ner kvidandet när dildon fördes in i slidan. Nästa gång tänkte hon när hon kände orgasmen komma och hon knappt kunde stöna tyst fast hon hade en handduk i munnen inne i duschen skulle hon allt få smaka hans chokladklubba

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Att förföra en sokyld	Onani	1.4	29/5-07
Den kåta unga förförerskan Del 1	Onani	2.2	14/1-07

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.