Vandringen vid sjön

Alice gav upp ett utmattat stön av välbefinnande när hon äntligen kunde lossa ryggsäcken från axlarna. Klick, upp med magbältet, dra, dra, ut ur axelbanden och duns, så landade den tunga ryggsäcken på marken. Damm flög upp i stora moln längs sidorna, uppåt och utåt, hängde några sekunder stilla i luften innan dom återigen började röra sig neråt, lade sig långsamt över tyg, läder, jord och sten, färgade Alice ryggsäck ljusbrun.
– Ta’t lugnt Alice, den är inte så tung, sade Madde och gav henne ett strålande leende; snövita tänder som lyste ur det ljusa, men inte alls bleka ansiktet, inramat av slingor av rakt, lingult hår, som glänste och verkade helt nytvättat, som om det inte alls hade fått stå emot tre dar av regn, sol, piskande grenar och skrapande löv. Alice ignorerade henne och damp istället ner på sin ryggsäck, så att dammet som nästan hade lagt sig flög upp igen, den här gången ända upp till midjan på henne. Hon suckade och började sakta snöra upp kängorna. Upp med knuten, trycket mot foten lättar lite, lossa första spänningen, trycket lättar lite till. Dammet virvlade upp över hennes knän; hon tog ingen notis om det. Tredje, fjärde spänningen, kängans sidor åker några millimeter utåt, lättandes trycket mot foten som suttit instängd i så många timmar. Alice tog djupa andetag; lät syret flöda ut i hennes stela muskler, hårda efter ansträngningen av att ha gått så långt. Känslan i foten närmade sig extas; det fanns nästan inget skönare än att få ta av sig en känga man haft på så länge och vandrat så långt med. Femte spänningen, sjätte, och kängan var lös. Ett krafttag med handen, lite för hårt, och kängan flög av, landade nästan en meter bort. Foten var fri; ute i luften igen, syre strömmade in genom porerna, spända muskler slappnade av, svett avdunstade. Alice suckade och lutade sig framåt, vek sig dubbel, sög in luft igen för att få krafter. Snabbt samma sak med andra kängan, den flög samma väg och Alice föll baklänges och blev liggandes på ryggsäcken samtidigt som hon stönade högt;
– Åh Gud!
– Lite högre bara, så hör dom dig ända där hemma, sade Johanna flinandes medans hon grävde i sin ryggsäck efter vedyxan. Alice ryckte till och rodnade; hon insåg inte att hon hade stönat så högt. Men hon sjönk tillbaka igen och slöt ögonen, lät svallandet av vattnet föra henne till dagdrömmarnas land, lät hennes muskler sakta lösa upp sin spändhet och återigen bli mjuka.
Dom hade slagit läger vid en sjö, en rund, spegelblank yta, men väldigt liten; man kunde enkelt se alla sidor och i grova drag vad som stod där; en människa skulle man kunna se, men inte t.ex. färgen på hennes kläder. Lägerplatsen i sig var inte mycket att tala om; ett fast vindskydd byggt av stockar, en eldstad, alltihop bara några meter ifrån det spegelblanka vattnet.
Dom var tre stycken, Alice, Madde, som egentligen hette Madeleine, och Johanna, som hade träffats när dom var små och växt upp tillsammans. Dom bodde allihop på samma gata, i princip grannar, och hade alltid när dom varit små sprungit upp i skogen vid kvarteret och lekt. Förmodligen var det detta som senare hade fått igång deras gemensamma intresse för friluftsliv och vandring. Sånt här var något dom ofta gjorde; gick ut och vandrade över en helg, bara dom tre. Dom älskade det, den vackra naturen, friheten att vara helt ensam, och inte minst närheten med varandra. Dom hade umgåtts så länge och så mycket att dom blev mer än bara vänner; som blev som sammanlänkade i själen. Om en var lycklig var dom alla lyckliga, om en grät grät dom alla tre, om en var arg var dom alla arga. Dom kände varandra så mycket och så nära som en människa möjligtvis kan känna en annan människa.
Johanna var vad man vid första anblicken skulle kalla ledaren, även om hon inte på något sätt var det. Ingen var distinktivt det eller det i gruppen. Saken var helt enkelt att hon nästan lyste av en aura av tuffhet, självsäkerhet och ledarskap. Hon hade ett snabbt temperament och hoppade ofta rakt in i situationer utan att tänka, fast hon var mycket noga med att alltid ställa upp för sina vänner. En gång när Alice kille hade gjort slut med henne gick hon raka vägen till killens hus, ringde på, och när han öppnade dörren örfilade hon honom så hårt att han ramlade baklänges. Sedan gick hon därifrån.
Hennes hår var tjockt och illrött, som för att passa hennes temperament. Hon var något över medellängd och många timmar i friidrott och gymnastik på proffsnivå hade format hennes kropp till smala, seniga muskler; det fanns knappast något överskottsfett på hennes kropp. Hennes kropp var välformad men hennes bröst något små, men trots det var hon väldigt snygg. Om hon inte tyckte om någon kille spände hon blicken i honom med sina ljusa, nästan grå ögon så att han snabbt började se sig om efter en mer villig tjej. Men när man väl kom in till hennes hjärta var hon mjuk och snäll mot alla hon älskade; hon var som rosen, som har vackra blommor men skyddas av hårda taggar.
Madeleine var nästan raka motsatsen till Johanna. Hon var ungefär medellängd, något smal, lingult svallande hår, blå ögon och vita tänder. Hennes uppsyn var så gott som alltid leendes; hon var en sådan människa som trodde att allt kunde fixas med ett leende och en kram, en sådan människa som omöjligen kan bli arg. Hon var som Johannas motpol, snäll och vänlig mot allt och alla, eftertänksam och begrundande. Även om hon var smal och hennes bröst inte så stora, så passade hennes kurvor ihop på något sätt med hennes kroppsbyggnad; hon var helt enkelt lagom. Hennes ansikte var sött, ljus hy, blå ögon, inramat av gult hår.
Alice var något av länken mellan de två. Om Johanna och Madde var två motpoler så var Alice länken som förde ihop dom. Hon var ofta den beslutande faktorn; om Johanna sade en sak och Madde en annan så var det ofta hon som fick fatta beslutet, ofta genom att kompromissa. Detta hade gett henne erfarenhet med att hantera diskussioner och lösa konflikter, och hon var beryktad i skolan som debattledare, där hon kunde lyssna på alla sidor av diskussionen och ofta komma fram till en bra kompromiss som dom flesta inte hade trott varit möjlig. Både Johanna och Madde var smala; Alice var inte på något sätt mullig, men smal skulle man nog inte heller kunna kalla henne. På grund av detta hade hon lite mer former och större bröst än de andra två, hela hennes kropp trimmad av volleybollträning. Hennes hår var platt och rakt, någonstans mellan ljusbrunt och blont; mörkblont skulle man kunna säga.
Alice väcktes ur sina tankar av ljudet av en yxa mot trä, och när hon tittade upp var Johanna i full färd med att klyva ved. Madde hade plockat fram det dom skulle ha till middag, samt lite marshmallows att grilla över elden.
¬¬¬¬¬– Jag tror jag tar ett bad, sade Alice försiktigt och började sakta dra av sig tröjan.
¬– Gör du så, sade Madde, så kommer jag efter dig alldeles snart. Alice hade fått av sig tröjan och började sakta knäppa upp byxorna. Yxan ljöd i bakgrunden; svisch, dunk, svisch, dunk. Rytmiskt, tills Alice förlorade sig i slagen, kände sig som i en dröm. Byxorna gled sakta ner över låren; huden knottrade sig i kylan, men hon kände det knappt. Axelbanden på linnet åkte av och det gled ner, lade sig på ryggsäcken. Alice ställde sig upp; hennes ben var som smör, blodet dunkade i öronen. Allt blod försvann ur hjärnan, en skugga flög över ögonen. Allt blev svart; Alice kände hur hon vinglade till och sedan hur vind rusade förbi öronen; hur världen vände sig. I sista stund landade hon på två utsträckta armar, huvudet fortsatte några centimeter innan nacken fick tag i det och höll det upprätt. Ljudet av något tungt som släpptes ljöd, stål mot sten, som i änden av en tunnel.
– Hon är nog tröttare än vi trodde, jag stoppar ner henne i vattnet och försöker mjuka upp henne, hördes Maddes röst, både precis bredvid henne och långt borta samtidigt. Alice tittade försiktigt upp; Madde hade fångat henne när hon föll och höll henne nu varsamt mot sig. Johanna stod bredvid med en orolig uppsyn; hon hade släppt yxan ner på marken när hon såg vad som hände. Nu nickade hon sakta;
– Gör det. Jag… fortsätter med veden, sade hon, även om det hördes att det inte var det hon ville göra.
Madde fick Alice att försiktigt ställa sig upp och linka fram mot vattnet. Hon kände sina nakna fötter skrapas mot stenar, kvistar och kottar, men det ersattes efter bara några steg av slät klippa, fortfarande varm efter den soliga dagen. Händer trevade längs hennes nakna rygg; hennes BH knäpptes upp och drogs av henne. Alice protesterade inte; så många år tillsammans hade gjort dom ganska likgiltiga inför varandras nakenhet, och dom var ofta nakna tillsammans, när dom badade eller sov över hos varann.
Bredvid Alice hördes ljudet av tyg mot tyg, och hon förstod att även Madde höll på att klä av sig. Hon öppnade sakta ögonen och tittade ut över den stilla ytan. Sjön var fullständigt spegelblank; inte minsta krusning eller vågor störde ytan. Det var som om två exakt likadana världar fanns; en riktig och en upp och ner, som tog vid där den andra slutade. Solen var ett mörkrött klot halvvägs ovanför trädtopparna, precis mittemot dom, på andra sidan sjön. Alice tittade ner och såg sitt eget ansikte titta tillbaka. Bredvid henne stod Madde som just drog av sig byxorna. Hennes ljusa hud strålade mot henne, verkade nästan reflektera det lilla solljus som fanns, som en spegel. Madde vände sig om och tittade på Alice genom vattnet, och log mot henne innan hon började kränga av sig tröjan.
Alice böjde sig framåt och drog sakta av sig trosorna; kände den mjuka bomullen mot sin hud, lät dom sakta åka längs benen innan dom stannade på klippan. Hon lät dom ligga.
Madde ställde sig bredvid henne, hon nu också naken. Alice tittade på hennes speglade kropp i vattnet. Hon var ljus och smal, och även om hennes bröst inte var så stora, omkring B, så var dom fasta och hängde inte. Hon hade bara en smal strimma kvar av håret där nere, i motsats till Alice, som var helt rakad. Alice bröst var omkring C och hennes höfter var lite bredare, men hennes bröst var inte lika välformade som Maddes.
Madde tog hennes hand och ledde henne sakta ner i vattnet. Det var fortfarande varmt efter den soliga dagen, men trots det rös ändå Alice något när hon klev ner. Botten bestod av en klippa som gick neråt till vattnet var strax ovanför midjan, och sedan blev det sandbotten.
Alice gick hela vägen ner till sanden, och där stannade hon. Hon andades sakta, lät lungorna fyllas djupt innan hon tömde dom igen, och sedan tog hon ett djupt andetag, böjde på knäna och sjönk ner under vattenytan.
Hon gnuggade handflatorna mot ansiktet och sedan öppnade hon ögonen. Framför henne stod Madde, även hon med böjda knän och under vattnet. Hon var så vacker, tänkte Alice; leendet lyste ur hennes ansikte, tillsammans med hennes blå ögon, håret böljade ut från hjässan som långa trådar av blont sjögräs. Solstrålar som bröts mot vattenytan bakom henne skapade som en gloria runt hela hennes kropp; hon såg ut som en ängel. Alice tog några simtag framåt och slog armarna om hennes kropp. Madde besvarade kramen; hennes hud, mjuk som bomull, gneds mot Alices, deras bröst mot varandra. Sakta började de stiga uppåt, fortfarande omslingrade, tätt, tätt. Dom bröt vattenytan samtidigt, fyllde sina lungor, flämtade, hostade, fortfarande omfamnandes, kind mot kind. Madde började sakta stryka Alice rygg och tryckte sedan sina läppar mot hennes hals. Det var en fjäderlätt beröring, men Alice kände det ändå som om all hennes känsel satt i den enda fläcken; den fyllde hela hennes sinne. Madde drog bort ansiktet från hennes axel och tittade henne i ögonen;
– Kom nu Alice, så skall jag massera dig. Madde hade en talang för massage; hon hade t.om. praktiserat på ett massageinstitut och dom hade sagt att hon hur lätt som helst kunde få jobb där.
Hon tog Alice hand och ledde henne in till stranden.
– Lägg dig här, sade hon och Alice lade sig trött på mage klippan som gick ner i vattnet. Vattnet räckte henne ungefär till skulderbladen; resten av kroppen var fortfarande under vattnet. Stillheten och det mjuka skvalpandet av vattnet började äntligen lätta lite på den trötthet som fyllde hennes sinne; började sakta mjuka upp hennes muskler.
Plötsligt lade sig Madde helt raklång ovanpå henne. Alice kände hennes varma kropp, hennes lår som knep om Alice höfter, hennes bröst som trycktes mot Alice rygg. Alice kände ett par mjuka fingrar som varsamt strök henne i nacken, som sakta strök våta hårtestar undan ansiktet. Alice låg med huvudet åt sidan och när hon tittade upp såg hon djupt in i Maddes ögon.
– Försök att slappna av, nästan viskade Madde, men det var något nytt i hennes sätt att säga det, något ömt, varsamt. Samma sak glittrade i hennes ögon. Hon böjde på huvudet och kysste Alice hals än en gång, mjukare, mer varsamt den här gången, men trots det brände den kyssen nästan mer än den förra i Alice huvud.
Så rätade Madde på sig och trycket mot Alice rygg försvann, men hon satt kvar med benen över hennes höfter, höll sig fast. Hennes hand som sakta smekte Alice nacke rörde sig neråt, och möttes av den andra på hennes rygg. Maddes händer var så mjuka och varma, efterlämnandes ränder av värme där dom åkte fram över Alice rygg. Sakta började hon smeka och massera Alice rygg, omväxlandes gnuggandes, knådandes och smekandes. Alice slöt ögonen och började andas med öppen mun. Varje muskel slappnade av fullständigt där Maddes fingrar for fram, helt slutade fungera, nästan dog. Knutar bara smalt bort som om syra hade hällts över dom. Madde vandrade med händerna, över skuldrorna, axlarna, nacken, ner till korsryggen. Precis vid kors ryggen stannade dom ett ögonblick, och sedan smekte dom sakta en cirkel längs kroppen; började vid korsryggen, mot sidorna, över höftbenen, fram och möttes igen strax under naveln. Fram och tillbaka, samma rörelse flera gånger. Varje gång dom hamnade på magen var dom bara några centimeter ovanför Alice sköte, och hon önskade nästan när dom var där att dom skulle röra sig neråt. Plötsligt stannade dom på magen, tvekandes, som om Madde var osäker på vad hon skulle göra, sedan började cirkla över magen, längre och längre ut tills dom rörde vid undersidan av brösten. Började sakta stryka sidorna på brösten; Alice andades tyngre och tyngre. Händerna gick uppåt, förbi brösten och strök sakta ovanför dom och över nyckelbenet. Sedan gick dom neråt igen, och den här gången kupade Madde händerna på Alice bröst. Alice gav ifrån sig en lätt flämtning, hon visste inte om Madde hade märkt det, men händerna var stilla. Sakta började dom röra sig, smekte brösten med hela handflatan. Alice var som i trans; helt försvunnen. Allt som fanns var Maddes mjuka händer. Inget annat.
Händerna släppte Alice bröst och gick neråt, över höfterna, och började smeka benen. Alice andades ännu tyngre, nästan flämtade, när spänningen i benen släppte. Muskler nästan bara smalt bort, spändheten försvann helt. Ner längs låren, upp och ner på smalbenen, ner till fötterna, upp till låren igen. Maddes händer gick upp och började sakta massera rumpan och höfterna. Fortfarande med händerna på Alice höfter böjde Madde sig neråt och lade sig på Alice rygg igen. Hennes kropp var varm, och mot Alice skulderblad kändes hennes bröstvårtor som två hårda knoppar. Alice märkte att även hennes vårtor var hårda, och hon andades tungt, med öppen mun. Maddes händer var så sköna. Hon stack ner ansiktet i Alice nacke, gnuggade försiktigt med näsan mot kotorna, tryckte försiktigt läpparna mot Alice hud.
Alice kände bara Maddes beröring; hon kände inte klippan hon låg på, inte vattnet som skvalpade mot hennes mage, inte temperaturskillnaden mellan vattnet och luften. Madde var allt som fanns.
Maddes händer, som hade strykt cirklar över Alice mage, började sakta röra sig neråt. Förbi naveln. Alice väntade, undrade vad som skulle hända. Förbi höftbenen. Tankarna virvlade i Alice huvud; vad som hände, varför, men mest av allt en ostoppbar, närmast instinktiv känsla att Madde skulle fortsätta; att hon inte fick stanna.
När händerna nådde precis ovanför Alice kön flämtade hon till. Händerna delade på sig och gick ner i ljumskarna. Sakta började dom smeka Alice ljumskar, upp och ner, längs sidorna av Alice kön. Alice hade aldrig känt något liknande. Hennes blygdläppar fördes samman och gneds mot varandra av Maddes händer. Hela underlivet kändes som om det skulle brinna upp; det gick som stötar där Maddes händer gick fram. Upp och ner, upp och ner. Alice förlorade sig i tid och rum; Maddes händer som rörde sig upp och ner var allt som fanns.
Till slut, efter hur lång tid visste inte Alice överhuvudtaget, slutade Madde. Hon drog bort hände och Alice kände hennes ben röra sig. Besvikelsen sköljde över Alice för en sekund, men ersattes snart av känslan hur underbart avslappnad hon var, hur inte en enda muskel i hennes kropp var spänd.
Armar grepp tag om henne i sidan och rullade över henne på rygg; hon fann sig själv stirrandes in i Maddes ansikte. Hon lade sig ner över Alice igen, sina ben utanför Alices, men hon lade inte hela sin tyngd på henne; hon stödde sig på knän och armbågar. Blont, vått hår hängde ner från hennes huvud, kapslade in hennes och Alice ansikten i galler av hårlängder. Hennes ansikte var bara några centimeter från Alice; hon kunde se varje fräkne på hennes näsa, hennes blossande kinder, hennes blå ögon. Hon var så vacker, tänkte Alice. Så vacker.
– Var det skönt, viskande hon. Alice nickade sakta, helt förlorad i Maddes ögon; Maddes tittade på henne ömt, längtansfullt och… Alice kunde inte säga var det var.
Sakta, sakta sänkte Madde sitt ansikte mot Alice. Millimeter för millimeter kom hon närmare. Hennes andedräkt blåste över Alice läppar som små vindpustar. Närmare och närmare kom hon, samtidigt som hon sänkte hela sin kropp över Alices; deras bröst möttes och trycktes mot varann, deras vårtor gneds mot varandra, skickande vågor av njutning upp i Alice huvud. Maddes lår gneds mot utsidan av Alice. Närmare, närmare, deras läppar bara några få centimeter isär.
I sista stund vek Madde undan, drog bort huvudet; lät det sjunka ner vid sidan om, mot Alice hals. I samma ögonblick lade Madde hela sin tyngd på Alice, och deras vulvor möttes, trycktes mot varandra. Alice kunde inte beskriva känslan som steg upp inom henne. Madde tryckte än en gång sina läppar mot Alice hals, och Alice slog armarna om henne, ville trycka henne till sig, ville aldrig släppa taget. Deras kön trycktes mot varann, blandades, blev ett; deras kroppar och själar förenades.
Maddes läppar lämnade Alice hals och hon fann sig själv stirrande in i dom blå ögonen igen. Fortfarande fanns det där ömma, längtansfulla i dom; nu starkare än någonsin. Madde log mot Alice och hon log tillbaka. Plötsligt började Madde se nervös ut, hennes blick flackade mellan Alice läppar och hennes ögon, hon slickade sig om munnen. Kommer hon att göra det nu, tänkte Alice, kommer hon kyssa mig? Alice visste inte om hon ville att Madde skulle kyssa henne eller inte. Till slut sänkte Madde sitt huvud och gnuggade nästippen vid Alice näsa. Alice fnittrade, och det gjorde Madde också. En sista kyss i pannan, och sedan ställde sig Madde upp och hjälpte försiktigt Alice upp och gav henne en handduk.
Johanna satt vänd mot eldstaden, där en brasa redan sprakade för fullt. Alice satte sig ner och njöt av den värmande elden som torkade hennes kropp, men den kunde inte stilla den flod av tankar som snurrade i hennes huvud. Dom flesta av dom handlade om Madde. Hon satt mittemot henne, ansiktet lystes upp av lågorna och stod i kontrast mot den vita handduken. Under den skymtades konturerna av hennes bröst. Undrar hur dom känns att röra vid, tänkte Alice, och blev genast bestört över tanken; så var ju inget att tänka om sin bästa vän. Eller?
– Känns det bättre? Johannas röst lockade tillbaka henne till verkligheten. Hennes huvud var lutat framåt, mot Alice. Ögonen var oroliga, och underläppen darrade knappt märkbart.
– Ingen fara, sade Alice med ett leende, om än ett något ansträngt ett. Maddes fingrar är otroliga. Johanna nickade och kastade en blick mot Madde, som log tillbaka. Johanna flinade och ställde sig upp:
– Jag tror jag tar mig ett snabbt dopp jag med, sade hon och började gå ner mot vattnet samtidigt som hon drog av sig tröjan.
Madde lade handduken vid sidan om och började göra i ordning maten. Alice lutade huvudet och betraktade hennes kropp; hon svankade lite mot Alice, och sidan av hennes bröst syntes, vårtorna utstickande som spetsar.
Ett plask en liten bit därifrån sade dom att Johanna hade hoppat i vattnet. Alice började hjälpa Madde laga mat, men hon blev hela tiden distraherad av Maddes nakna kropp framför sig. Hon hade ju sett Madde naken oräkneliga gånger förr, men det kändes annorlunda nu. Hon ville känna på Madde, smeka den där gräddvita huden, och bli smekt av dom varma fingrarna.
Johanna kom gåendes upp från stranden, och Alice fann sig själv stirrandes på henne med. Hon hade solat, och hennes slanka kropp svassade elegant fram, de vältränade musklerna spändes och slappnade av med varje steg, rörde sig under huden. Hon var också rakad, vattnet droppandes från hennes blygdläppar, hennes bröstvårtor styva av kylan.
Hon satte sig på stocken framför elden och tog emot en tallrik från Madde. Madde och Alice satte sig på varsin sida om henne, tätt ihop. Dom pratade om helt vanliga saker, men Alice fann det svårt att koncentrera sig; Johannas varma kropp trycktes mot henne, och allteftersom mörkret föll började de spelande lågorna kasta svepande skuggor över hennes kropp, som framförde hennes sensuella former och gjorde det hela mystiskt. Deras ögon glittrade av eldens sken, deras bröst kastade långa skuggor över magen. Deras mage försvann i mörker av skuggan av deras lår, fick en att undra hur det såg ut där, fick en att längta efter att utforska den där platsen, känna den, smeka den.
Alice fann sig själv plötsligt stirrandes in i Maddes ögon. Dom var så blåa, med ett sken långt nere i sig; Alice visste inte om det skenet kom från elden eller Madde själv. Madde stirrade länge på henne, och Alice fann sig själv flyta bort, verkligheten försvann och ersattes av två blå ljuspunkter i fjärran. Närmare och närmare kom hon de blå ljuset, tills hon trodde skulle drunkna. Runt, runt snurrade hon, djupare ner i ljuset, djupare.
– Det är väl dags att gå och lägga sig tjejer. Johannas röst skar som en kniv genom tomheten, skar av Alice kontakt med det blå ljuset och lät verkligheten flöda in genom hålet, in i tomheten. Återigen satt hon vid elden, återigen kände hon värmen från elden mot framsidan av kroppen och nattens kyla mot baksidan. Johanna hade ställt sig upp och Madde var på väg upp hon också. Alice sträckte på sig och sade:
– Ja, det vore härligt. Tröttheten från vandringen kom tillbaka som i ett slag, och hon kände att hon verkligen behövde lägga sig. Musklerna darrade till när hon ställde sig upp, och Madde och Johanna skyndade till hennes sida och tog tag i henne. Tillsammans stapplade dom fram till vindskyddet, där deras sovsäckar redan låg utlagda. Alice kollapsade ner på dom utspridda sovsäckarna och lät en suck far förbi läpparna, tömde sina lungor. Johanna släppte taget och kröp iväg för att dra för presenningen för ingången, men Madde höll händerna om Alice axlar och tittade på henne. Alice tänkte fortfarande på hur vacker hon var, kunde inte sluta.
– Tack för att du masserade mig, fick hon ur sig. Madde log.
– Det var inget, sade hon. Hade hon kommit närmare? Alice var helt fängslad av dom blå ögonen.
– Du är vacker, viskade Alice, förvånad själv över att orden kom ur hennes mun.
– Du med, viskade Madde tillbaks. Nu var hon nära, hennes andedräkt flög som en stilla fläkt över Alice läppar, närmare, hennes mun var röd och glänsande, hennes ögon så vackra. Närmare, Alice visste inte vad hon skulle göra, vad som skulle hända, Madde slöt ögonen, närmare…
När hennes läppar rörde vid Alices gick det som en stöt genom Alice, hon frös till, blev helt stilla. Maddes mjuka läppar trycktes mot hennes i vad som kändes som en evighet, som om det aldrig tog slut. Sakta, sakta började något trycka mellan Alice läppar, som om det ville komma in. Nästan instinktivt öppnade hon munnen och Maddes tunga var inuti henne.
Alice hade aldrig känt något liknande. Maddes tunga smekte Alices, mjukt, varsamt, och känslorna som flödade i vågor upp i Alice huvud var helt totala, utplånade allt annat. Försiktigt började hon besvara kyssen, började brottas med Maddes tunga, och känslan i det närmaste tiodubblades. Hon sträckte sig upp mot Madde, grep tag om hennes huvud och ville dra henne mot sig, ville ha mer. Madde drog sig undan och stirrade in i Alice ögon en kort sekund innan hon vred huvudet mot öppningen. Johanna satt och tittade på de båda, frusen mitt i rörelsen, men hennes ansiktsuttryck var inte rädsla, utan snarare… acceptans. Långsamt började hon krypa mot de två, och satte sig på andra sidan Alice. Hon kastade en outgrundlig blick mot Alice, och sedan tittade hon på Madde, som tittade tillbaka. En stund, ett ögonblick, en timma, Alice visste inte hur länge de stirrade på varann, men till slut tog böjde sig Johanna fram, tog tag i Madde i bakhuvudet och klistrade sina läppar mot hennes.
Deras tungor fladdrade, lekte med varandra. Alice sträckte sig uppåt och lade varsin arm om sina två vänner, började sakta smeka deras ryggar. Johanna drog sig undan från Madde och kysste Alice istället. Hon var vildare än Madde, mer brottandes. Ett par händer började stryka hennes mage, pillade lite i naveln innan dom gick neråt. När dom strök över Alice klitoris stönade hon mellan Johannas tunga. Det var som en våg av njutning kom över henne i det ögonblicket, när dom gled över hennes klitoris. Johannas läppar släppte Alices och gick neråt, smekte sakta över halsen. Maddes händer gled återigen över klitoris, vilket fick Alice att stöna igen, strök längs blygdläpparna som var genomvåta av Alice safter, och upp till klitoris igen. Strök sakta på vulvan, längs sidorna av klitoris. Dom gick ner igen och gick in i Alice slida bara någon centimeter, men det var tillräckligt för att få Alice att flämta till. Vågorna av njutning som flög upp i hennes huvud var som ingenting hon nånsin hade upplevt. Johannas läppar gick längre och längre ner; nu var dom nere vid slutet av halsen.
Alice andades tungt nu; med öppen mun kom luften ut i stötar, efterföljandes varje smekning Madde gjorde längs hennes kön. Johanna gick längre och längre ner. Hon nådde fram till utkanten av Alice bröst och började sakta, sakta vandra uppåt, hennes läppar brände som eld mot Alice bröst.
Madde slutade plötsligt smeka henne. Alice var för bedövad för att säga något men kände ändå en besviken känsla i bakhuvudet. Plötsligt kände hon något som en svag blåst över sitt kön, och Maddes läppar trycktes mot hennes vulva. Precis i samma ögonblick försvann hennes ena bröstvårta in i Johannas mun.
Alice skrek, ja hon verkligen skrek ut, hon kunde inte hejda det. Ryggen kröktes och bröstet höjde sig. Hon kom inte, men känslan, njutningen, var så stark att det nästan var som att komma. Det var kontrasten mellan hennes över- och under kropp; Johanna sög på hennes bröstvårta, hårt och kraftigt, medans Madde försiktigt lät sin tunga löpa över hela venusberget och längs med blygdläpparna, smekandes, varsamt. Varje gång tungan gick över klitoris stönade Alice till extra högt. Hon såg inget, hon kände inget, förutom Johanna och Maddes tungor och läppar.
Känslan började som en kittling i underlivet, en darrning, som blev större och större, tills hela underlivet nästan darrade, och Alice visste att hon skulle komma. Med ett sista stön sköljde orgasmen över henne, och hon föll ihop i en hög medans känslorna susade runt i huvudet på henne. Som i en dimma kände hon värmen från någon annan bredvid sitt ansikte. När hon öppnade ögonen kunde hon först inte urskilja något, men sakta framträdde ett skarpt, solbränt ansikte med flammande rött hår. Johanna. Hon log och kysste Alice. Kyssen var härlig, passionerad. Madde dök upp på andra sidan och Alice kysste henne också. Hon fann sig själv upplyft av en het, passionerad känsla. Kärlek.
– Johanna… Madde, sade hon och rörde vid deras ansikten, strök deras kinder med baksidan av sina fingrar.
– Jag… rösten stockade sig i halsen på henne, som om den var rädd för vad Alice ville att den skulle säga.
– Jag älskar er, sade hon till slut. Jag älskar er båda, och jag har nog alltid älskat er.
– Vi älskar dig också Alice, sade dom i kör och log mot henne. Dom vred huvudena mot varandra, fortfarande leendes.
– Jag äskar dig med, Madde.
– Jag älskar dig med Johanna, sade dom båda och föll i varandras armar och kysstes. Deras tungor sträckte sig in i varandras munnar, som om dom ville så långt in som möjligt, långt ner i halsen. Alice ligger kvar efter orgasmens vågor, fast synen av hennes bästa vänner hånglandes vad nog för att börja få igång henne igen.
Madde släppte Johanna och satte sig grensle över Alice, över höfterna stödjandes på knäna, så att deras kön fick kontakt igen, som nere i vattnet. Johanna stod också hon på knä bredvid Alice. Båda två började försiktigt smeka sig själva, lät handflatorna glida över hela deras kön. Dom andades sakta med öppen mun, i takt med sina strykningar. Maddes safter började flyta ut över Alice ljumskar och lår, fast hon visste inte om det var Maddes eller hennes egna. Lukten i vindskyddet var som laddad med erotiska känslor.
Alice drog Johanna till sig, och tryckte sina läppar mot hennes mage, emellan hennes armar. Längre och längre ner gick hon med munnen, tills hon pussade Johanna över hennes klitoris. Lukten av hennes kön steg upp i Alice näsborrar, gjorde henne nästan omtöcknad. Försiktigt sträckte hon ut tungan och lät den nudda vid hennes fuktiga blygdläppar. Smaken av henne fullkomligt exploderade på Alice tunga. Vad det smakade var bortom ord att beskriva.
Johannas stön nådde fram till henne när hon lät sin tunga utforska hennes kön, smeka över venusberget, vilket ledde till högre stön från Johanna. Hon tittade upp och såg att Madde sög på hennes ena bröstvårta.
Madde slutade med Johannas bröstvårta och sänkte huvudet ner till samma nivå som Alices. Hon sträckte ut tungan och tillsammans slickade dom Johanna, svepte med sina tungor över hela hennes kön. Hon stönade som en galning. Alice kände smaken av Johanna och värmen från hennes kön, och bredvid sig värmen av Maddes ansikte. Hon vred huvudet lite och kysste Madde, lät sin tunga flöda in i hennes mun, bytte ut smaken av Johanna mot smaken av Madde.
Madde drog sig undan från Alice efter att ha besvarat kyssen och kysste Johanna också, tystade hennes stönanden med sin mun. Johanna kysste tillbaka och lade sedan sina fingrar mot Maddes kön och började smeka henne. Alice gick med och började även hon smeka Madde. Madde rätade på ryggen så att hon satt rakt upp på Alice och stönade högt ut i luften. Hennes kön savade så mycket att Alice underliv blev genomvått. Johanna placerade huvudet mellan Maddes ben och tungan mot Maddes och Alice kön samtidigt. Både Alice och Madde stönade högt till när Johannas tunga löpte mellan dom. Fortfarande låg deras kön mot varandra och när dom gneds mot varandra kände återigen Alice vågor av njutning. Med ena handen smekte hon sig själv och den andra smekte över Maddes kön. Madde stönade högt ut i luften, huden över halsen spändes varje gång hon skrek ut.
Johanna slutade slicka Madde och rätade på sig och kysste henne istället. Maddes besvarade kyssen ivrigt, och deras tungor gled utanför, fladdrade i luften.
Madde lutade sig över Alice och kysste henne också. Svagt kände hon smaken av Johanna under Maddes i hennes mun. Deras kön gneds mot varann igen när hon lutade sig fram och skickade ytterligare vågor av njutning upp i Alice huvud.
Madde rätade på sig och gled med händerna omväxlande över sitt kön och Alices. Både hon och Alice stönade högt. Alice gjorde samma sak; deras händer gled över deras kön, smekte varandra. Johanna började suga på Maddes bröstvårta samtidigt som hon hade två fingrar inne i sig själv. Alice stönade högre och högre, likaså de andra två. Hon sträckte ut ena handen mot Johanna, och smekte hennes klitoris. Den andra fortsatte hon smeka sig själv och Madde med.
Spänningen inuti henne byggdes upp, fortare och fortare, till en nivå hon aldrig hade känt förut, som hon inte trodde var möjlig. En blick på de andra sade att samma sak hände med dom; deras ögon var slutna, och de stönade, nästan skrek, rakt ut i luften. Snart så kommer det, tänkte Alice, snart, de också? Ja, ja, snart, snart, nu…
De kom samtidigt, alla tre. Deras samlade upphetsning bröt alla fördämningar, forsade fram med en kraft som satte vilken vårflod som helst i skam. Alice visste inte om hon skrek, hon visste ingenting. Vågen som kastade sig in i hennes skalle forsade fram och knäckte sönder verklighetens sista fästen. Alice fullkomligt försvann. Hon kände inte det hårda trägolvet under sovsäckarna, eller Madde som ramlade ihop i en hög över henne, eller Johanna som ramlade bredvid henne, huvudet vilandes på hennes axel. Verkligheten hade sköljts bort med flodvågen som deras samtida orgasm hade varit, och nu existerade ingenting utom tomheten. Alice välkomnade den, lät den fylla varje del av hennes sinne, lät den utplåna all oro, ängslan och sorg, och bara njutningen återstod.
Känslan av Maddes rytmiska andetag mot henne bröst kom svävandes någonstans i utkanten, och det var det sista hon kände innan hennes hjärna lade av helt och hon somnade, sjönk ner i drömmens landskap fortfarande medans njutningen fyllande varje vrå av hennes sinne.

Fler noveller av samma författare

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.