Curriculum, VI
Mitt trötta medvetande rörde sig i gränslandet mellan sömn och vakenhet. I mina drömmar passerade märkliga bilder förbi mina ögon. Bilder av nakna människor som knullade, som njöt, som stönade. Som sög, slickade och var sina lustars slavar.
Slavar.
Där var ordet som gav mina drömbilder en obehaglig ton. Ett mörkare ackord, som gav mig känslan av att det här trots allt inte var en vanlig sexdröm. Och där var de, bilder på människor som jag vagt kände igen. En medelålders kvinna med ett självsäkert ansiktsuttryck. En ung, smal blondin med huvudet nedåtböjt i skam. Och en kortare, asiatisk flicka med mörka, grymma ögon.
Och smärta. Som en ljusblixt skar smärtan genom mitt ännu sovande psyke och förvandlade drömmen till en förunderlig blandning av sexdröm och mara. Vinande ljud genom luften och, utan ett klart samband dem emellan, en brännande känsla i mitt underliv. Känslan av att inte kunna fly från smärtan, att vara bunden. Och än mer skrämmande: att inte vilja fly. Att villigt utsätta sig för plåga.
Så drog något mig upp från sömnen, upp mot vakenhetens yta. Jag insåg långsamt, som om medvetandet undan för undan klarnade, att alltihopa bara var en dröm. Jag slog upp ögonen och såg mig omkring i ett främmande rum. Ett litet rum, tapetserat med mörkgröna tapeter och med ljust trägolv. Möblerat med i princip bara järnsängen jag låg i, och i andra änden av rummet en toalett och ett handfat, båda i enkelt, naket stål. Lika naket som jag själv. Solen sken in genom ett litet fönster, som märkligt nog verkade vara försett med galler på insidan.
Jag blev plötsligt varse om vad som gjort slut på min sömn: fotsteg utanför dörren. De ökade i styrka, tills de stannade alldeles utanför dörren. En nyckel vreds om i låset, och dörren öppnades.
Det första jag såg var ögonen. De mörka, obarmhärtiga ögonen jag mindes så väl från min dröm. Åsynen av Linn i dörröppningen gav mig minnet av gårdagen åter, minnet av hur jag sålts som slav, piskats, förnedrats och till slut våldtagits av Monica och Linn. Hur jag till min växande fasa insett att jag blev upphetsad av det, och som följd kapitulerat och accepterat att jag var deras slav. Nu var hon tillbaka igen, oklanderligt prydligt klädd i blus och kort kjol. I den ena handen bar hon en matskål av metall.
”Upp med dig, slavkräk! Det är snart lunchtid, och du ska få göra nytta idag.”
Jag drog mig till minnes hur jag på alla fyra ätit mat ur matskålen under gårdagskvällen, och hur Linn sedan piskat min analöppning med ett ridspö så jag skrek av smärta. Hon ställde ner skålen på golvet.
”Här har du din frukostgröt, slav. Men först ska vi ta hand om en sak, du och jag. Du verkar vara redo.”
Linn pekade mot mitt skrev, där ett praktfullt stånd var synligt.
”Jag har alltid tyckt att det är lustigt att ni så ofta vaknar med en ståkuk ni inte vet vad ni ska göra av. Men idag är det annorlunda, idag ska vi sannerligen göra det mesta möjliga av den. Kliv ner ur sängen och ställ dig på knä framför matskålen, slav.”
Jag lydde, och Linn stängde dörren bakom sig.
”Ta tag om din lilla kuk och runka den. Visa mig att din fåniga lilla pung duger till mer än att bara dra i, visa mig att den producerat ny, fin säd under natten. Om inte, så är det nog bäst att den får sig en tillrättavisning, så den skärper sig. Jag är väldigt duktig på sådana tillrättavisningar.”
Jag fattade tag om min kuk och började runka. Jag rös vid tanken på vad Linn skulle kunna göra med min pung.
”Snabbare, slav! Vi har inte hela dagen på oss. Om din kuk inte duger till att leverera säd är det säkrast att jag provar dess andra huvudfunktion: att förmedla smärtimpulser. Nå, hur går det? Kommer det någon säd?”
”Ja, fröken Linn. Jag kommer snart att leverera säd.”
”Tur för dig, det. Se till att spruta i skålen. Kommer minsta droppe utanför kommer både kuk och pung att behöva korrigeras på ett ytterst smärtsamt vis.”
Jag förstod vad som var i görningen, men kunde inget göra åt det. Jag lutade mig fram för att vara säker på att träffa rätt, och sköt min sats rakt ner i matskålen. Mån om att inte spilla den minsta lilla droppe kramade jag ur min kuk tills jag var säker på att inget mer skulle komma ut.
”Visst var det skönt, slav? Böj dig nu ner och njut av din frukost. Lapa i dig den som en liten hund.”
Jag hade tvingats onanera framför en annan människa, något jag aldrig kommit på tanken att göra förut. Och nu skulle jag tvingas slicka i mig min egen utlösning. Jag undrade om det fanns fler sätt kvar jag kunde bli förnedrad på medan jag böjde mig ner och räckte ut min tunga för att påbörja måltiden.
”Som alltid, svanka som den slyna du är!”, sade Linn, som hade flyttat sig och nu stod rakt bakom mig. Jag lydde, och hörde hur Linn satte sig på huk bakom min rumpa. Nervöst lapade jag vidare i matskålen.
”Tänk…” började Linn och tog tag om pungen som dinglade mellan mina ben. ”Den viktigaste delen av mannens anatomi, utan vilken han bara är en meningslös nolla, och den hänger helt oskyddad utanför kroppen, som gjord för att klämmas på, vridas om eller piskas.”
Linn tog ett hårdare tag och vred om. Jag ryckte till och utstötte ett ofrivilligt stön av smärta.
”Sluta sjåpa dig och fortsätt ät! Maten smakar väl bra?”
”Maten smakar utmärkt, fröken Linn.”
”Och visst tycker slaven om sin egen säd?”
”Slaven tycker mycket om sin egen säd, fröken Linn.”
”Jag är övertygad om att den är nyttig för slaven också. Ät upp nu, tiden är knapp. Vi får leka mer med din pung en annan gång. Och den här tror jag inte du behöver idag.”
Linn tog tag i buttpluggen av metall som fortfarande satt i min ända. Jag hade nästan glömt att den var där, men när Linn utan förvarning drog ut den gjorde det ont i min stjärt.
”Stackars lilla slaven har väl ont i rumpan sedan igår kväll. Monica kommer nog att låta ditt rövhål vila idag, så du kan sluta oroa dig. Hon är nästan lite för barmhärtig. Hade jag fått bestämma hade vi vidgat ditt anus en bit varje dag. Tänk att få se skräcken lysa i dina ögon varje gång du fick se analpluggen jag tänkte använda. Att sedan omsorgsfullt smörja in din lilla rosett, leka med den, se hur det spänner i rumpan på dig när jag trycker in fler och fler fingrar… Och sedan se dina tårar rinna när du inser att den där pluggen, som du är övertygad om är alldeles för stor för dig, faktiskt kommer att tvingas på plats. Men att det kommer att ske långsamt, på bekostnad av allt mer smärta, smärta som bara blir mer och mer outhärdlig ju längre upp i din anal jag trycker pluggen. Och till sist, din förtvivlan när pluggen glider på plats, och du inser att du inte bara har besegrats än en gång, utan att en ny och större plugg väntar imorgon.”
Linns röst lät liderlig, och nästan lite tjock, som om hon verkligen lyckades hetsa upp sig själv enbart med fantasins hjälp. Jag hoppades innerligt att hon aldrig skulle få chansen att sätta sina planer i verket.
”Fast idag ska du ha den här på dig igen. Den är väl nästan som en gammal kär vän för dig?”
Med ett enkelt handgrepp låste hon fast min slaka kuk i samma typ av kyskhetsbälte som jag burit när jag blev såld till Monica. Återigen var min kuk inspärrad. Jag hann inte tänka mer på vad det kunde innebära innan jag fick en hård dask på ena skinkan.
”Jag ser att du har ätit upp nu, duktig slav! Jag ska nog se till så att det inte blir sista gången du äter på det här viset. Res dig upp och korsa händerna så att jag kan låsa fast dem.”
Jag gjorde som hon sade, och snart satt mina händer fast framför mig. Linn fäste ett koppel i mitt halsband, och drog ut mig genom dörren, genom korridoren och nerför trappan till foajén.
*
Nere i foajén stod redan Monica och Andrea och väntade. Monica var respektabelt och smakfullt klädd, som det anstår en mogen dam med god ställning. Andrea däremot, hade på sig ett par vita lackstövlar som gick upp till hennes lår. Hon stod ostadigt på stövlarnas nästan decimeterhöga stilettklackar. På överkroppen hade hon en matchande vit bh, och på ansiktet en likaledes vit dominomask, med blänkande silverfärgade dekorationer. Underarmarna och händerna pryddes av långa, vita damhandskar. Hon hade inga trosor på sig, och hennes sköte såg ut att vara helt nyrakat och insmort med olja, för hennes små rosa blygdläppar närmast glänste.
”Vad tycker du om Andreas arbetsklädsel, Linn?”
”Hon ser ut precis som den slampa hon är. Hur många sällskap är det hon ska underhålla idag?”
”Tre stycken, så det kan bli lite arbetsamt. Men hon gillar det säkert.”
”Hon kommer att älska det! Och under tiden vi tjänar vårt uppehälle så tar du med dig slaven på tebjudning, eller hur var det nu?”
Monica skrattade.
”Just det! Slaven ska få bekanta sig med tre av mina väninnor, det blir säkert lärorikt. Sätt fart nu, så ses vi ikväll. Och givetvis får du disponera slavinnan efter eget behag mellan hennes kunder.”
Monica tog över mitt koppel och ledde mig ut ur huset och ut på parkeringsplatsen. Det var ännu en varm sommardag, med strålande solsken och bara lätta vita stackmoln på himmelen. Och här gick jag, naken och bunden i koppel. Monica stannade framför en stor svart herrgårdsvagn med mörktonade rutor.
”Idag ska du tillfredsställa några av mina bästa vänner. Dessutom ska du få en nyttig lektion i hur det verkligen är att vara slav.”
Monica öppnade bakluckan. I bagageutrymmet fanns en stålbur, som var precis stor nog för en vuxen människa att ligga ihopkrupen på alla fyra i.
”Slav, vem tillhör du?”
Frågan verkade så självklar.
”Jag tillhör Er, frun.”
”Just det, och vem tillhör din kropp?”
”Min kropp tillhör också Er, frun.”
”Rätt igen, slav. Och som påminnelse om att din kropp faktiskt tillhör mig så kommer jag nu att beröva dig de flesta av dess funktioner. De är mina, och jag har rätt att ta dem från dig. Och när du ändå inte behöver din kropp finns det ju inget skäl till varför du skulle få ha kontroll över den. På så vis lär du dig att inte ta din kropp för givet, utan att vara glad för varje ögonblick jag låter dig använda den.”
Monica tog fram en nyckel och öppnade det bastanta hänglåset i burens dörr och öppnade dörren på vid gavel.
”Du har redan förlorat förmågan att få stånd, och nu ska jag ta ifrån dig ännu mer.”
Ur en väska som stod bredvid buren tog Monica fram en svart läderhuva med spännen, fästen och ringar överallt. Med vana händer drog hon den över mitt huvud, och jag mötte hennes blick genom huvans hål för ögonen.
”Ta en sista titt på solljuset, för det kan ta ett tag innan du får se det igen.”
Med de orden drog Monica för skygglapparna på huvan, så att min utsikt ersattes av ett kompakt mörker.
”Och nu får slaven gapa stort”, hörde jag Monica säga. Innan jag hann reagera trycktes något in i min mun, och jag hade inget annat val än att gapa. Föremålet kändes som en stor analplugg, och jag upptäckte att jag inte kunde trycka ut den ur munnen, för den satt stenhårt fast. Den var som en ballgag fast större och mycket längre in i min mun. Jag försökte röra på munnen för att se hur mycket utrymme jag hade över, men överraskades av att mina käkar obönhörligen trycktes ihop, tills jag mot min vilja bet bårt om munpluggens smala ända. Tydligen fanns det ett spänne under min haka, som Monica nu dragit åt hårt. Just när jag trodde att huvan inte gick att spänna mer kände jag Monicas händer bakom min nacke, och hela huvan drogs åt så att den satt extremt tajt runt min skalle. En serie klickande ljud, som lät som hänglås som stängs, avslutade proceduren. Nu hade jag bara hålen för näsan öppna mot omvärlden.
”Nu sitter huvan ordentligt fast på ditt slavhuvud. Du är helt förblindad, din mun är uppfylld av en gagdildo, och dina käkar sitter fast som en hund sitter fast i en munkorg. Och hänglåsen gör att inte ett enda av spännena kan rubbas ur sitt läge utan nyckel, så även om du hade händerna fria skulle du inte kunna befria dig själv. Inne i buren kommer du dessutom att vara helt immobiliserad.”
Monica tog tag i min arm och ledde mig mot bilens baklucka. Utan större svårighet tryckte hon mig med huvudet före in i buren, och i mitt mörker gjorde jag mitt bästa för att krypa ihop så mycket jag kunde.
”Tryck ihop dig mer, din slavröv sticker fortfarande ut!”
Jag gjorde mitt bästa för att komma längre in i buren, men mitt huvud hade redan slagit mot den inre väggen. Utan förvarning hörde jag svagt ett vinande ljud, och en alltför välbekant smärta i skinkorna gjorde sig påmind. Monica hade tagit fram ridspöet och rappade mig skoningslöst över rumpan. Plötsligt blev det för mycket för mig, instängdheten i buren, oförmågan att se, den stora pluggen i min mun. Jag började få panikkänslor, och kämpade frenetiskt för att komma bort från Monicas ridpiska. Jag tjöt bakom min gag, men Monica verkade inte ta någon notis. Det kändes som om jag inte kom en enda millimeter längre in, och Monica verkade bara slå hårdare och hårdare. Hon skulle få randa min ända tills hon inte orkade mer, för jag kom ingenstans.
Plötsligt upphörde slagen, och ersattes av tystnad. Så hörde jag hur burens bakdörr slogs igen, och kände det kalla stålet mot mina ömma skinkor. Monica var tvungen att pressa igen dörren, och när låset till slut gick igen var gallret tryckt mot min stjärt så hårt att det skulle lämna märken efter sig. Jag hörde hur Monica låste buren ordentligt, och sedan slog igen bagageluckan.
*
Bilen startade, och mitt livs mest obehagliga bilfärd tog sin början. Monica hade inte sagt ett ord sedan hon börjat piska mig, och jag hade ingen aning om hur lång resan skulle bli. Jag hoppades innerligt att den skulle bli kort, för jag stod knappt ut där jag låg ihopkrupen, instängd i en trång bur, bunden, förblindad och med en gummiplugg som fyllde min mun. Jag försökte rubba på käkarna, men det var lönlöst; de satt som i ett skruvstäd. Min mun slöt tätt om den stora pluggen, som om jag var en liten stjärtgosse som inte kunde få nog av kuken han fått i munnen. Min egen kuk hölls utan pardon i sitt slaka tillstånd av det förhatliga kyskhetsbältet. Jag var fråntagen mer än någonsin förut, och Monicas ord ekade i mitt huvud: jag hade inte rätt att använda min egen kropp, för jag var en slav. Jag visste innerst inne att det var sant.
Jag tappade snart greppet om hur lång tid som förflutit, men efter vad som kändes som en evighet stannade bilen. Jag hade en vag uppfattning om att bilen kört långsammare och svängt mer under den sista biten, och drog slutsatsen att vi befann oss i en stad snarare än ute på landsbygden. Jag hörde ljudet av en bildörr som öppnades och sedan slogs igen, tätt följt av höga klackar mot ett hårt underlag. Till min fasa avlägsnade sig ljudet, och jag förstod vad det innebar: Monica hade lämnat bilen med mig i bakluckan.
Min plågade hjärna började föreställa sig Monicas plan. Kanske tänkte hon vara borta resten av dagen, kanske flera dagar. Tydligare än så här kunde hon inte vara: jag var helt beroende av hennes nåd för att få lov att se, tala eller röra på mig. Jag hade hittills blivit slagen, förnedrad och tvingad att utföra sexuella tjänster, och nu blev jag lämnad naken, bunden och hjälplös i en trång bur tills härskarinnan ansåg sig vilja använda min kropp. Jag var ingen människa längre, jag var ett objekt, en leksak som man kunde ställa undan när man inte längre ville leka med den.
Tiden gick, och många tankar hann gå genom mitt sinne innan jag åter hörde ljudet av klackar mot betong, och bakluckan öppnades. Dörren till buren låstes upp, och Monicas order kom rappt och kallt.
”Ut ur buren, slav!”
Jag gjorde vad jag kunde för att backa ut ur buren, men det var inte lätt. När jag kom ut ur bakluckan kände jag mig omedelbart vinglig, och sjönk snart ihop i en liten hög på marken. Efter att ha legat ihopkrupen i ett antal timmar bar inte benen mig längre. Monica lät höra en missnöjd suck, och snart haglade slagen från ridpiskan över min rumpa, mina lår och mitt skrev. Ingen order om att resa mig, inga hotelser, bara omedelbar och skoningslös bestraffning för att jag misshagat min härskarinna. Rappen från ridpiskan blev hårdare och hårdare, och Monica riktade in sig på min inlåsta lilla kuk och min pung. När slagen föll över mina testiklar försökte jag skrika, men pluggen i min mun reducerade ljudet till ett ynkligt ylande. Monica verkade ta det som intäkt för att hon träffat rätt, och avslutade bestraffningen med ett antal välriktade, hårda slag mot pungen.
”Om du inte kan gå får du krypa, slav!”
Jag lyckades komma upp på alla fyra, och Monica drog iväg med mig i kopplet.
Med huvan på såg jag fortfarande ingenting av var vi var eller vart vi var på väg, men av betonggolvet och lukterna att döma gissade jag på att vi var i ett parkeringsgarage. Av de begränsade sinnesintryck jag trots allt kunde ta emot förstod jag att jag nu blev ledd in i en hiss, som tog oss ett antal våningar upp. Vi lämnade hissen, och efter några meters krypande över ett kallt stengolv drogs jag över en tröskel, varefter underlaget ersattes av parkettgolv. Jag gissade att vi nu befann oss i en lägenhet, och som bekräftelse på det hördes röster, som blev starkare ju längre vi gick på parkettgolvet.
Rösterna var definitivt kvinnliga, och blandades med ljudet av koppar som slamrade mot fat. Det lät precis som den tebjudning Linn hade pratat om tidigare under dagen. När vi närmade oss rösterna tystnade de plötsligt. Istället hörde jag Monicas glada röst.
”Här är slaven jag pratade om tidigare. Slav, res dig på knä och håll händerna framför bröstet som en lydig hund. Vacker tass!”
Monica drog kopplet uppåt för att motivera mig mer, och jag reste på knä mig till den förnedrande positionen hon beordrat.
”Visst är han söt?”
Kvinnorna instämde allihopa. Av deras röster att döma var de tre stycken, och i ungefär samma ålder som Monica. De pratade mycket välvårdat, även när de använde könsord.
”Oroligt gullig liten slav…och lite smisk verkar han ha fått också.”
”Den rakade och inlåsta kuken är pricken över i:et…”
”Bara stora kukar borde få lov att vara erigerade. Mindre exemplar som den här kunde utan vidare förbli inlåsta.”
”Är hans kuk verkligen så liten som den ser ut?”
Monica svarade sin väninna.
”Inte riktigt, den blir lite större när slaven får stånd. Men inte mycket, den är fortfarande klart under genomsnittet. Kanske nog för att tillfredsställa en tonårsoskuld, men inget för en vuxen kvinna att slösa sin tid på.”
Jag kände hur en skobeklädd fot lekte med min kuk och jag skämdes när Monica gjorde klart att den var för liten för att vara användbar. Jag visste att min kuk bara var en liten bit under genomsnittet, men i den här världen ansågs den alltså vara skrattretande liten. Jag tänkte på hur Jennie, min före detta fästmö ändå hade verkat trivas med min kuk. Fast hon hade ju faktiskt bedragit mig.
”Var får du dina slavar från?”
”Min vän Marie har en mycket professionell organisation och ett brett kontaktnät. Den här pojken levde fram tills för några månader sedan ett stillsamt liv i en mindre mellansvensk stad. Han hade ett lagom tråkigt jobb, och var lyckligt förlovad med en flicka han förälskat sig i redan i gymnasiet.”
”Så romantiskt! Sådant gillar jag.”
”Tyvärr gick fästmön och bedrog honom med hans chef under en blöt firmafest. Han kunde aldrig lita på henne efter det, så deras förhållande tog slut. Han fick givetvis sparken från sitt jobb, och när han upptäckte att alla deras gemensamma vänner verkade föredra att umgås med fästmön såg han inget annat val än att lämna staden och börja ett nytt liv i Stockholm. Och där gick han snart i fällan.”
”Stackars lille pojke…”
Jag blev chockad över hur mycket Monica visste om mig. Vartenda ord var sant, och det fanns bara en tänkbar förklaring: jag hade blivit förrådd av någon av mina bästa vänner. Nästan alla mina närmsta vänner var kvinnor, och så hade det nästan alltid varit. Jag hade alltid haft lätt för att få tjejkompisar, och jag brukade anförtro mig ganska mycket åt en del av dem. Tanken fick mig att kväljas, att någon jag känt och litat på i många år i själva verket hade utnyttjat mitt livs tragedi för att göra mig till slav. Jag kunde bara inte förstå det.
Inte heller förstod jag Monicas väninnor. Rösten som frågat ut Monica om mig och som sagt sig gilla romantik och tyckte synd om mig hade varit helt utan sarkasm. Hon verkade uppriktigt sagt tycka synd om mig. Men hon såg inget moraliskt fel i att jag nu stod bunden på knä framför henne med min rakade kuk inlåst, hitsläpad för att utnyttjas sexuellt. Jag började allt mer tro att jag levt mitt liv i en liten bubbla, ovetandes om hur den riktiga världen fungerade.
”Nåväl, nog pratat! Vem vill prova slaven först?”
”Det vill jag” sade en annan röst än den som nyss talat. ”Det är på tok för länge sedan min man där hemma tog sitt ansvar i sängen. Lägg slaven på rygg och surra fast hans händer så ska han snart få smaka på kvinnokön tills han inte klarar mer!”
Monica kommenderade ner mig på rygg, sträckte ut mina händer ovanför mitt huvud och fäste dem på något vis i golvet. Sedan hörde jag hur hon öppnade två av hänglåsen på min läderhuva, och så lossades remmen runt min haka, och pluggen som fyllde min mun drogs ut.
”Nu behöver vi din mun, men inte för att vi vill höra dig tala. Säger du ett enda ord kommer du att få ångra det. Slicka duktigt, slav. Gör mig inte besviken.” sade Monica.
Jag rörde försiktigt på mina ömma käkar. Någon reste sig, ljudet av kläder som togs av, och så kändes doften av vått kvinnokön närma sig mitt ansikte. Doften blev starkare, och snart kände jag värmen av en kvinnas sköte mot mitt ansikte. Jag sträckte lydigt ut tungan och kände hur den mötte en våt blygdläpp. Smaken av sköte var välbekant, och jag började slicka hennes rakade slida.
Knappt hade jag hunnit börja slicka Monicas väninna, så kände jag hur hon sänkte sitt underliv ännu mer. Jag fick allt mindre utrymme med tungan, och snart satt kvinnan helt på min mun och lutade sig framåt, så att också min näsa trycktes mot hennes sköte. Med både näsan och munnen blockerade av hennes kön kunde jag inte andas, och paniken började komma smygande. Varför gjorde hon så? Varför tillät Monica det?
Förmodligen gick det inte mer än fem-tio sekunder, men för mig kändes det som en evighet. Till slut höjde kvinnan sitt sköte en liten bit, och jag andades flämtande in så mycket luft jag kunde få in i lungorna.
”Hoppas du tyckte om det där, slav. För jag älskade det! Få mig nu att komma snabbt, annars får du pisk.”
Jag återgick till att slicka henne. Min tunga lekte med hennes blygdläppar och kom långt in i hennes slida. Hon gnydde till när jag träffade klitoris, och med stöd av hennes allt högre stönanden förde jag henne till orgasm. Hon kom i en lång, krampaktig våg och sjönk ihop ovanpå mig. Jag var rädd att hon skulle låta mig vara utan luft igen, men till min förvåning reste hon sig snabbt och lämnade mig utan ett ord till beröm, som om hon lagt ifrån sig en sexleksak.
Jag fick inte mycket tid att vila, för efter ett kort meningsutbyte tog nästa kvinna plats ovanför mig.
”Monica har sagt att det här är en ny upplevelse för dig. Det är det för mig också, fastän jag har försökt övertala min man att göra det i flera år nu. Men oroa dig inte, jag har förberett mig noga. Sträck ut tungan och vänta på mig, slav!”
Jag lydde, och förberedde mig på att tillfredsställa ännu en kvinna. Jag förstod inte vad hon menat med att det skulle vara en ny upplevelse för mig, men om det här var första gången hon blev slickad så skulle jag verkligen göra mitt bästa. Jag inväntade smaken av hennes sköte mot min tunga, men när jag väl kände beröringen var det inte vad jag väntat mig. Det var inte kvinnans sköte jag kände med tungan, det var hennes anus. Jag skulle alltså slicka hennes stjärt, inte hennes slida. Jag hade aldrig ens funderat på att göra något liknande förut, men nu skulle jag tvingas till det.
”Det är bara att sätta fart, slav. Jag förväntar mig förstklassig service i min anal, annars väntar dig smisk.”
Motvilligt började jag slicka runt hennes analöppning, och upptäckte att hon var helt slätrakad. Sedan satte jag tungan rakt på rosetten, och tryckte långsamt in den i det lilla hålet som villigt öppnade sig för mig. Hon stönade högljutt och juckade med sitt underliv mot min tunga som svar. Jag svalde än en gång min stolthet och gav hennes stjärt min fulla uppmärksamhet. Jag lekte med tungan runt omkring den skrynkliga lilla öppningen, kittlade den, retades med den för att sedan tungkyssa hennes anus innerligt, liderligt…som om jag kysst en älskad kvinnas mun.
Förmodligen smekte kvinnan sig själv medan jag tillgodosedde hennes bakre behov, för hon började stöna högre och högre. Efter ett tag gav hon ifrån sig ett utdraget skri, och hennes stjärthål kramade hårt om min tunga. Precis som den förra kvinnan reste hon sig utan ett ljud och lämnade mig liggandes på golvet.
Jag fick inte vila länge den här gången heller, för snart hörde jag Monicas röst, känslokall och befallande.
”Öppna munnen, slav!”
Munpluggen trycktes in i min mun igen. Monica låste fast den i nacken, och drog även åt remmen under min haka, så att min mun återigen var uppfylld och stängd.
”Nu behöver vi inte din mun längre, slav. Din tredje klient har helt andra behov, eller hur, vännen min?”
Den sista kvinnan svarade med lugn, vänlig röst.
”Det har jag sannerligen. Jag har inte fått ett ordentligt skjut av min man på länge. Tror du att din slav kan ordna det?”
”Det kan han säkerligen. Slav, ställ dig på knä och vänta så att vi kan göra dig i ordning för att knulla på riktigt.”
Monica lossade mina händer från golvet, så att jag kunde resa mig upp på knä. Jag gjorde det kvickt, för jag var förväntansfull. Äntligen skulle jag få knulla igen! Jag må ha varit bunden och försedd med en läderhuva som gjorde mig blind och stum, men jag skulle få stoppa min kuk i en kvinna igen! Jag kunde knappt vänta, och blotta tanken på vad som väntade fick min kuk att vilja stå, och det riktigt värkte när den förgäves kämpade mot kyskhetsbältet som obönhörligen höll den slak. Men snart skulle den få komma ut igen, snart… Monicas väninna skulle sannerligen få sig en rejäl omgång.
”Nå, slav, är du redo att sätta på en utsvulten kvinna?”
Jag nickade ivrigt till svar.
”Tänker du ge henne allt du kan?”
Jag nickade igen.
”Då så, då ska vi bara sätta på den här.”
Jag kände Monicas händer vid mitt skrev, men istället för att kyskhetsbältet togs av kände jag hur något spändes fast ovanpå det. Först förstod jag inte vad det var, men sedan insåg jag vad Monica hittat på.
”Jag hoppas att du inte fick falska förhoppningar om att din egen kuk skulle duga. Som jag sade innan duger den bara till att knulla fjortonåringar med, och framför dig i fåtöljen har du en trebarnsmor i fyrtioårsåldern. Hon behöver grövre saker, och strapon-dildon du nu har fått på dig är betydligt större än den du fick uppkörd i stjärten igår kväll, så den ska nog fylla upp henne väl. Ta nu några steg framåt och ge dig hän åt din uppgift. Jag förväntar mig att du knullar min vän med samma passion och intensitet som du skulle göra om det var din egen kuk du använde. Att du inte känner någon njutning ska inte spela någon roll.”
Jag lydde ordern, och nådde snart fram till kvinnan i fåtöljen. Hon placerade ena handen på min axel, och visade strapon-dildon rätt väg in i sitt sköte med den andra. Sedan drog hon mig mot sig i den rytm hon önskade, och snart stod jag där och juckade med plastdildon djupt inne i henne, medan min egen kuk bultade av frustration bakom strapon-dildons fäste. Jag var totalt tillintetgjord, helt ogiltigförklarad som man. Min kuk hölls liten, slak och helt meningslös bakom den stora löskuken medan Monicas tredje väninna fördes allt närmare sin efterlängtade orgasm. Själv fick jag ingen njutning, jag var bara en slav som utförde en uppgift. Kvinnan började snart flämta, och jag knullade henne precis så hårt och intensivt som jag skulle ha gjort om min egen kuk hade dugit till mer än att piskas. Med en serie korta, höga skrik signalerade kvinnan att min uppgift var slutförd, och snart kände jag klacken på hennes ena sko mot mitt bröst när hon tryckte mig bort från sig, som om hon kastade bort en förbrukad sak.
Monica var inte sen att ge mig nya order.
”Vänd dig om och kryp tillbaka dit du kom ifrån. Ner på alla fyra, med särade ben och ändan i vädret så vi får något att titta på medan vi dricker klart vårt te.”
Jag lydde, och visade upp min ömmande bak för de fyra kvinnorna som obehindrat återgick till sitt tedrickande. På det viset fick jag stå i en lång stund, säkert minst en timme. I mitt mörker inuti huvan började tiden tappa sin innebörd.
*
Monicas tebjudning var över, och efter att ha tagit adjö av sina väninnor förde hon mig ner i parkeringsgaraget igen, och in i den trånga buren. Återigen slösade Monica inte fler ord än nödvändigt, och snart körde vi iväg igen mot okänt mål. Bilfärden kändes faktiskt betydligt mindre obehaglig än den gjort förra gången. Jag låg än en gång ihopkrupen, bunden inuti en minimal bur, men jag började vänja mig vid det.
Bilen stannade efter ett tag, och Monica kommenderade ut mig. Jag hade för länge sedan tappat tidsbegreppet, men jag förstod att det var skymning, för jag kände inte solen gassa mot min nakna hud. Det var en ljum kväll, och vi var tydligen ute på landsbygden igen, för det var alldeles tyst. Marken under mina bara fötter var mjuk och gräsbevuxen. Monica ledde mig en bit bort.
”Precis framför dig går ett trästaket i midjehöjd. Böj dig framåt över det och sträck dina händer mot marken.”
Jag gjorde som hon sade, och inom kort hade Monica bundit fast mina fotleder vid staketet och mina händer vid marken på andra sidan staketet. Jag stod med rumpan i vädret och kände den lätta kvällsbrisen mot mina skinkor, oförmögen att se, tala eller röra mig.
”Du har tillfredställt tre kvinnor idag, och du gjorde det mesta rätt, slav. Men du visade tvekan inför dina uppgifter, vilket betyder att du ännu är långt ifrån så lydig som du borde vara. För det kommer du att få betala ett högt pris.”
Jag hörde ett svischande ljud genom luften bakom mig. Det påminde om ridspöet jag fått smaka under gårdagen, men lät ändå lite annorlunda.
”Det här är en tunn bambukäpp. Jag har aldrig använt den förut, men vittnen intygar att den kan framkalla den mest olidliga smärta. En vän och kollega till mig berättade att hon använde den en gång för att sätta en uppstudsig slavinna på plats. Det tog inte mer än ett fåtal rapp, sedan bad hon gråtandes om nåd.”
Monica fortsatte att slå övningsslag i luften bakom mig medan hon pratade, och även om jag blivit piskad förr började jag frukta bambustaven.
”För dig finns det givetvis ingen nåd. Du måste tuktas hårt, och jag kommer inte att räkna till ett visst antal rapp. Du har en kund till att betjäna ikväll, och tills kunden anländer kommer bambustaven att dansa över dina skinkor.”
Det svischande ljudet hördes igen, och den här gången var det inget övningsslag. Käppen landade på mina skinkor, och det var som ett tunt streck av eld som spred sig över rumpan. Jag kunde varken spärra upp munnen eller skrika, allt som kom ut ur min igenpluggade mun var ett ynkligt gnyende, som växte i styrka medan Monica fällde slag efter slag över min bak. Mina tårar rann bakom mina förbundna ögon, och en enda tanke dunkade i mitt huvud: jag blir straffad för att jag varit olydig. Det här är bara mitt eget fel.
Plötsligt upphörde slagen, och när mitt sinne kunde fokusera på något annat än den fruktansvärda smärtan i skinkorna hörde jag att en bil saktade in och stannade alldeles i närheten av oss. En bildörr öppnades, och steg närmade sig.
”Välkommen! Du hittade hit utan problem, hoppas jag?”
”Det gick hur lätt som helst, din vägbeskrivning var utmärkt!”
Jag kände hur en kall kår gick längs med ryggraden när jag hörde rösten. Inte för att den lät bekant, utan för att den lät annorlunda än alla andra röster som hittills gett mig order. Den här rösten tillhörde en man.
Fortsättning följer…
(Beröm? Kritik? Kommentarer? Förslag?)
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Extremt bra skrivet. Är utan tvekan det bäst skrivna på denna site. Lite väl stört dock. Men men..
jo rätt stört men upphetsande. varför inte en strap-on gangband i nästa del? Homosex känns mer sådär för min del. Tycker andrea ska följas lite närmare också. Den slynan behöver ju bli ordentligt gruppknullad.
Håller med de andra; det går alldeles för lång tid mellan gångerna du lägger ut delarna...skynda dig nu!
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Det här är precis så underbart fritt som fantasin ska vara :)
Helt underbart. Ge ut en bok!