På gränsen, del 2
Författare: Schakalen Datum: 2004-05-27 12:59:38
Kategori: Heterosex
Läst:
3 109 gånger
Betyg: 2.4 (157 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
kap två: Domaredans
"I am very annoyed about what has happened.Sullivan is one of the best drivers in the world,but it seems like he's not a very good sportsman. The incident was real stupid,actually,because I had the line in the corner.Sullivan braked very late,I braked even later and like I said,I had the right line in the corner.The way Sullivan hit me was very hard.It's a shame that I lost the championship because I had been able to win it."
Det var det enda uttalande Reinhart gjorde under de följande två månader som gick och även Sullivan gjorde ett uttalande,dagen efter racet:
"It really wasn't my fault,I braked as late as I could,Michael braked later than I did,and it seems like he lost the control of the car and just ran into me.I'm very sorry for Michael and the Ferrari-team."
-Så fan heller,gormade Reinhart när han såg Sullivans uttalande på TV dagen efter loppet.Det var ju ditt fel,din jävla loser!Du vet inte vad äkta racing är,förbannade nolla!
-Lugna dig älskling,sa Patricia och gav honom en lätt kyss,där han satt på sitt hotellrum i Japan i en skön skinnstol.
-Jag förstår inte,sa Reinhart uppgivet.Varför ljuger han?Han vet ju att det var hans fel.Dessutom kommer ju kameror som visar frekvensen att avslöja honom!Varför?
Patricia hade satt sig på kanten av fåtöljen,men skönk nu nästan obemärkt ner i den och Reinhart märkte henne inte förrän hennes ena lår stöttes emot hans och han kände hur en varm hand placerades över hans kuk. De utslitna blåjeansen hade nu fått en märkbar bula och Reinhart log mot sin hustru.Hon var den enda som visste hur man skulle göra för att få honom glad igen.
Patricias vita klänning var i det närmaste genomskinlig och han hade innan sett hur en vit stringtrosa skar mellan de båda skinkorna. Bh:n hon bar var den minsta av dem hon hade och gjorde hennes bröst något mindre än var de egentligen var.
-Jag kan inte förändra ställningen i mästerskapet,mumlade hon,samtidigt som hon smekte honom över kuken.Men jag kan göra det skönt för dig.
-Mmm,sa Reinhart dimmigt och gav henne en kyss på halsen,det hade inte varit så dumt.
Hon ställde sig upp ur stolen och satte sig sedan på knä framför honom samtidigt som han knäppte upp jeansen och lät hans ådriga kuk flyga ut i friheten. Hon grep den varligt,smekte uppifrån och ner ett par gånger och förde den sedan till tungan.Hon sög honom hårt,ända ner till roten först,sedan upp,cirklade en stund med tungan över ollonet och sedan tungan ner längs kuken igen,ända ner till roten.
Reinhart blundade och njöt av Patricias hårdhänta behandling. Han kände hur hon tog pungkulorna i händerna och började att krama dem.Först kändes det lite obehagligt,sedan kändes det oerhört skönt.
-Jag kommer snart,stönade han fram.
-Nej,sa Patricia bestämt och avbröt avsugningen..Det gör du inte.Kom i mig,istället.
Hon började att klä av sig,långsamt.Hon utförde en striptease framför honom och långsamt,blottades de åtsittande stringtrosorna. När hon stod där,i bara stringtrosor,så märkte Reinhart hur vacker hon var.Det var ofantligt.Han hade ofta sagt att Patricia var underbar,men det här var för mycket. Och vad var han då?En racerförare,som tampades med en motsträvig racerbil runt en knixig bana i minst två timmar om dagen.Han hade ju pengar,visserligen,men ändå. Jag förtjänar henne inte,tänkte han och kände hur han fick tårar i ögonen.
Patricia avbröt hans tankar genom att dra av sig trosorna och le mot honom då hon förde ner handen och särade på de två läpparna. Sedan drog hon ner hans jeans till knäna,och ville sedan komma upp och sjunka ner över honom.Han var fortfarande stenhård och när hon långsamt sänkte sig över honom så kände hon hur smärtan skar igenom henne. Jävlar,tänkte hon och bet ihop tänderna för att inte skrika.
Han började att föra henne varligt upp och ner,väl medveten om det faktum att han pinade hennes underliv,men så länge hon inte sa något så tänkte han fortsätta.
Någon minut senare hörde städerskan på femtonde våningen hur två människor skrek tillsammans,hur en kvinna och en man förvred sig i de krampor som uppstår när en sådan orgasm drar igenom dem.
*9:e mars 1999.*
"Detta är dagen,gott folk!",hojtade Victor Carlsson."Nu drar vi igång igen,vi befinner oss i Australien där årets första vm-lopp ska köras och förhoppningsvis ska vi få en trevligare avslutning på loppet än vad som hände i Japan förra året.Vi minns det väl allihop,eller hur? David Sullivans fulla tilltag som gjorde att Michael Reinhart fick bryta tävlingen och förlorade mästerskapet.Sullivan fick böta stora pengar för detta,FIA har inte uppgett exakt hur mycket men det rör sig om ett antal miljoner dollar,dock fick han behålla vm-titeln.Det är för närvarande trettio minuter till start,och temperaturen i luften ligger på strax över tjugo,bantemperaturen något under tjugofem och framåt tre,det vill säga när ungefär halva racet är kört så är det förutspått regn.Det kan ju bli intressant,med tanke på vad Michael Reinhart presterade senast det var regn.Ren utklassning.Dagen startuppställning är:1:a,Michael Sullivan,2:a Michael Reinhart,3:a,Toranosuki Katagi, 4:a,Damon Wilson,5:a Ernst Veeteren,6:a......"
-Okej Michael,sa Jean Fisichella till honom en kvart senare då Reinhart satt i sin röda Ferrari,som i år hette F399.Detta är förmodligen årets viktigaste race.Det sprakade i radion och Reinhart kunde inte riktigt uppfatta vad han sa,men han trodde att han visste ändå. Fisichella återtog:Är det något du har känt i bilen som inte stämmer?
-Nej,svarade Reinhart.Men jag ser att vinden håller på att slå om.Vi ska inte byta bakvinge?
-Byter vi bakvinge får vi byta framvinge,sa Fisichella bekymrat.Det är bara en kvart kvar till start.
-Hinner vi?undrade Reinhart och blickade bort mot det bås i depån där Fisichella hade alla inställningar med bilen och med väder och så vidare. Fisichella mötte hans blick och gjorde tummen upp.
-Vi hinner,sa han bara.
Under den följande minute,då ett frenetiskt arbete pågick kring Ferrarin,härskade undringar och stora frågor i de andra stallen.Byta bakvinge?Och framvinge?Vad in i hela...?
*Ett par sekunder innan start.*
Reinhart kramade den specialformade ratten med händerna.Lamporna tändes.Pulsen fick en rejäl skjuts och adrenalinet nästan sprutade ur öronen på de tjugotvå förarna.
Ljudet som kom ifrån V12:orna var så starkt att om man inte hade öronskydd så skulle man ha blivit döv och åsynen av tjugotvå bilar som flög iväg ifrån startpositionerna var fantastisk.
In i den första,ganska hårda kurvan var det Sullivan,Reinhart,och Veeteren!Ernst Veeteren hade gjort en riktig kanonstart och låg nu med uppe i toppen och fajtades.
Ut ur chikanen,sedan en lång raksträcka.Reinhart letade intensivt efter en lucka,men Sullivan täppte igen allt.Det var i det närmaste omöjligt att köra förbi.
Efter ett varv var de första fem positionerna:
Sullivan - - -
Reinhart 0,435 s efter ledaren.
Veeteren 1,367
Wilson 2,975
Katagi 3,195
Det var just nu Sullivan mot Reinhart.De första tre förarna behöll sina positioner,men längre bak i fältet pågick omkörningar under nästan tio varv,innan respektive förare hade hittat sin egen position. Men det var just hät som Reinhart och Sullivan visade att det var just de två som skulle komma att slåss om vm-titeln 1999 också. På varv nummer fem så låg Reinhart 0,839 sekunder efter Sullivan,medan Veeteren hade tappat ungefär en sekund per varv och var 5,128 sekunder bakom Sullivan.
"Det är jämnt",sa Victor Carlsson."Båda de här förarna kör så pass fort så för att Reinhart ska komma förbi,så måste Reinhart ta ordentligt med fart ut på start- och målrakan och sedan försöka accelerera förbi den så otroligt snabba Mclaren-bilen.Naturligtvis kan Sullivan göra ett misstag och då kan Reinhart komma om,men detta är vad som gäller.Vi ska se om de där bytet med vingarna gör någon skillnad,för närvarande ser det inte ut så."
Femtioåtta varv skulle köras och efter tjugonio varv,exakt halva loppet gick Reinhart i depå.Förut,bara något varv före,hade Victor Carlsson förklarat:
"Vad Reinhart måste göra nu när det närmar sig ett depåstopp är att nu under de tre,fyra sista varven före stoppet så måste han sätta några ruskigt snabba tider,och likadant när han kommer ut ur depån så måste han köra otroligt fort,för att om möjligen kunna komma ut före Sullivan när denne går i depå.Spänningen stiger,mina damer och herrar."
Varv tjugonio.Reinhart i depå,Sullivan i eget majestät med nästan trettio sekunders ledning till Veeteren.
"Det blir endast ett depåstopp för Reinhart",sa Victor Carlsson."Han behöver nog inte komma in igen,såvida de inte går efter en annan taktik."
På de fyra föregående varv hade Reinhart varit tiondelen snabbare än Sullivan och närmat sig med märkbara kliv.Men nu var det dags.
In i depån.Hastighetsgränsen ligger på hundratjugo kilometer,kör du endast en enda kilometer för fort så får du böta,kör du mycket snabbare än hundratjugo kilometer så får du göra ett så kallat "Stop- and go",det vill säga stå stilla tio sekunder i depån och sedan köra ut igen,som ett depåstopp fast man får inte byta däck eller bensin.
Reinharts depåstopp gick på 7,9 sekunder,detta ganska fort med tanke på att han bara skulle göra ett stopp. "Nu är allt upp till Reinhart.",sa Victor Carlsson."Kör han nu totalt 0,8 sekunder snabbare än Sullivan,och om Sullivan har ett långsammare depåstopp,så ska Reinhart vara före.Det kommer bli tajt."
Tre varv senare gick Sullivan i depå,då hade Reinhart svarat för tre otroliga tider,ty han hade haft fri körväg,inga varvningar utan bara väg.
Sullivans stop blev en tiondel långsammare än Reinharts. "Nu är det spännande.",sa Victor Carlsson."Här kommer Sullivan,var är Reinhart?Där!Otroligt.Han kommer utpå start- och mål,här är Sullivan, Reinhart går ut,lägger sig jämnsides,otroligt!Detta får ni bara se en gång,gott folk!Samma scenarium som för fem månader sedan i Japan.Reinhart vill ha revansch!In i första böjen,Reinhart viker inte en tum,inte heller Sullivan,jodå!Sullivan viker och släpper Reinhart!"
Tävlingen hade fått en ny ledare och Reinhart hade fått vad han ville. Revansch.Detta var hans domaredans.
Under resterande delen av loppet drog Reinhart ifrån med ett tiotal sekunder för att sedan ligga och åka på Sullivans tider,körde Sullivan på 1,35,5 så körde Reinhart på 1,35,6 eller liknande.En enastående seger för Ferrari och Michael Reinhart.
Sullivan kom tvåa och Veeteren trea.Ställningen i vm-tabellen blev då som följer:
1:a Michael Reinhart 10 p.
2:a Michael Sullivan 6 p.
3:a Ernst Veeteren 4 p.
4:a Damon Wilson 3 p.
5:a Toranosuki Katagi 2 p.
6:a Dejan Melanovic 1 p.
Konstruktörs-vm:
1:a Ferrari 14 p.
2:a Mclaren 8 p.
3:a Honda 3 p.
4:a Jordan 1 p.
På presskonferensen ombads 1:an,2:an och 3:an att berätta om racet.
Michael Reinhart:
"It was a very exciting race for me,because it was tight racing almost the entire race.After my only pitstop i pushed as hard as I could,and also the three or four laps before the pitstop,and tried to catch the time that Sullivan had.Of course it's nice with a victory,but it's a long way to go.Fifteen races isn't just anyting.But I'm very happy for the team and Ernst,the day couldn't have been better."
Michael Sullivan:
"I'm very happy for the Ferrari-team and all the other team that took points today.Personally,I'm a bit dissapointed because we had the better car,but in racing can anything happen,and very often it does.It's just to face the fact that we didn't make it.But it's fifteen races left,and it's not over until the checkered flag."
Ernst Veeteren:
"I'm very happy to be on the podium in the first race of the season. The race was for me,maybe not boring,but it was one of the easier races.I had no chance to hang up with Michael and Michael,ha ha,Michael and Michael,quite funny,but like i said,the Michaels' was very fast today and I was just doing my race.I'm very happy for Ferrari."
Fortsättning följer....
Fler noveller av samma författare
