Sommaren med Simon - del 1 (8)
Mitt sexliv var ingen höjdare. Jag var tjugotre år men hade ingen tjej. För närvarande i alla fall. Jag hade under åren varit tillsammans med en och annan under kortare eller längre tid men det hade aldrig blivit något stadigt. Det ville sig liksom inte. Jo, dom ville nog men… Det var nog mig det berodde på. Visst låg vi med varann, men var fanns den där glödande passionen, extasen och sådant, som man läst och hört så mycket om? Man fick sin orgasm, men sedan då? Endast tomhet och inget mera.
Utseendemässigt hade jag inget att klaga på för egen del. Jag visste med mig och hade också fått höra att jag såg bra ut. Detta sagt utan att skryta men som förklaring till att jag kanske kunde ha lagt an på fler tjejer, om jag gått in för det. Men som sagt, det gav mig ingenting. Naturligtvis föll jag in i kompisarnas jargong, när brudar kom på tal, men jag skröt aldrig om några erövringar.
Jag hade under det senaste året ibland funderat över mitt känsloliv. Sexlusten var det inget fel på, den hade jag inte märkt någon förändring av. Liksom tidigare runkade jag så gott som dagligen för att få lugn och ro från det pockande begäret. Men, tänkte jag allt oftare, borde jag inte ha ett stadigvarande förhållande med en tjej, i stället för att hela tiden köra solo. Den jag senast sällskapat med hade inte gett upp hoppet, hon hörde själv av sig per telefon med jämna mellanrum och hoppades väl ännu, eftersom vad hon själv sagt ibland, var kär i mig. Och varje gång vi hade kontakt kände jag mig taskig, eftersom jag inte kunde förmå mig till att tala klarspråk. Att det var slut mellan oss. Jag hoppade väl själv i det längsta, att mina känslor skulle stabiliseras och att allt skulle bli bra mellan oss. Jag fick väl se tiden an. Men skulle hon finnas kvar då?
Första veckan:
Det var med en viss förväntan, som jag infann mig på jobbet den här måndagen. Företaget skulle anställa fyra gymnasieelever över sommaren. De kom på morgonen och fick under förmiddagen information om vår verksamhet och vad den gick ut på osv. Jag och tre av mina kollegor fick redogöra var och en för sin sektion med dess olika uppgifter. Varje sektion skulle ta hand om en elev.
Under genomgången hann man med att bilda sig en första uppfattning om eleverna, två killar och två tjejer. Alla verkade trevliga och välvårdade och var intresserade under genomgången. De fick tillfälle att komma med frågor och tog också vara på tillfället. Jag hade ganska snart klart för mig, vilken av dem som var min önskeelev.
Men det var inte min sak att bestämma vem jag ville ha. Efter lunchen kom chefen och frågade mig, om jag hade några synpunkter eller önskemål. Men jag bestämde mig för att ligga lågt och sa att huvudsaken var att han eller hon verkligen var intresserad och gick in för att lära sig något under sin tid hos oss.
Chefen nickade. Jag tror jag vet, vem som är mest lämpad. Jag kommer hit med din elev om en stund. Han sa varken honom eller henne, han visste att dra ut på spänningen.
I dörren vände han sig om och sa: Oss emellan sagt kan jag nämna att den här eleven har angett som enda alternativ att komma till din sektion. Om det beror på arbetsuppgifterna eller på något annat har jag inte fått klart för mig. Han smålog och gick. Och gissade kanske att jag hoppades att det skulle vara en av tjejerna.
Spänningen var, jag vill inte säga olidlig, men ganska stor. Det gällde ju en person som jag skulle jobba ihop med under åtta veckor. Och nästan hela tiden skulle vi vara ute i skog och mark och jobba med det uppdrag vi hade. Då var det viktigt att personkemin stämde.
En timme senare kom chefen tillbaka och hade min medhjälpare och elev i släptåg. Det klack till i mig av glädje, när jag såg vem det var
För nu stod han där, Simon. Ca 1.80 lång med sympatiskt utseende, ett litet leende och en fast blick i sina mörkblå ögon. Munnen med varmt röda läppar och vita, jämna tänder. Mellanblont ganska kort hår. Klädd i svarta jeans och ljusblå tröja. Rak hållning. Kort sagt, en snygg kille.
Ja, sa chefen, ni har ju träffats tidigare i dag. Jag tror att ni kommer att gå bra ihop och nu överlämnar jag Simon i din vård. Ni kommer säkert att få ett bra samarbete. Ta hand om honom och få honom att känna sig nöjd med sin tid här. Han har nog också en del att tillföra oss, kanske nya infallsvinklar på saker och ting och sådant. Du Thomas har mycket att lära Simon i hans jobb här i sommar. Men han kanske å sin sida även kan lära dig något, vem vet. Nu har ni nog mycket att prata om. Lycka till, båda två! Och så lämnade han oss.
Lära av varann. Han visste inte hur rätt han hade med tanke på, hur vår samvaro skulle komma att utvecklas. Och det visste vi inte själva, varken Simon eller jag. Då.
Jag började med att berätta litet för Simon om mig själv. Att jag hette Thomas, tjugotre år, och att jag också under gymnasietiden haft praktik på företaget. Nu hade jag jobbat här i tre år och fått en värdefull utbildning inom området, om och när jag kände för att söka mig vidare.
Simon gick på naturvetenskapliga linjen i gymnasiet med inriktning på natur och miljö. Och det är ju toppen, att jag kom hit, där ni sysslar med sånt, sa han. Och att vi ska vara ute så mycket.
Ja, nog kommer du att få frisk luft, svarade jag. Vi kommer att vara ute fyra dagar i veckan men fredagarna inne på kontoret för att bearbeta och dokumentera det material och data vi samlat in där ute.
Bossen har rätt, fortsatte jag. Det finns hur mycket som helst att snacka om och diskutera. Men nu tycker jag att vi går och fikar. Och så ska jag presentera dig för några pers här på vår sektion, så att dom vet, vad du är för en.
Jag går inte här in på vad vårt arbete egentligen gällde och vad vi skulle syssla med där ute i skog och mark. Men resten av dagen ägnade jag åt att för Simon i stort berätta om detta. De kommande två dagarna skulle jag mer i detalj diskutera jobbet med honom och vår uppgift under sommaren.
Hemma från jobbet, senare på kvällen, tänkte jag på Simon. På något vis hade han gjort ett starkt intryck på mig. Jag kunde inte direkt peka på vad, men inom mig var det något som sa, att den killen ville jag verkligen jobba tillsammans med. Han hade valt vår sektion som enda alternativ och varför skulle väl visa sig. Om det berodde på arbetets art eller den myckna utomhusvistelsen. Hur som helst, nu hade vi åtta veckor framför oss.
Nästa dag när jag kom till jobbet, var Simon redan där.
Hur är dagsprogrammet, undrade han.
Jo, sa jag, idag och i morgon ska vi slutföra det vi snackade om i går. Alltså planlägga dom kommande sju veckorna. Vi har ju fått ett mål angivet, som vi ska uppnå under den här perioden. Men hur vi ska uppnå det målet är vår sak, där har vi helt fria händer och ingen lägger sig i det. Vi är helt hänvisade till oss själva. Någon av de sista dagarna under din sejour här ska vi redovisa vårt resultat inför chefen. Då gäller det att ha hållbar dokumentation på, vad vi uppnått. Men jag tror på oss, vi blir ett bra team.
Absolut, sa Simon med ett leende.
På torsdag, fortsatte jag, ska vi ut på en rundresa inom vårt distrikt, som är ganska vidsträckt. Så att du får en överblick över trakterna vi kommer att röra oss i. Ibland i bebyggda trakter men oftare i rena vildmarken, in på små skogsvägar och även i obanad terräng.
Jag vet ju, sa Simon, att man blir jäkligt hungrig ute i skogen. Så jag undrar, ska jag ta med nå´t käk hemifrån?
Bra fråga. Så här är det. Du behöver aldrig ta med dig något på våra utflykter. Vi har ett avtal med en restaurang här i närheten och där hämtar vi, vad vi behöver för dagen. Ibland har vi tillfälle att gå in på något fik eller matställe, men på landsbygden är det ofta ganska glest mellan dom. Och i bilen har vi en fin grej att värma maten i. Så var lugn, du behöver inte riskera att gå och svälta ute i bushen.
Helt underbart, jag längtar redan dit, sa Simon. Finns det något skönare än att sitta ute i naturen och käka och fika.
Hemma på kvällen efter den tredje dagen med Simon la jag mig på sängen och tänkte på dagarna som gått. Och på Simon. Jag började undra varför. Det var något inom mig, något jag inte kunde sätta ord på. Alltsedan första dagen hade jag egentligen ständigt haft honom i tankarna inte bara när vi var tillsammans på jobbet utan mest hela tiden därutöver. Jag hade aldrig förut känt på det här viset med någon tjej, detta att jag ständigt ville vara tillsammans med henne. Men så kändes det nu beträffande Simon. Det var en främmande känsla för mig. På det
här viset hade jag aldrig tänkt på någon kille tidigare.
Direkt när vi hade sagt hej då efter jobbet och vi ses i morgon, saknade jag honom. Och det hade bara gått tre dagar. Så slog det mig plötsligt, där jag låg. Var jag förälskad? I en kille! Var jag homo? Neej, tänkte jag, i helvite heller… inte jag inte! Inte för att jag hade några fördomar gentemot homosexuella. Jag hade ett par bekanta, som hade kommit ut. Och en kompis som ännu var kvar i garderoben men som i förtroende över ettt glas öl nämnt något om sina egna känslor. Men, det var deras business!
Men ändå? För att nämna ytterligare en sak. Vid flera tillfällen under de gångna dagarna hade jag varit nära att få stånd. Det kunde räcka med att se Simon framåtlutad över en ritning på ett bord.
Simon kom som en väckarklocka, han väckte till liv något som kanske hela tiden slumrat inom mig. Känslor som jag varit omedveten om. Och som kanske var orsaken till mitt relativt svala intresse för tjejer.
Jag hade ju under åren umgåtts med mina kompisar men aldrig känt något annat än kamratskap. Naturligtvis hade vi snackat mycket om tjejer och också tillsammans tittat på porrfilmer
Men med Simon tycktes något annat ha kommit in i mitt liv , utan att jag kunde göra något åt det. Jag får ta det, som det kommer och i morgon ska vi på utflykt, tänkte jag och slumrade till……
………..och i drömmen var jag på nytt tillsammans med Simon. Vi var ute i skogen och stod nakna mitt emot varann. Han sträckte ut armarna mot mig. Jag gick tätt intill honom. Krama mig hårt, viskade han i mitt öra. Jag kände hans kuk mot min………
När jag vaknade låg jag på rygg med högerhanden runt kuken och kände att försatsen var på väg. Med ett finger kände jag på ollonet och mycket riktigt, den välbekanta klara droppen sipprade fram. Jag reste mig upp, gick ut i badrummet och med fingrarna retade jag undersidan av ollonet. Satsen sprutade villigt ut i tre-fyra stötar…….
(Forts i del 2)
Fler noveller av samma författare
Man vill bara ha MEEEEEEER!